Picnic i Rålis

I kväll har Jonas, jag, Cecilia, Jocke, Sanna, Victoria, Stina, Jesper, Frida, Kalle, Patrik och Karro haft avslutningspicnic i Rålisparken.
Alla hade med sig det dom ville ha att äta och dricka och vi hade det jättemysigt och var kvar till runt 22-tiden när alla började bege sig hemåt.
Jobbdag i morgon!

Midsommar igen

Hoppas att ni haft en bra midsommar!
Vår midsommar var väldigt mysig och man ville inte riktigt att den skulle ta slut, men nångång måste man ju komma tillbaka till "verkligheten" igen, och ta tag i de där sista jobbarveckorna innan semestern är här.
På midsommar var vi som sagt hemma hos min syster och hennes familj. Vi dukade upp ett långbord med allt som hör midsommar till: sill, färsk potatis, köttbullar, prinskorv, ägg och lite öl på det.
Regnet höll sig borta det mesta av dagen så det är vi tacksamma för...
På midsommardagen åkte Jonas, Melinda, Albina, Mille och jag till Söderköping och "Smultronstället" och åt en massa go glass!
Jag som är laktosintolerant fick sen på kvällen betala priset för att jag vräkt i mig en massa glass...
Så det kan gå.
Men det var det banne mig värt...

Midsommar!

Är på gång och packa ner det sista innan vi går över till syrran för att fira midsommar.
Hoppas att ni alla har det riktigt bra och glad midsommar på er!!
Måtte regnet hålla sig borta...


Nina surtant

Man tror knappast på att det är sommar för ute går man och tycker att det är "ruggigt" fast det är den 20 juni idag.
Fast några tv-bevis på att det faktiskt ÄR sommar är att "Lotta på Liseberg" börjat och snart också" Allsång på Skansen" och "Sommarkrysset" likaså.
I kväll var det premiär för Lotta och Liseberg och b.la Sveriges yngsta tant Sanna Nielsen var med och sjöng som hon brukar (det låter som att nån lagt henne i en liten burk, stängt locket och skakar burken jättefort) med sitt jobbiga vibrato på rösten jämt och hela tiden.
Annars var det som det brukade, publiken gungar i takt till visor man hunnit tröttna både 49 och 50 gånger på fast man får ändå lite såndär trivselkänsla, som snabbt avbryts när nån av artisterna sätter micken framför en totalt tondöv person som blir superduperfnittrig med kamraten bredvid eller vinkar glatt till kameran när han/hon sjungit klart  och kameran rullar vidare längs publiken.
Själv sitter man med en tom blick framför tv-rutan och undrar lite smått hur många töntar det kan bo i vårt avlånga land egentligen? Vet inte varför den frågan ständigt dyker upp i huvudet på mig när jag ser på såna här "trivselprogram"...jag är nog en ond människa. :)

Fångarna på fortet och avslutning

I går hade min moster (m. fam) sin årliga grannfest. Dom och de närmsta grannarna i husen omkring ordnar en fest tillsammans. Syrran + barn + kille och jag var också där och dom hade ordnat det jättetrevligt.
Vi lekte "fångarna på fortet" och mosters sambo var "Fader Fouras" fast han kallades "Fader Ingemar" i stället, hahaha), grillade, fikade och umgicks och hade det nice.
Regnet kom ju till slut och förstörde det hela lite plus att Melinda hade ont i sitt knä, och Tord (syrrans kille) hade ont i sin rygg så till slut gav vi upp och åkte hem.
Här kommer lite bilder från festen och från förberedelserna till barnens skolavslutning förra fredagen:

Familjens svarta får

Jag är inne på Milles uppfödares hemsida lite då och då och hon lägger in många fina bilder på bekanta till henne som har Cockrar som sitter fint uppradade och tittar rakt in i kameran. Milton finns faktiskt också med på en bild från när vi var där 2008 samtidigt som en massa andra hundsyskon. Då var det ännu mer uppenbart att vi köpt det "svarta fåret" i syskonskaran...
Medan dom andra hundarna lekte med varandra som hundar brukar göra, så sprang Milton sin egen väg och badade i uppfödarens fontän så Jonas och jag fick sitta och föna hans päls i säkert en halvtimme för att uppfödaren skulle kunna trimma honom sen. Och när det var dags för en uppställningsbild och alla ställde upp sina hundar som lydigt satt kvar på plats så fick Jonas och jag jaga Milton runt i trädgården och kämpa för att få honom att sitta still. Måste faktiskt försvara honom lite, han BRUKAR vara jätteduktig och kunna sitta stilla på samma ställe tills vi säger "varsågod", men den här gången gick det inte alls.
Så det slutade med att Jonas fick sitta och hålla i Milton medan bilden togs...
Har skrivit över 500 inlägg här i bloggen så jag vet inte om jag har berättat om det här förut, men jag tycker det är rätt roligt så det tål att berättas om igen i såfall. :)
Milton längst till höger, utmobbad av de andra hundarna (med all rätt...)

Antagningsbrev

I dag när jag kom hem från jobbet låg ett kuvert från Sankt Eriks gymnasium på bänken i hallen, och innan jag hunnit ta av mig skorna och tjocka tröjan så slet jag upp kuvertet.
Läste flyktigt över orden tills jag kom fram till "har EJ antagits till utbildningen".
Nehepp, jag kom alltså inte in på utbildningen denna gången. Men skam den som ger sig, jag söker igen nästa höst!
Jag har blivit erbjuden en resurstjänst på en av syskonavdelningarna på mitt gamla jobb till hösten och jag sa att jag ville jobba där om det var så att jag inte kom in på utbildningen. Och nu har jag ju inte gjort det så jag antar att jag återvänder för femtioelfte gången till mitt gamla jobb igen i höst. Pinsamt, men vad gör man när man är desperat efter jobb och pengar? Jag får krypa till korset igen när jag trodde att jag slutat där för sista gången nu senast, men det känns ändå bra att komma tillbaka till ett ställe där man känner sig hemma.
Men jag har redan avsagt mig någon mer avskedspresent...har ju redan fått två stycken...............
Dom borde ha insett nu att dom inte blir av med mig i första taget. :)

Otur

I går var Jonas och jag och tittade på Sofias fina tavlor som hon ställde ut.
När vi varit där en stund så åkte vi vidare, vi hade ingen aning om vart vi skulle men vi visste att vi inte hade någon lust att åka hem igen i alla fall.
Så till slut hamnade vi i Saltsjöbaden och magarna började att kurra på oss och vi kom till en hamn som verkade ha en massa mysiga restauranger, men det var ont om parkeringsplatser så vi åkte runt en stund innan vi hittade en parkeringsplats att ställa av bilen på. När vi väl hittar en plats och Jonas ska svänga in på den från höger så hamnar vi lite snett och vi måste backa vår bil lite för att komma in bättre på parkeringsfickan, så vår bil står snett bakom bilen som står parkerad till höger om oss. Och vi ser att människor sitter i den bilen och undertiden vi håller på och backar och grejar så börjar den bilen också att backa, rakt på oss! Pang sa det så hade den bilen kört in i sidan på vår bil.
Den chaffören kan inte ha tittat varken bakåt eller i sidospegeln för vår bil stod så den har helt klart synts i alla speglar.
Så Jonas tutar så chaffören ska sluta backa, och går ur bilen för att titta om det blev något märke. En ångerfull man kommer också och han gnuggar förtvivlat på vår bil för att se om det är smuts eller buckla. Samtidigt som hans lilla 4-5 åriga son storögt står bredvid och säger "Pappaaaa? Har du gjort något fel?" och han får ett suckande och mumlande till svar att "pappa har backat på en annan bil" samtidigt som pappan ser väldigt trött ut. (Verkar som att ungen snott hans uppmärksamhet i bilen.)
Jonas har konsten att vara väldigt tjurig mot folk som gör "dumma" saker var det nu än är och jag tycker att det sånt är väldigt pinsamt och även nu så jag sjunker ner lite i mitt säte och stirrar rakt fram och försöker ignoera det som händer utanför bilen.
Det blev en liten buckla på bilen, men man måste leta rätt så intensivt för att hitta den om man inte vet om att nån har backat på vår bil. Så nu måste vi ringa försäkringsbolaget och greja, tjoho...
Surt sa räven.

Vem släckte??

Jonas och jag blev sugna på Indisk mat till kvällsmat så jag "syndade" lite från mina GI-boxar, och vi delade på en portion. I vanlig ordning satt Milton nedanför bordet och tiggde och när vi ätit färdigt fick han nosa i rispaketet som hade några få riskorn kvar på botten. Han stack in nosen djupt och paketet blev kvar i ansiktet på honom och hans elaka husse och matte fick vansinnigt roligt helt plötsligt. Jag hjälpte stackaren att få ur nosen ur paketet men några sekunder senare stack han in nosen igen och det verkade inte göra honom ett dugg att paketet satt fast på honom.
Vi hann ta några kort innan han tröttnade... :)

Nyfiken i en strut

Precis som jag gjorde så ÄLSKAR mitt ena syskonbarn "Ebba och Didrik" och hon kan (precis som jag gjorde) titta hur många gånger som helst på den serien. Vi tittade lite tillsammans inne på hennes rum när jag var där i helgen och jag sa till henne att det där var en av mina favoritserier när jag var liten, och att dom barnen som är med är vuxna idag. Hon tittade på mig med stora ögon och sa "Oj!" och så undrade hon hur gamla dom var idag och jag sa att jag trodde att dom var mellan 30-35 år...och så blev jag själv lite nyfiken på hur dom såg ut idag så jag började att googla när jag kom hem, och här har vi resultatet av vad jag hittade. :) Blev lite andra skådespelare än dom i "Ebba och Didrik" också...


Ebba i "Ebba och Didrik" till höger


Kerstin i "Vi barn i Bullerbyn"


Nils Karlsson Pyssling i filmen med samma namn


Lasse i "Vi barn i Bullerbyn"


D.J i "Huset Fullt"


Madicken i "Madicken"...


Pippi, Tommy och Annika i "Pippi Långstrump"


Lisbeth i "Madicken"


Simone i "Dårfinkar och dönickar"




Ida i "Emil i Lönneberga"


Mårten i "Ebba och Didrik"


Philip i "Ebba och Didrik"



Bella notte

Home sweet home!
Nu är jag tillbaka till Stockholm igen och det känns riktigt skönt att vara "hemma, hemma" i några dagar.
K-holm är ju mitt andra hem så det kallar jag för hemma. :)
I går kväll var det helt underbart härligt ute!
Jonas och jag gick till Rålambhovsparken och tog varsitt glas med Rosé och satte oss vid ett bord där i baren och pratade lite. Sen gick vi en promenad runt Kungsholmen och klockan blev runt 23 innan vi kom hem igen, men det var ljust och ljumt ute så man kunde inte tro att klockan var så mycket. När vi kom hem satte vi oss på balkongen och fortsatte med lite Guinness och vips blev klockan ett på natten, jag hade vaknat åtta morgonen innan och man började känna sig lite trött. Men man ville knappt gå och lägga sig för att det var så härligt att sitta ute och man ville utnyttja varje sekund av kvällen, men till slut var man tvungen att lägga sig och jag tänkte att det säkert blir fler såna här härliga kvällar under sommaren.
Men i morse när jag vaknade så var det kallt ute. :(
Buhuu...
I dag ska vi åka och hälsa på en kompis som ställer ut sina tavlor och har Vernisage vid Telefonplan.
Sen vet jag inte riktigt vad resten av dagen har att bjuda på...återstår att se. :)
Ha en bra dag!

Sommar

Har ni det bra i sommarvärmen? :)
I dag har det varit skolavslutningar för hela slanten, båda syskonbarnen har nu sommarlov så i dag har man fått höra diverse avslutningslåtar två gånger om.
Efter att först stått i en kokhet kyrka i en timme och sen dessutom stått utomhus i solen i ytterligare en timme (dena ena skolavslutningen hölls utomhus), så åkte vi till närmaste affär och köpte smörgås och dricka och sen åkte vi raka vägen till stranden och kastade oss i plurret. Eller ja...barnen kastade sig i och jag var också i rätt så snabbt, men syrran tar allt i slow motion. Har aldrig sett maken till badkruka. ;)
Men i kom hon efter många om och men...
Jag har en lustig förmåga att liksom dra andras badbollar åt mitt håll, för jag lyckas alltid få bollar på mig när folk håller på med olika bollekar på stranden. Likaså idag, två killar sparkade en fotboll till varandra och den ena stod på stranden och den andra på bryggan. När killen som stod på bryggan skulle sparka i väg bollen kom den på mig, såklart. Jag snäste lite surt till killen som stod på stranden "ta det lite lugnt är ni snälla!". Blev nästan förvånad på mig själv för jag brukar alltid säga "nej men det gööör inget" samtidigt som jag har ont nånstans för att nån råkat göra mig illa eller nåt. Men i dag kom bitchen i mig fram och deras bollek tog snart slut, tror att det var jag som dödade det roliga för dom. Kan dom ha, snorungarna. (som är ungefär 12 år yngre än jag själv) :)

Nu har jag varit hemma och bytt om lite och latat mig i en timme ungefär och ska snart möta syrran plus barnen nere i Stadsparken och så ska vi äta lite "avslutningsmiddag" som för min del nog blir något gott kött, mums!
På måndag börjar allvaret igen, då är det dags för jobb!


Konsten att roa sin hund

Har en mätt och nöjd hund som ligger här bredvid mig.
Mille har konsten att se ut som att han har ett så himla tråkigt liv och husse och jag ÄR dåliga på att hitta på grejer för att sysselsätta den stackars lille vovven. Så jag gick in på datorn och Googlade lite info om hur man skulle kunna hitta på lite inomhuslekar för att aktivera sin hund. Så nu har han fått leta efter kattens torrfoder (hade inget hundgodis hemma)som jag gömt på lite olika ställen i lägenheten. Och så har jag gömt skinka i en toarulle och täckt för med toapapper på båda sidorna för att se om han kunde klura ut hur han skulle nå skinkan, det kunde han och han lämnade en toarulle i småbitar på mattan efter sig...tack för den.
Sen har vi tränat "ligg", "sitt", "tass" och "andra tassen". Nu ligger han som sagt här antagligen liten övermätt och jag känner mig också nöjd för nu har jag underhållit min vovve lite, och det dåliga samvetet har försvunnit lite för stunden. :)

I kväll ska Jonas och jag gå och se på film, "Baksmällan 2". Den ska var väldigt kul har jag hört och läst så den ser jag fram emot. Och så får jag ju inte missa säsongsavslutningen av "Desperate housewives" (även om serien börjar bli lite tröttsam så är jag en slav framför tv:n varje tisdag...)

Tar och åker till K-holmen tidigt i morgon bitti i stället...


Skolavslutning

Dagarna går ifrån mig och helt plötsligt är det flera dagar sen jag skrev här senast.
Är hemma på en liten blixtvisit innan det är dags att åka tilbaka till K-holmen i morgon igen.

Snart dags för skolavslutning för tjejernas (Melinda och Albina) del, på fredag närmare bestämt.
Tjejerna går i olika skolor och därför är det varje år två olika skolavslutningar som alltid har avlöst varandra, den ena börjar klockan 8.00 och slutar typ 8.57 och den andra börjar kl 9.00. Skolorna ligger på varsin sida av stan så varje år har stackars Melinda vars avslutning alltid har börjat först snabbt fått ge fröken en kram och önska glad sommar medan hennes moster (jag) redan så snabbt jag kunnat, börjat gå till bilen eftersom jag inte klarar av att springa med mina knän. Sen har syrran och Melinda tjoande kommit springande när jag nästan är framme vid bilen och två år i rad nu har det spöregnat på oss.
Så när vi kört rally genom stan i spöregnet och sist av alla (som redan satt sig i bänkarna) flåsande sprungit in i kyrkan likt tre dränkta råttor med rosor som längs resan har gått av och diskret försökt ställa oss längs väggen och göra oss lite osynliga. Och ungefär DÄR får syrran dåligt samvete och tror att alla tycker att hon är en dålig mamma som alltid varje år kommer sist till kyrkan, och jag försöker få bort hennes dumma tankar.
Albina som sitter några bänkrader fram har redan oroligt hunnit vända sig om och letat efter oss med blicken, nu får hon leende syn på oss och blir lugn och börjar prata med sina kompisar i stället.
Puh, vi hann viskar syrran och jag till varandra. Efter en stund börjar man att frysa lite i de blöta kläderna och Melinda börjar rycka i syrran och undra om inte avslutningen är slut snart för hon vill hem. o.s.v, o.s.v
Så brukar avslutningarna vara. Men i år har det hänt något underbart!
Albinas skolavslutning börjar som vanligt klockan 9 men Melindas börjar inte förrän kl 11!!
Hurra!!! I år behöver vi inte köra rally genom stan och stressa livet ur oss.
Me like. Me like ALOT!

Födelsedag!



Släktens andra lilla födelsedagsmarathon har dragit igång igen och idag är det Albinas 10 års dag!!
Helt otroligt att denna lilla skitunge har hunnit bli 10 år. Minns ju när mamma, morfar, mormor och jag åkte till Eskilstuna för att hälsa på syrran när hon låg på BB och hade fött Albina. Vi mötte henne i dörren in till deras rum för syrran var på väg till toan och blev överraskad när vi alla stod där i dörren helt plötsligt. Och där på sängen låg det lilla nytillskottet och sov, en liten tjej som inte var så himla liten utan vägde över 4 kg när hon föddes.
Vi turades om att hålla i henne och när det var min tur att hålla i henne så började hon att hicka, precis som storasyrran hade gjort ett par år tidigare första gången jag höll i henne.
Kärlek vid första ögonkastet och jag är glad som får vara delaktig och följa hennes olika steg i livet.

Grattis vår Rambobina på 10-års dagen!

I morgon fyller morfar 85 år och hur det var när han föddes vet jag tyvärr inte......



RSS 2.0