nijomisi

I morgon kommer vi in i en bra månad, nämligen månaden då mina favvo-serier börjar igen!
TJOHO!!! :)


Grey´s anatomy börjar den 23/9...



...och Desperate housewives den 26/9.


Vet inte om dessa datum stämmer helt säkert, men dessa serier kommer jag fortsätta att följa slaviskt i höst när de än börjar igen. :)

Det var det det...
Var iofs ett par timmar sen nu men jag mötte Jonas på hans rast och så åt vi i en Thailändsk restaurang.
Jag tog risnudlar, biff och grönsaker och Jonas sin stora favorit kyckling, ris med jordnötssås.
Den maten slukade vi rätt fort och snart var Jonas lunchrast över och han var tvungen att gå tillbaka till jobbet.
Själv har jag ju inget speciellt att göra så kom jag på att tvålen var slut så jag gick till Ica för att köpa tvål, men det slutade ju inte där. Fick syn på frysen med den goda Ben & Jerry´s glassen som knappt går att motstå...så vips stod man vid kassan med tvål, kattmat, tuggummi och Ben & Jerry´s "half baked" i korgen.
Det är "nostalgi" att äta glass när man är sjuk och särskilt när man har ont i halsen, när man var liten kom alltid mamma hem med ett paket glass när man låg nerbäddad och mådde skrutt. Nu får man köpa glassen själv, fast nu var det ju så länge sen jag åt glass senast så jag åt den med gott samvete.
För en gångs skull...och den var gooood. Glassen alltså.

Idag känns det sådär jobbigt igen, har ju inget att göra så jag har all tid i världen att gå och grotta ner mig riktigt ordentligt. Alla tankarna har kommit tillbaka och det där tunga locket som varit borta under veckan jag fått jobba, har kommit tillbaka och ligger tungt över hela mig.
Det räckte med att jag skulle läsa på en sida på internet om en kvinna som nyss fått barn och hennes föräldrar skulle hämta hem henne från BB, men dom hade inte kommit utsatt tid för dom hade sprungit på stan och handlat bebiskläder.
Då kom jag på att jag varken kommer ha mamma eller pappa här när mina barn ser dagens ljus och så kom tårarna igen. Känns så jäkla tungt!! Fick känslan av att den här världen plötsligt kändes så stor och jag så ensam utan mamma, även fast jag ju har massor med människor i min omgivning.
Har ju Jonas och syrran, hennes barn och många fler.
Det värsta är att jag inte tror att mormor kommer att klara mammas bortgång särskilt bra, hon kommer nog också att gå bort snart efter det för hon är redan så skör...och sen morfar....

Nej, nu får jag skärpa mig, bort med alla tankar! Måste jag nog ta och gå ut på en promenad eller något innan jag deppar ihop helt och hållet...

Har ju egentligen inget att skriva om idag, men ändå så skriver man här nästan tvångsmässigt - why?!

Nu har jag jobbat färdigt alla mina dagar på förskolan.
Inte alla som är klara med sin jobbarvecka redan på måndagen...ingen måndagsångest för min del igår med andra ord.
Nu är det bara franskan som gäller.
Tycker att lektionerna blir roligare och roligare ju mer man lär sig och ju mer som fastnar, sen har vi en bra lärare också och det gör också att det hela blir roligare.
Kul kul...

Jonas är i stan nu och köper en TV i 60-års present till sin moster som ska ha födelsedagskalas på fredag.
Så den här helgen bär det iväg till Malmköping, men sen åker vi nog hem igen på lördag för nu var det länge sen vi var hemma en hel helg. I bland får man känslan av att man aldrig är hemma. Kanske för att vi aldrig är det....

I slutet av september har vi redan hunnit bo här i 4 år, helt galet vad tiden går fort!
Kommer ihåg att mamma hjälpte oss att bära och släpa på kartonger som stått på vår gamla vind och som skulle upp i vår nya vind.
Och hon ramlade på trottoaren och slog sig illa men fortsatte att bära ändå även fast vi försökte tvinga henne att låta bli...
Lilla envisa mamma. <3

Nu ska jag ta och plugga lite franska igen.
Morsning korsning som dom säger i Frankrike.

Nu åker vi till lilla Katrineholm igen! Ett himla farande på oss fram och tillbaka...
Men i vanlig ordning, åka till Gnesta och denna gången lämna både hund och katt där.
Dom är bannlysta från K-holm för det är en annan vovve hos syrran som...ja...det är lite laddat mellan dom, och så ska tjejerna (syskonbarnen) ha tjejfest på lördag och Mille är lite rädd för barn, så vi vågar inte riktigt lämna honom där med tjejernas kompisar. Och hemma hos mamma kan han inte heller vara för han gillar inte mammas hemhjälp, han tror att dom är inbrottstjuvar eller nåt...inte lätt det här.

Nu måste jag packa, slå in paket och fånga katten som HATAR att åka bil.

Ha en skön helg!

Usch och fy, det känns som att man börjar bli förkyld. :(
Man hinner inte jobba i mer än en vecka och så kommer symtomen man ständigt gick runt med när man bara hade jobb och ingen skola.
Fast Jonas känner samma sak säger han...lite småsnuvig, frusen och dann.
Men vi får inte bli sjuka nu! Vi ska ju på kräftskiva hemma hos syrran och hennes kille på lördag!
Får göra allt som står i min makt nu och INTE bli sjuk.
Dessutom kan jag ju inte träffa mamma om jag blir sjuk, vore livsfarligt för henne så nä jag vägrar bli sjuk nu.

Syrran och jag har pratat lite löst om att åka till Ullared nångång i sommar/höst. I somras blev det ju inte av eftersom jag hoppade runt med kryckor hela semestern, och så var vi upptagna med annat. Dagarna bara försvann!
Men nu idag så messade syrran för hon hade hittat en bussresa som gick dit och dessutom fick man kaffe och smörgås (var är spriten?! jag vill ha sprrrrit!) så det kanske vi ska göra i november. Skoj skoj!
Lär ju vara arbetslös då också men det löser sig, har ungefärlig koll på var Jonas lägger sin plånbok. ;)

Ni är så söta, såg att det är mina 9-13 tappra smygläsare (ni skriver aldrig nån kommentar så jag har ingen aning om vilka ni är! ) som stadigt kikar i min blogg varje dag.
Kände att jag var skyldig att skriva något idag, även fast jag inte har något spännande att skriva om.
Fast det har jag ju aldrig.

Mamma låter så otroligt pigg på rösten när man pratar med henne i telefon så man glömmer nästan att hon är sjuk. Vet inte var hon plötsligt fått den här styrkan ifrån, hon orkar prata i flera minuter och man känner sig så glad efteråt. Jag har nästan blivit religiös sen jag fick höra att hon inte skulle klara sig, undrar om han där uppe har hört alla mina desperata böner med tårarna sprutandes åt alla håll?
Jag hoppas att vi får behålla vår älskade mamma i många månader helst år till ialla fall.

Då har man hunnit jobba i 2 hela dagar nu då.
Dagarna har gått jättefort faktiskt även fast man fått jobba några timmar extra än vad som var meningen från början pga sjuk personal. Men det känns alltid bra att vara på ett ställe där man känner sig hemma med både barn, föräldrar och personal. Men jag vet att jag inte har nån framtid där (yrkesmässigt) så det är bara att plugga på och förhoppningsvis så småningom hitta ett annat jobb där man trivs lika bra.
Men det känns avlägset just nu, har ju inte ens börjat min yrkesutbildning än så man lär väl inte vara klar förrän man är runt 33-34 år.
Oj oj...börjar man bli så gammal?!

Fast apropå gammal så fyller min svåger Tord 45 år idag!
Grattis gubbe! :)
Hoppas att du haft en toppendag!



Idag är det 4 månader kvar till julafton också och alltså ca lika lång tid till min 30-års dag.
Jonas fick ju göra ett tandemhopp i 30-års present av mig men jag har sagt vänligt men bestämt att jag INTE vill ha någon sån present tillbaka, såvida han inte vill att jag ska dö av hjärtsnurp då förstås.
Men så elak tror jag inte att han är, han vet ju hur hysterisk jag är när vi ska flyga vanligt flygplan.

Nu måste jag faktiskt ta mig i kragen och göra min läxa i franska hur trött jag än är.
Om en timme börjar "Fångarna på fortet" igen, lagom att börja plugga i en timme och sen ta den "lilla" pausen emellan. ;)

Tack för att ni läste.

Helgen hemma hos mamma var jättehärlig, hon var pigg! Hon var vaken i flera timmar och jag är överlycklig att vi fick den här helgen tillsammans!
Jag satt hos henne hela tiden och vi tittade på tv, pratade, skrattade, åt gott och hade det jättemysigt.
Jag älskar henne så mycket.

I kväll var det nostalgidax i "Fångarna på fortet". Jag ringde och påminde mamma också eftersom jag visste att hon ville se det och hon lät så pigg och glad på rösten, ville nästan inte lägga på luren för hon brukar alltid låta så trött annars och hon orkar prata i max en halv minut. När vi la på gick jag snyftande ut till Jonas i köket och sa att "mamma lät precis som hon gjorde när hon var frisk, och så ska vi bara låta henne dö!"
Riktigt så är det ju inte, men det kändes så då.

Tack alla ni som har skrivit så många tröstande ord till mig både här och på Facebook, tack för att ni finns!
Ni hjälper mig mer än ni anar.

Kram.

Konstigt hur allt annat kan bli så oviktigt helt plötsligt, nu är mamma den enda jag tänker på non-stop.
Försöker bli fri från tankarna en stund genom att sätta mig framför tv:n eller datorn ett tag men så fort jag stänger av så är tankarna tillbaka igen. Men det är den friska mamma jag tänker på, det är henne jag saknar så det gör ont.

Vi skulle egentligen fira Jonas mormor på 91-års dagen nu i helgen, men jag tänker åka och vara hos mamma i stället. Hon får ringa och säga ifrån om hemhjälp, vill ha en hel helg ensam med henne och möjligtvis syrran och hennes barn också då förstås.
Vi har hela tiden fått höra att tränar hon och kämpar på så kommer hon att kunna klara sig själv en dag, och vi som gått och varit småarga på henne för att vi inte tyckt att hon försökt träna eller bli bättre alls, och så blir det såhär.
En tvärvändning, tänk om hon vetat hela tiden? Känner mig så hemsk.

En liten dikt som mamma har på en tavla i sitt kök, som hon nog fått på mors dag av oss nångång, har satt sig fast hos mig. Tänker på den också hela tiden.

Mor lilla mor
Vem är väl som du?
Ingen i hela världen!

Den här dagen började riktigt pissigt, önskar att jag inte hade vaknat idag.
Har försökt nypa mig i armen men det är ingen mardröm.
Mamma har blivit sämre och både jag och min syster ringde till sjuksköterska igår och idag, och dom
misstänker att det har spridit sig. Mamma vill inte bli undersökt eller förflyttad och dom vill uppfylla hennes önskan att vara hemma så allt vi kan göra nu är att vänta....
Det känns som att det enda vi väntar på är att livet ska rinna ur henne, och det gör så ont att vara så maktlös.
Ögonen är nästan igenmurade för jag har gråtit så mycket de senaste dagarna.

Vår älskade mamma som alltid har funnits för oss i vått och torrt, även i svåra tider när hon själv inte mått så bra.
Det känns som att huvudet kommer att sprängas snart på alla tankar som ska få plats.
Kommer hon att dö nu?
Blir vi föräldralösa nu?
Kommer hon aldrig få se mina barn?
Har dom gjort allt dom kunnat för att få henne bättre?
Lider hon?
Visste hon det här hela tiden?
Hur ska jag klara av att svara på alla frågor om mamma på jobbet på måndag utan att bryta ihop?
Hur ska vi kunna leva utan mamma?


Jonas är på jobbet och jag vill att han ska komma hem till mig.
Behöver en stor, varm famn och krypa in i och få känna mig liten igen.
Precis som i mammas famn när jag var barn.

Jag skrev ett sms till min arbetskompis som också tar hand om förskolan mer eller mindre eftersom chefen aldrig är på plats, att jag hade en massa tid över så om dom nångång skulle behöva personal så fanns lilla jag att tillgå.
Då får jag till svar att resursen som är på avdelning jag jobbade på förut, ska gifta sig och kommer att vara ledig hela nästa vecka så då får jag jobba om jag vill o kan.
Och OM jag kan! Hemskt gärna, blev skitglad! Tihihi...
Är bara för en vecka men ändå, lite socialt umgänge och lite KATCHING!! är alltid välkommet.

Har varit nere på stan och köpt boken som ska användas under franska lektionerna, Geniál.
Känns så fånigt när man ska träna och läsa för jag har ingen aning om jag uttalar orden rätt eller om jag bara sitter med mitt låtsasspråk och TROR att jag snackar franska.
Om ca 3,5 timme är det dags att bege sig till skolan igen för andra lektionen.
Läraren skulle skriva upp en massa franska fraser på tavlan idag, som vi ska förstå.
Det är nog bäst att jag tar och övar lite till innan det är dags att gå.

Tjingeling eller... KATCHING!

Dålig humor när den är som bäst...gillar du inte dåliga skämt kan du sluta läsa här. ;)




Roy och Roger har en Mac ihop...







Dieselmotor...


(Skådespelaren Vin Diesel i motorhuven.)

Det suger att vara utan pengar...faktiskt.
Jag har gått år och dar och undrat vad det är jag vill göra egentligen och folk har undrat och jag har inte haft en aning.
Men så kom jag plötsligt på att jag vill läsa till sjuksköterska och vad händer då?
Jag har precis kollat runt på nätet och kollat intagningspoängen på skolorna i Stockholm och andra städer jag kan  tänka mig att pendla till och poängen är runt 16-18 på alla skolor. Dvs man ska helst ha bara MVG i allt och kanske några VG men absolut inga G.
Och Godkänt har man ju några stycken så det känns som att det är lite kört för mig.
Men skam den som ger sig! Jag har kommit på att jag ska göra Högskoleprovet i oktober, lär få göra om det några gånger innan man har något att komma med. Men det får bli min räddning, för nu vill jag ju göra det som jag tänkt mig. Strutta runt i korridorerna i min sjuksköterskedräkt och ha svarta nätstrumpor under (bara).
Nejdå. Skoja.


Skojade bara...

När jag sommarjobbade sista vecka på förskolan så var vi ju ett gäng tjejer som jag kanske berättat om förut. Och jag såg att dom alla hade så himla fina, långa, fixade naglar och jag har alltid varit en nagelbitare men då bestämde jag mig att nää, nu skulle jag också ha fina naglar!
Och sen dess har jag faktiskt inte bitit på naglarna och dom har börjat bli riktigt långa, är lite stolt över dom.
Men så kom min alltid lika gulliga sambo och sa "Vilka långa naglar du börjar få....USCH!"
Usch?! Är mina naglar usch nu? Visst dom är lite väl tunna och ser ut att kunna gå av när som helst och är hur vassa som helst, men jag som fattig bondmora har inte råd med någon predikyr just nu. Men så fort pengarna börjar rulla in igen (när jag hittat ett jobb, nån som har förslag?) så ska jag nog göra en behandling.
Vore ju himla tråk om naglarna bröts av nu när man har sparat dom ett tag och lyckats få min nagelbitande syster avis och allt. :)



Usch? (ja min tumme ser ut så ibland, skomakartumme...)

Första lektionen i franska var igår kväll och jag vet inte om det är för tidigt att få ett intryck av hur det verkar men det kändes riktigt bra. Inte för att jag tror att jag kommer snacka flytande franska när jag är klar, men den här läraren verkade human och hade delat upp boken i tre prov på schemat och inte i ett enda stort som de flesta lärare har gjort. Hurra för såna lärare!
Sen så var vi inte så många i klassen heller och det tycker jag också är bra, då kanske man vågar säga något under letionerna också. Jag får alltid tunghäfta när jag ska prata inför en grupp människor och bestämmer jag mig ändå för att säga något så stakar sig orden och liksom fastnar i munnen, och jag låter som om jag håller på att få en hjärnblödning eller nåt och man märker hur människorna man pratar med liksom börjar skruva på sig medans jag fortsätter..."och...de-e-et var ju...inte..bjra". Varför är det så? Dumt.

Jag har ju börjat med min soppdiet igen, men igår så kände jag att jag höll på att spy på dessa soppor!
Ville verkligen inte dricka nån mer soppa, så jag snokade i kylskåpet och hittade vaniljyoghurt som jag slurpa i mig.
Sen när jag satt i skolan kände jag plötsligt att jag fått i mig alldeles för lite näring under dagen, kände mig illamående och som om jag skulle svimma nästan.
Efter skolan när Victoria skrev sms till mig så stod jag hur länge som helst och funderade på vad jag skulle svara, fast det egentligen inte var något svårt svar jag behövde komma på.
Men jag var helt tom i huvudet, jätteläskigt...
Jonas kom och hämtade mig med bilen och jag trånade med blicken när vi körde förbi alla affärer och 7-eleven kiosker. Men jag åt en soppa när jag kom hem och då kändes det faktiskt mycket bättre sen.
Vet ju varför jag mådde som jag gjorde, så nu ska jag inte fuska mer utan antingen blir det soppa eller så får jag hitta nån MAT. Man kan tydligen inte leva på yoghurt en hel dag...

Idag ska jag öva lite på läxan som vi fått. Vi fick lära oss vardagliga fraser igår såsom "Hej, Hejdå, Goddag min herre/fru/fröken, Godkväll, Jag heter, Och ni/du?, Hur mår du?, Jag mår bra/mycket bra, Vi ses i morgon, Vi ses på onsdag, Jag bor i Sverige" och siffrorna 0-10.

Så.
Ciao.

Tralalala...sitter här och väntar på att farbror Jonas ska bli färdig med sin Revaxörkur nångång.
Han klagade på att antingen så har jag börjat prata tystare, eller så har han fått sämre hörsel...vi kom fram till att det nog antagligen var det andra.
Så nu har han legat i sängen med det där medlet i örat i snart en halvtimme, tror att han har somnat också...
Vi skulle ju hitta på något idag, vår sista semesterdag!
Iofs så har vi gjort en massa hela semestern så det kanske kan vara skönt med en hemmadag också, så jag kanske låter honom sova vidare... :)

Igår kväll tänkte vi åka ner till stan för Kulturfestivalen är i full gång där just nu.
Men när Jonas väl har kommit till en sån festival så får man nästan slita honom därifrån för att man inte ska somna på trottoaren till slut av utmattning. Han kan gå i flera timmar och bara glo på allt möjligt ointressant...
Så när jag sa att jag inte ville stanna så länge nere på stan nu med tanke på mina knän så tyckte vi att vi kunde hitta på något annat i stället då, så vi gick till närmsta pub och drack öl i stället.
Sen tog vi en promenix ner till Norr mälarstrand och där var det full party på båten m/s Gerda.
Vi satt och glodde på folk och lyssnade på musiken, och innan Jonas skulle bli ALLTFÖR partysugen så gick vi som värsta pensionärsparet armkrok hemåt igen.
Stackars Jonas som råkat hitta Sveriges trasigaste tjej...inga klackar i taket här inte för då kan något gå ur led...

Jag vill nog hitta på något idag i alla fall, så nu ska jag försöka få upp honom ur sängen...

Ha det gott!

Hemma igen!
Nu får det vara slut på åkandet, känns som man inte gjort annat än åkt bil denna semestern.
Jonas och jag ligger utslagna som ett par pensionärer i säng och soffa med värkade rygg och knä.
Ordspråket "Borta bra, men hemma bäst" stämmer verkligen...

Så vad har vi gjort dådå?
Första dagen dvs i måndags åkte vi till Gnesta och lämnade av kissekatten, sov över och åkte sen på morgonen mot Älvdalen. När vi kom fram till vandrarhemmet som vi bokat ett rum i så var det ingen där.
Det stod ett telefonnummer på dörren som vi ringde flera gånger men ingen svarade.
Så där stod vi vid bilen med packning och allt och kunde inte annat än att vänta tills nån kom och låste upp.
Det var flera där utanför som väntade på att få bli insläppta.
Men som tur var så hade vi ju Sofia och Per-Åke där, så dom kom vid 15-tiden och så guide-ade dom oss runt i Älvdalen och vi fick se forsen, deras hus och så hälsade vi på hos Sofias föräldar och tog en fika där.
Senare på kvällen åkte vi till deras sommarställe och grillade korv och hade det jättemysigt!
Hade ju kunnat visa några bilder om det inte varit för att Sofia påpekat att man minsann kan stämma folk som lägger upp olovliga bilder på en på nätet numera samtidigt som vi fotade dom. ;)
Vet att hon skojade, men bäst att låta bli ändå...

Nästa dag höll vi oss i Älvdalen, det var musik och motorfestival på kvällen och Sofia skulle uppträda med sitt band. Ser alltid så kul ut att bara kunna ta upp sitt instrument och lira av en låt med sitt band, och det låter jättebra. Vid såna tillfällen ångrar man lite att man inte gav pianolektionerna lite mer chans...

Dag 3 på morgonen så åkte vi vidare igen mot Norge. Blev många mil och på vägen så köpte vi smörgåsar, läsk och lite choklad. Vi märkte när vi skulle rasta vovven att Jonas hade råkat tappa lite choklad på sätet han satt på så han hade chokladfläckar där bak på byxan typ mellan skinkorna. Han tog lite papper och försökte få bort det, men det var kvar.
-Kan inte du hjälpa mig att försöka få bort det?, frågade Jonas och gav mig pappret och lutade sig framåt med rumpan mot mig.
Och jag satt och försökte få bort det samtidigt som jag vek mig av skratt...måste ha sett konstigt ut för de andra bilisterna som såg oss när jag satt där och torkade Jonas i arslet.
Vi har varit tillsammans alldeles för länge, vi har inga hämningar jämtemot varandra längre...

Till slut kom vi in i Norge och åkte igenom Trysil, Elverum och Kjellmyra innan vi åkte tillbaka till Sverige och Yttermalung och övernattade hos Jonas faster Eva och hennes man Astor.

Nästa morgon tuffade vi vidare mot Gnesta igen. Vi räknade ut att vi åkt runt 100 mil totalt på dom här dagarna. Tack å lov behöver vi inte sätta oss i bilen igen förrän på fredag/lördag nångång när vi ska fira Jonas krutmormor på 91-års dagen.

Lägger in lite bilder från vår lilla resa lite senare. :)

Idag har vi bokat ett rum på ett vandrarhem i Älvdalen.
Sofia ska ha vara med på en spelning där uppe som vi tänkte åka upp och titta på.
Har aldrig varit i Älvdalen förut så det blir najs!
Millepille får hänga på också, men katten ska lämnas av i Gnesta hos Jonas mamma.
Eventuellt åker vi över Norges gränser också och tar en liten dagstur där med.
Man får njuta av semestern sålänge det bara går, tråkigt väder stoppar oss inte. :)

En vecka kvar tills skolan börjar.
Såg att kursen börjar så sent som 17.30 på kvällen...då får man gå hela dagen och vänta, usch så tråkig vinter man har framför sig. :(
Tänkte försöka hitta något jobb också som räcker fram till jul nångång.
Vi får se vad som händer o fötter.

Fick just veta att min kompis som bor i Halmstad ska flytta till K-holm på lördag!
Life´s goooood!
Det kommer att bli mycket enklare att ses och så kan vi ju ses mycket oftare också.
Hihi.

I morgon är vi inne på sista semesterveckan.
Som jag skrev förut så RUSAR dagarna och veckorna förbi, känns inte alls länge sen man gick hem sista dagen från förskolan och hade en lång härlig semester framför sig.
Men jag ska inte klaga, semestern har varit härlig...förutom att jag gjorde illa mitt knä då förstås det förstörde ju en hel del. Men vi har ju hunnit med en del roliga saker ändå.

I fredags träffade jag som sagt Stina, Victoria och Sanna. Jag hade kommit hem från K-holm samma dag så jag hade fort åkt hem och städat bort det värsta (eftersom vi skulle vara hemma hos mig sen) och klockan gick ifrån mig för plötsligt var det dags att åka till centralen och möta upp tjejerna. Jag hade glömt att äta både frukost och lunch så man började känna sig lite småyr nu när klockan hunnit bli tre på eftermiddagen.
Jag kom ner lite före alla andra, så jag kilade in på "Waynes" för att se om dom hade nån smörgås eller något man kunde köpa. Men det var mest megastora muffins, bullar och kakor där inne, så jag köpte en megastor kanelbulle som jag tryckte i mig för att inte hungra ihjäl. Hann lagom få i mig den så kom tjejerna och vi tog bussen mot Kaknästornet.
Vi skulle ju fika där också, så det blev dubbelt upp.
Och dum som man var så köpte jag en stor äppelkaka, kände hur jag började må lite småilla medans jag åt den.
Sen köpte vi in cider och pratade om våra semestrar. Dom andra verkade ha träffat på en massa skumma människor med parasollhattar, kriminella pojkvänner, snuskgubbar o.s.v
Jag har ju mest suttit i sängen och glott på mitt bandage så jag hade inte så himla mycket att berätta. :)
Sen tog vi bussen och hoppade av i affären som ligger i närheten av där jag bor och så handlade vi mat.
Tog en sväng in på Systembolaget (jodå jag fick visa leg....som vanligt....)
Tjejerna började laga mat och jag fixade dukning och musik och sen satte vi oss på balkongen och åt den GODA maten, drack lite öl och vin och hade jättemysigt!!

Och i går var Jonas och jag på bio, vi såg "Shrek - nu och för alltid".
120 spänn per biljett! Måste vara en jäkla bra film detta då tänkte jag, för att det ska vara värt dom pengarna!
Och filmen var väl okej. Men jag satt mest och hade ont i mitt knä och kände riktigt hur störande jag var för dom som satt brevid mig och och bakom mig när jag hela tiden försökte hitta en bekväm ställning för knäna.
Ville bara att filmen skulle ta slut nångång, var nog en dålig idé att gå på bio....

Idag försöker vi komma på något skoj att göra också.
Vi är lite sega här och har inte ens ätit frukost än fast klockan snart är 12.
Idag tänkte jag börja med mina dietsoppor igen...får se hur bra det går...

Ja nu har jag väl inte så mycket mer att skriva om.

Ha en bra dag!

Hemma igen!
Kom hem i morse och resan gick bra, även fast jag var rejält nervös innan hur allt skulle gå med tågresa och bussresa. Men på tåget kom jag och knäet värkte som jag visste att det skulle göra (gör det när jag suttit i ca en halvtimme, känns som ett rejält tryck inne i knäskålen) men det var uthärdligt.
Väl i Stockholm så kom bussen efter ett tag, jag kom upp i bussen och försökte krångla fram mobilen för att visa min sms-biljett samtidigt som jag höll i kryckorna och vinglade och så tittar knappt busschafförj*veln på min mobil utan himlar med ögonen och viftar irriterat att jag ska gå in i bussen. Men jag var ju tvungen att stoppa in mobilen i fickan igen för att kunna hålla i kryckorna innan jag kunde flytta på mig.
Hann med nöd och näppe sätta mig innan bussen vroomade iväg.
"Välkommen hem till Stockholm" tänkte jag. Busschafförerna här hemma i ett nötskal, lika otrevliga och stressade som vanligt....
När jag åkte genom stan på väg hemåt så kändes det som att man varit borta i evigheters evigheter.
Flera affärer som slagit igen pga konkurs, favoritpizzerian hade stängt för de höll på och renovera stället....började funderar på hur länge jag varit borta egentligen? Sammanlagt har jag väl varit hemma 1 semestervecka av 4.

Så det såg ut som ett bombnedslag när jag kom hem igen, dammtussar i varje hörn!
Dammsög så gott det gick och har dammat av det värsta.
Ska snart iväg och träffa Sanna, Stina och Victoria och så ska vi till Kaknästornet och ta varsin drink och sen på hemvägen handla lite mat och vara här hemma hos mig.
Hoppas hoppas att det fina vädret håller i sig så kan vi nog sitta på bakgården och äta utomhus. :)



Jag just nu....(fast bilden är tagen i Italien för ca 3 v. sen)

Idag har syrran, Melinda, Albina och jag varit i Norrköping.
Först åkte vi till busfabriken och där fick barnen springa och leka i 3 timmar innan vi blev utmotade igen. :)
Efter det så gick vi till Candyland som låg precis brevid och där köpte vi alldeles för mycket godis.
Syrran och jag sitter i soffan och mår illa för att vi ätit så mycket godis.
Efter Candyland åkte vi till Ingelsta centrum (gamla Maxi) och där hittade jag nya byxor och 2 tröjor.
Var tvungen att fylla på resväskan med lite extrakläder eftersom jag blev kvar här längre än jag tänkt från början.
Men i morgon bär det iväg hemåt igen för på fredag ska jag träffa Stina, Victoria och Sanna och vi ska ta en fika i Kaknästornet och äta middag tillsammans nånstans.
Ska bli riktigt mys att träffa alla igen, jag har ju inte träffat dom på hela semestern.
Vi har säkert mycket att berätta allihopa. :)

Ska försöka bli bättre på att uppdatera sen när vanliga vardagen börjar igen.
Snart dags för skola (16 aug), men än är det semester.
Gäller att njuta av varje sekund, dagarna bara rusar iväg....

Nu ska jag smyga in i syrrans kök och göra mig lite kvällskaffe...