nijomisi

Vår lille pojke hade bråttom ut!

Vi ligger på BB nu och myser och pustar ut efter den hetska natten/morgonen.

Återkommer med förlossningsberättelse när vi kommit hem och landat lite.

 

 

Nu har en liten bit av slemproppen kommit (ca 2 cm) och blödningen har minskat.

Har fortfarande molvärk men inte regelbundna som förut utan dom kommer lite då och då.

När jag ställer mig upp så känns det som att ett helt fotbollslag har använt min mage som fotboll - ÖM!

Jag hoppas att allt detta inte betyder nånting utan att det dröjer ytterligare några veckor tills han kommer. Nog för att jag längtar ihjäl mig efter honom men han mår nog bäst av att gräddas i magen lite till innan det är dags att komma.

Så bebis, stanna kvar i magen lite till.....capish??

 

Vaknade återigen kl 5 i morse, men inte pga att jag var kissnödig utan för att jag hade onda sammandragningar.

Försökte somna om men det det gick inte, var 15:e minut blev magen stenhård och i ca 20 sekunder gjorde det så pass ont så jag grimaserade med hela ansiktet.

Har ju haft sammandragningar förut men inga som har känts något.

 

Till slut gick jag upp och vandrade runt lite i lägenheten och då gjorde det inte alls lika ont, men så fort jag satte mig ner eller la mig ner så gjorde det ont igen.

Gjorde i ordning lite frukost och somnade till slut i soffan mellan kl 8-9 och vaknade kl 10 av en ny molvärk.

Jonas höll på att göra sig i ordning för en "flygardag" på Trosa flygfält (han bygger och kör modellflygplan) och jag berättade hur jag hållit på hela morgonen. Han sa inget utan satte sig bara vid datorn och fick upp "Vårdguiden" för att få lite information.

Jag gick på toa och fick se att jag nu blödde också, då blev jag orolig på riktigt.

Bebis tänker väl inte komma redan?!

Jag ringde till förlossningen och där fick jag rådet att så länge det inte blödde så det rann längs med benen, eller värkarna steg i intensitet, eller vattnet gick så var det vila som gällde. Blödningen trodde hon berodde på att livmodertappen som gjorde nånting....hörde inte vad hon sa för hon bröt på svenska och jag ville inte säga "va?" hela tiden.

Jonas har åkt i väg nu och jag sitter här i soffan och försöker ta det så lugnt jag bara kan, har fortfarande lite molvärk då och då.

 

Vi som skulle till IKEA och köpa spjälsäng i dag, nu får Jonas göra det ensam på vägen hem. Suck!

Kanske bäst att tvätta andra omgången med bebiskläder och förbereda sig lite IFALL lilleman har bråttom ut...

 

 

Strålande sol i dag! Härligt!

Tog en lång sovmorgon efter att ha varit vaken mellan kl 5-7 pga toabesök, hunger och vild bebis.

När vi gjort oss i ordning så åkte vi till Flatenbadet och tog ett dopp i det (i mitt tycke) väldigt kalla vattnet.

Det var jag och en tantelanta i 60-års åldern som stod bredvid mig som också tvekade i det längsta, och vi pep väl varannan gång till varandra om hur kallt vattnet var. Men vi kom i båda två till slut.

 

Efter badet åkte Jonas o jag vidare till Hellasgården och tänkte äta vår mat som vi handlat.

Är inte så smidig så jag fixar att sitta på marken längre stunder längre. så vi letade upp en bänk med bord som blev perfekt. Där åt vi vår kycklig med baguette i ett nafs.

 

 

 

Nu i kväll har Jonas varit till baren (Mälarpaviljongen) i vanlig ordning och ölat med några kompisar, och jag har sovit ett par timmar och fått nån oförklarig smärta i ljumsken så jag kan knappt röra mig.

Härliga tider.

 

Just nu när jag är som tröttast och har som ondast överallt så vill folk ses en sista gång innan bebisen kommer

Det är ju alltid mysigt att träffa folk man gillar att umgås med, men just nu känns det som att jag helst bara vill ligga under täcket fram tills det är dags för förlossning.

Men så får man kanske inte göra? :)

En aktivitet under dagen och man är helt slut på kvällen...måtte dessa sista veckor gå fort så man snart kan få känna sig som människa igen!

 

 

 

 

Nu har det gått några dagar sen jag skrev igen.

Jonas och jag har gjort en liten minitripp till Västervik mellan mån-ons för att känna att vi varit NÅGOT hemifrån under semestern. Och det blev alldeles perfekt, Västervik är en jättemysig liten stad med många fina ställen.

Det är syrran och hennes familj som börjat åka dit under somrarna sen något år tillbaka, och vi var också sugna på att åka nånstans så vi åkte också dit.

Och det ångrar vi inte, kan nog bli fler besök där borta i framtiden. :)

 

I dag var det dags för ett BM besök igen och nu har min vanliga barnmorska kommit tillbaka från sin semester, vilket kändes rätt skönt.

Hon kontrollerade blodsocker, äggvita, blodtryck och järnvärde och allt såg faktiskt bra ut idag till min stora lycka.

Så skulle vi bara byta rum och lyssna på bebisens hjärtslag och jag skuttade lättad och glatt efter, för jag trodde ju att detta efter besöket skulle jag kunna gå därifrån UTAN att något hade krånglat.

Hjärtslagen slog ca 156 slag/minuten och så kom vi då till det jobbiga, BM skulle känna på magen att bebisen låg rätt med huvudet neråt.

Hon tryckte och tryckte men kunde inte känna om han vänt sig för det var en hård bula både uppåt och neråt, den ena bulan var huvudet och den andra rumpan men hon kunde inte avgöra vilket som var vilket. Så hon ropar in en HÅRDHÄNT kollega som också börjar trycka på magen, men inte heller hon kunde avgöra hur han låg. 

Så på tisdag blir det till att träffa en läkare och göra ultraljud för att se hur han ligger i magen, ligger han med huvudet uppåt så blir det till att åka till förlossningsavdelningen och träffa en läkare som ska göra ett vändningsförsök. Misslyckas det försöket så blir det antingen att föda i sätesbjudning (rumpan först) eller kejsarsnitt.

Nog för att jag har känt att han rumlar om VÄLDIGT i magen för han låg med huvudet neråt för några veckor sen, men jag blir grym på honom om han rumlat så han helt bytt håll! ;)

Nu blev jag helt plötsligt nervös inför ett eventuellt vändningsförsök, mycket mer nervös för det än för förlossningen konstigt nog. 

Snälla håll tummarna för mig på tisdag att han ligger rätt!

 

 

 

 

 

Och nu är veckan med tjejerna slut helt plötsligt, det är väldigt tomt och tyst här hemma.

T.o.m Mille (hunden) går runt och letar efter dom för han har inte fattat att dom åkt hem än.

 

I torsdags åkte vi båt till Vaxholm och åt glass. På hemvägen så fick jag ingen sittplats så jag ställde mig längs väggen, då kom en kvinna fram till mig och frågade "har inte du nånstans att sitta?" "Näää..." pep jag. "Kom" sa hon och ledde mig till sin sittplats. Underbara människa! Tackade henne tusen gånger för jag hade ställt in mig på att få stå upp i över en timme och få en mindre rolig resa hem med krämpor lite överallt.

 

Och i går var det grand finale på Grönan!

Tjejerna har längtat som tokar hela veckan efter Grönan och så kom då till slut den efterlängtade dagen.

Som tur var för dom så har jag en karuselltokig sambo som gärna åker med dom, och tur för mig att jag har en fegis till syster som inte vågar åka något alls. :)

Och jag får ju inte åka något så medan de andra åkte allt som rörde sig så satt vi och pratade strunt, så kvällen blev inte så jobbig som jag trodde att den skulle bli. Såg framför mig en solgassande (var jag nu fick det ifrån, den här sommaren är ju iskall!) varm kväll med höga skrik och en ond och trött rygg.

Men kvällen blev riktig rolig tack vare syrrans sällskap.

 

I dag har Jonas och jag varit i Bromma i "Barnens hus" och köpt regnskydd till vagn. Sen åkte vi vidare till en galleria och där hittade vi Babyproffsen och där blev det en amningskudde, skötväska, babykudde till vagn och ett stödband för magen min eftersom ryggen börjar ta stryk.

Känner mig sååå väldigt sexy med det på men det verkar hjälpa ganska bra i alla fall, har inte känt av ryggen alls i kväll (peppar, peppar)....

 

Nu ska jag slänga upp bena i soffan och se om det är något bra på TV:n.

Tjingeling!

 

 

 

En sån här skulle man ha... :)

Var ju hos läkaren i dag och precis som förra gången gick besöket på rekordtid, högst 10 minuter.

Min BM sa ju att jag eventuellt skulle få blodtrycksmedicin men det sa inte läkaren något om utan jag fick ta de vanliga proverna, äggvita och blodtryck.

Hade ingen äggvita (tack o lov!) och högt blodtryck som vanligt, hon frågade hur jag mådde, klämde på magen och så var besöket slut för allt utom blodtrycket ser bra ut och jag fattar ingenting. Vad händer nu då?

Är det inte farligt för bebisen att jag går runt med högt blodtryck?

På ultraljudet sa de ju att vi skulle få en "liten herre", han lär ju knappt bli större om jag ska gå runt med högt blodtryck nu i 6 veckor tills han kommer.

Ska få träffa läkaren igen den sista juli, då kanske jag får svar på mina frågor.

Det är alltid så svårt att komma på frågor när man sitter där och de undrar om man undrar något, frågorna dyker ju upp efteråt på vägen hem...

Fast jag vet att syrran fick högt blodtryck när hon väntade sina tjejer, och dom ser ju ut att må bra när jag tittar på dom när de håller på och tjaffsar här i soffan bakom mig. :)

Så jag får väl försöka ta det lugnt bara och lita på läkarna.

6 veckor till sen slipper man allt detta i alla fall, då oroar man sig säkert för andra saker i stället. :)

Men jag längtar ändå.

 

 

Morgonen började i vanlig ordning med solsken men övergick ganska snart till en grå dag med regn, så vi åkte till Södertäljes äventyrbad Sydpoolen.

Klockan var runt halv tolv när vi kom fram och vi bestämde att vi skulle stanna till kl 15, för kl 16 skulle jag träffa läkaren.

När vi varit i bassängen knappt en timme ropar de ut i högtalarna att alla ska gå upp ur bassängen för det har hänt en "olycka". Nån hade bajsat i vattenrutschbanan och de var tvugna att tömma bassängen och rengöra den...

Om det var SÅ illa så måste det ju ha varit en diarée, och att dom ropade ut det i högtalarna en halvtimme efter att olyckan hänt känns ju...sådär.

Det ironiska med det hela var att bassängen skulle vara stängd till kl 15, samma tid som vi tänkt åkt hem. 

Så det fanns ju inget annat än att gå upp och klä på sig igen och begära att få pengarna tillbaka.

Tjejerna var besvikna först men det gick ju tyvärr inte att göra något åt det.

 

Vi hittade en kinarestaurang i samma byggnad och skojade om att dom säkert skulle stänga restaurangen också för att nån lagt bajs i maten.

Vi valde buffé allihopa och Melinda sa att hon skulle äta tills hon inte var arg längre, vilket resulterade i 3 tallrikar med MASSOR med mat. Efter första och andra tallriken sa hon att hon skulle hämta mera för hon var så ARG! Efter tredje så sa hon inget mer...

Vi andra åt på duktigt också för det var så gott.

 

Nu i kväll har tjejerna och jag haft en liten "tjejkväll" igen för Jonas skulle i väg och träffa några kompisar och köra femkamp på Grönan.

Vi gjorde i ordning en Marängsviss som nu ligger i våra magar och plumsar runt.

Vid första tuggorna undrar man varför man gör Marängsviss så sällan, vid de sista tuggorna vet man varför.

URK!

 

 

I morgon åker vi till landet och hoppas på lite bad och grillväder, och så ska vi få träffa vår lille kissemiss som bott där i ca 2 veckor.

 

Då har ytterligare en dag gått!

Dagarna rusar på lite för snabbt känns det som.

 

Den här dagen började med ett besök hos BM, dags att kontrollera blodtryck och äggvita eftersom blodtrycket legat lite för högt de senaste besöken. Även denna dag låg det för högt (130/95) så i morgon ska jag få träffa en läkare och eventuellt få börja ta blodtrycksmedicin...

 

Sen hann jag hem en liten stund innan det var dags att åka ner till stan och möta upp en arbetskompis som varit så gullig och sytt ett örngott + påslakan åt oss. Vi hittade ett tyg vi tyckte var fint men jag har ingen symaskin och även om jag hade det så är jag inte särskilt duktig på att sy...då är det tur att man har människor runtomkring sig som kan. Det blev SÅÅ fint!

 

Efter stan så gjorde vi oss redo för en dag på stranden, solen sken och vi tänkte att ÄNTLIGEN skulle vi nog kunna bada. Men under bilturen mot stranden så blev det molnigt och blåsigt, väl framme på stranden tyckte i alla fall jag att det var iskallt! Men de andra tre trotsade kylan och hoppade i sina badkläder medan jag la mig på stranden och tog en liten sovstund. Men vattnet hade varit så kallt så att benen hade domnat bort sa Albina, så jag missade nog inget. ;)

Men vi var kvar i några timmar och så länge solen tittade fram bakom molnen så var det ju ganska skönt.

 

Nu är vi lite sega allihopa och ska nog snart gå och lägga oss...(pratar nog för mig själv igen).

 

I morgon hade vi först tänkt åka till Skansen och se repetitionen av "Allsång på Skansen", men eftersom det tydligen ska bli regn så åker vi nog till Södertälje och äventyrsbadet i stället.

 

Godnatt!

 

Det blev ganska sent för alla i går natt.

Tjejerna och jag la oss vid halv ett, och då ville dom leka en ordlek där man skulle ligga och gissa vem en av oss tänkte på genom att fråga "ja" och "nej" frågor. Jag halvsov mellan gångerna det var min tur att gissa kan jag säga...

Strax efter kl 01 så sa jag att vi nog skulle sova lite och sen några sekunder efter det var i alla fall jag borta i drömmarnas värld. Hörde att tjejerna viskade och tisslade och hade sig en stund innan dom också somnade.

Runt kl 03 kom familjen festprisse Jonasponas hem.

Så vi låg som döda sillar hela natten och morgonen och förmiddagen och sov till 12.10 i dag!

Det fick bli en sen frukost och sen bestämde vi oss för att dagens äventyr skulle gå till Kaknästornet och deras ENORMA utbud på mumsigt fikabröd....ja för utsikten också förstås. ;)

Det första man såg när man kom ut ur hissen var det stora bordet med fikabröd så vi fastnade där och bestämde oss för att fika på en gång.

Albina och Jonas valde kladdkaka, Melinda en Napoleonbakelse och jag morotskaka. Slurp sa det så satt vi alla fyra halvliggande i stolarna alldeles proppmätta. Efter en stund mumlade nån av oss att vi kanske borde ta oss en titt på utsikten också innan tiden på parkeringsbiljetten går ut.

Men det blåste ganska rejält så jag gav upp ganska snabbt och väntade inomhus på att de andra skulle bli färdiga.

 

 

Resten av dagen har jag inte varit särskilt rolig. Tröttheten med stort T har kommit tillbaka så först tog jag en sovstund i soffan, sen flyttade jag mig till köksbordet när vi skulle börja laga mat och råkade somna där också.

Men som tur var hade tjejerna sällskap av Jonas, Mille och Internet.

 

Det sägs bli fint väder i morgon så kanske, kanske, kanske det blir en dag på stranden i morgon.

Annars får vi fundera ut en plan B. :)

 

 

I morse när vi vaknade sken solen och vi tänkte först att det kanske skulle kunna bli en dag på stranden, men tji fick vi. I vanlig ordning denna sommar så är det jättesköna mornar men sen går det snart över till en mulen trist dag, så vi bestämde oss för att vi skulle ta och bowla i stället.

Så vi åt frukost, gjorde oss i ordning och satte oss i bilen och åkte till Heron city.

När vi fått på oss de otroligt snygga bowlingskorna så satte vi i gång, och vi var lite ringrostiga allihopa i början och fick ner runt 4-5 käglor var/gång. Men sen började det gå bättre och första omgången slutade såhär:

 

1:a JAG! :) (Slog Jonas med 2 poäng)

2:a Jonas

3:a Melinda (det stod Melina på tavlan vilken hon tyckte var väldigt upprörande. :) )

4:a Albina

 

Och andra omgången slutade:

 

1:a Jonas

2:a Jag

3:a Melinda

4:a Albina (som berättade att hon nu mera var en mycket bättre förlorare än när hon var yngre, då hon slängde bowlingskorna lång väg. Men i dag sa hon bara "tack för en god match". Gumman... )

 

 

Efter bowlingen åkte vi upp en våning och beställde god mat.

Och efter den goda maten så åkte vi proppmätta hemåt igen och tog varsin välbehövd vila.

 

Just nu har tjejerna och jag en "tjejkväll" och vi har precis tittat på "Svensson, svensson i nöd och lust" och proppat i oss en massa. Mår pyton nu kan jag säga...

Ska nog försöka få med tjejerna på en liten hundpromenad lite senare tror jag. :)

Jonas är på inflyttningsfest och lever ut sin sista månad innan det är dags att bli vuxen på allvar. 

Konstigt att vi tjejer "inte behöver" någon sån månad? Eller ja...vi är inte tillåtna att få någon sådan månad eftersom det är vi som är gravida. Kan det ha något med mognad att göra? Redan i grundskolan så "mognade" ju tjejerna tidigare än killarna, det kanske är naturen som fixat det så?

Mmm, så måste det vara. ;)

 

 

I dag kommer favvotjejerna själva med tåget för första gången!

Albina var med från början med att de skulle åka själva, men Melinda har varit mer tveksam.

Det kom fram sen att hon var rädd att det skulle komma folk och skjuta på henne i tåget, den ungen har fantasi så det räcker till fler dessutom kollar hon nog för mycket på film. ;)

Syrran frågade henne om det någonsin kommit någon och skjutit på dom när dom åkt tåg, och det hade det ju inte...så nu kommer dom.

Och jag ska stå där på perrongen och ge dom stora kramen när dom kommer. 

Dom ska vara hos oss i en vecka (såvida inte syrran kommer tidigare och hämtar hem dom, hon har redan börjat sakna dom fast dom inte åkt än...) och vi ska hitta på en massa skoj så inte hemlängtan blir allför stor. :)

Sista sommaren ensamma med tjejerna, nästa sommar har dom en liten kusin på snart 1 år som kommer ta vår uppmärksamhet också och begränsa oss lite, men jag hoppas att dom kommer vilja vara hos oss ändå.

 

Jag tyckte att det var hög tid för en ny bebisbild på magen och försökte först ta bilden själv framför en spegel med mindre lyckat resultat. Så jag släppte in vovven i sovrummet och visste att han skulle hoppa upp i sängen, och det gjorde han, rakt i magen på Jonas. BINGO! Jonas vaknar till och börjar röra sig och jag som den goda sambo jag är, rusar in med kameran i högsta hugg och tjoar GODMORGON! och frågar om han inte kan fota min mage och drar upp persiennen.

Yrvaket tar Jonas kameran och börjar fota, därför är det lite konstig vinkel på bilderna, stackaren orkade nämligen inte sätta sig upp utan låg kvar i sängen och fotade och räckte småsurt över kameran tillbaka till mig när han var klar.

Men jag gick nöjt och trallande ut ur sovrummet, nu hade jag fått min bild.

Och här kommer den. :)

 

 

 

 

I dag har Anna och jag varit på fik och sen efter det blev det en shoppingtur runt i en massa affärer.

Det var varmare ute än vad jag trodde och tog först på mig ett par byxor, men TACK OCH LOV ångrade jag mig och tog en klänning i stället. Höll på att smälta bort och nu sitter man här som en zombie i sängen och funderar allvarligt på att flytta in i duschen, känns lite som att det räcker med en aktivitet per dag och sen får det bli sitta och glo i soffan eller sängen resten av dagen. :)

Får minst en nära-döden-upplevelse per dag nu mera...räcker med en vidrig uppförsbacke för att den ska komma.

 

Det var i alla fall som vanligt jättekul att träffa Anna!

Har ju funderat ganska länge på att gå till frisören innan bebis kommer, men min vanliga frisör är på semester nu och just nu jobbar bara två engelskspråkiga killar i salongen så jag vågar inte gå dit. Tycker det är tillräckligt att komma på saker att prata om på svenska, då försöka hitta på något med sin knackiga engelska...nä tack så roligt ska vi inte ha det.

Men Anna sa att hennes frisör jobbade bara en liten bit från fiket vi satt vid, så vi gick dit och jag fick en tid bokad så nu ska äntligen mitt hår få en och samma färg. Tjoho!

Får visserligen vänta 16 dagar men ändå, det är i alla fall på gång. :)

 

Hittade för övrigt två färgglada linnen, ett par capribyxor, amnings-bh, hårsnoddar, babymössa och en jättesöt body.

Hade ju bestämt att jag absolut inte skulle köpa mer bebiskläder nu förrän han har kommit, men bodyn var så söt så det gick inte att låta bli.

 

Nu är vi inne i vecka 34 (33+1) och det börjar bli dags för en ny magbild.

Veckorna rusar på...

 

Jag har kommit in i en "mamma-period" igen då jag tänker mycket på henne och drömmer om henne nästan varje natt. Vet inte om det är för att jag själv snart blir mamma som hjärnan spelar mig ett spratt och känslorna åker berg och dalbana igen.

Häromnatten var hon och jag i en av våra gamla lägenheter och tittade. Mycket var omgjort ( i drömmen) men inte badrummet så vi kikade in där och skrattade åt våra (sanna) minnen när t.ex tvättmaskinen hoppade iväg mot mamma som satt på toa, och när vi kom in för vi hörde att mamma skrek efter oss så fick vi en väldigt rolig syn.

Mamma med nerdragna byxor sittande på toa medan hon håller en hoppande tvättmaskin med båda händerna och skriker för full hals och skrattar om vartannat.

Älskade, älskade lilla mamma, vi har så många roliga minnen.

Saknar dig så mycket.

Saknar alla våra somrar hemma hos dig i huset där man verkligen kände sig HEMMA.

Nu vet jag inte riktigt var hemma är längre...

 

Nu har vi kommit hem från landet igen. De flesta dagarna regnade bort men det hann bli en del grilla och bada ändå. :) Första doppet för i år är avklarat nu i alla fall. Fast det kändes LITE obekvämt att ha bikini på sig när världens blekaste mage står rakt ut, och det här var ändå vid en sjö mitt i skogen så man undrar ju hur det ska gå på en riktig badstrand.

Har ju dessutom ingen aning om jag har världens största finne under maghöjd eller inte för jag ser inte den!

Tjejerna (Melinda & Albina) kommer på fredag och ska vara hos oss i en vecka, och vi har lovat dom att precis som tidigare år, gå upp ganska tidigt, köpa med oss frukost och fika och sen vara där och bada hela halva dagen för det tycker dom är så mysigt.

Ja, jag får väl offra mig för syskonbarnen och åka till sandstranden då då och hålla mig i vassen om inte annat. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Godmorgon...

Nu är det dags igen, stadigt varje morgon mellan kl 4.30-5.00 nångång, då ska det börja bökas i magen så det är stört omöjligt att sova. :)

Sökte på Google via mobilen på "vilda foster vecka 33" och jag verkar allafall inte vara ensam om att ha det så här. Några hade fått förklarat av sina BM att ju mer aktiv bebis är i magen, desto friskare för sjuka orkar inte röra på sig lika mycket. Ganska dum förklaring för det har väl med personlighet på bebisen att göra, vissa är lugnare till sättet helt enkelt. Men om man ändå ska gå efter den förklaringen så verkar ju vår bebis vara frisk som en nötkärna. 

 

Några som hade haft vilda bebisar när de varit gravida skrev också att deras barn i dag hade GOTT om energi, stark vilja och lärde sig att krypa/stå/gå tidigt. 

Jag får nog inte så långtråkigt i höst när alla börjat jobba igen, som jag kanske tror. ;)

 

Ny dag och nya "äventyr".

I dag lite senare ska vi åka till landet (Jonas mamma) och hade tänkt stanna där i några dagar.

Fortsätter det fina vädret kanske det t.o.m blir lite bad i nån av sjöarna i närheten och en massa grilla, mums!

Sen har svärmor en väldigt skön hängmatta som jag har paxat sen i våras, så dom har sänkt den lite åt mig för att jag och magen ska komma upp i den så nu hänger man nästan ända ner till marken när man ligger i den. :)

 

Ett sommartecken till är att vår vanligtvis fina cocker spaniel nu går runt och ser ut som en älgkalv igen.

Vi har helrakat stackaren och han ser inte klok ut, men han är en helt ny hund...ja till humöret alltså.

Har väl aldrig fått gosa så mycket med honom som nu och det verkar som att en del av butterheten satt i pälsen på honom. 

Han tvättar mig i ansiktet, han springer inte i väg när man lägger sig bredvid honom, han skuttar runt och vill leka hela tiden och han kommer spontant och kryper upp i famnen på en och det hör INTE till vanligheten.

Han har förvandlats till en glad hund.

Så för min del får han gärna se ut som en älgkalv hela sommaren.

Sen att varken Jonas eller jag vill gå ut och rasta honom utan att dra lott är en annan femma, nu ska vi ju till landet och vi vet att svärmor kommer att förfäras över den mindre fina synen. Hon mer eller mindre bönade att vi åtminstonde skulle lämna öronen orakade... men what the hell....hunden njuter i alla fall och mår bra och det är huvudsaken.

 

Vår cocker strosar vid vägkanten....

Allt såg bra ut på ultraljudet tack och lov. :)

Även fast han rör mycket på sig varje dag så kändes det ändå lite pirrigt när vi stod i hissen på väg upp till ultraljudmottagningen.

När jag drog upp linnet och undersökningen skulle börja, sa barnmorskan att jag hade en väldigt typisk "tjejmage" och att kvinnor som väntar pojkar nästan aldrig har sådan mage.

Jonas och jag bara tittade på varandra och Jonas fick ur sig "ja ni får gärna titta igen vad det är för kön på bebisen".

 

Jag som hade tänkt så mycket på det här några dagar innan, TÄNK om det ändå skulle vara en tjej.

Skulle man ha rättighet att känna sig lite besviken då? För nu längtar vi ju jättemycket efter vår lille kille, vi är ju helt inställda på att det är en pojke som kommer ut nu. Han är ju redan en del av familjen fast vi inte har honom hos oss än. Och så säger barnmorskan sådär....

Och jag tänkte bara att "jaha...nu händer det....!"

Men det ÄR en liten kille där ändå såg hon till slut så det var ju bra. :)

Vi hade givetvis varit lika glada för en tjej, men jag hoppas att ni förstår hur jag tänker.

 

Sen fick vi veta att han väger lite under medel 1,8 kilo mot "normala" 2 kilo, han låg HELT dubbelvikt stackaren och sög på tummen och gäspade, och hade händerna för ansiktet så vi fick inte se honom i profil den här gången.

Han hade typ noll hårstrån mitt på huvudet men några nere vid nacken, hahaha! Vi får köra med vattenkammat på honom om det inte hinner växa några strån innan förlossningsdagen. :)

Och vi fick en uppskattad födelsevikt på 3400 så det blir nog ingen 5 kilos i alla fall, vilket jag kände mig väldigt nöjd med att få höra.

 

Och efteråt ringde vi blivande moster och farmor och jag skrev sms till blivande farbror. 

Det gick inte att få ner smilbanden, som vanligt kände man sig störtkär och ville att tiden skulle gå ännu lite snabbare. 

 

Dags för ultraljud i dag! :)

Eftersom min mage har blivit runtboxad halva morgonen (och blir även nu när jag sitter här och skriver) så känner jag mig denna gången inte SÅ orolig över om hjärtat på den lille slår eller inte. Har liksom fått det bekräftat redan att han lever i allra högsta grad... :)

Jonas arm låg mot min mage och han vaknade också, så han har legat och glott på magen under tiden jag försökte sova liiiite till. När jag till slut gav upp och slog upp ögonen sa han bara "han rör sig...." 

 

11.30 är det dags för UL. Ska bli underbart att få se honom igen. :)

 

Har fått en del böcker av BM som hon tycker är bra om man läser inför förlossningen, och där står det lite fint att när man passerat vecka 30 så kan man börja känna sig otymplig och stor.

Där står också lite tips till blivande pappan att han ska uppmuntra sin partner när det börjar bli jobbigt.

 

Jag börjar känna mig enorm nu och stod framför spegeln i morse och beklagade mig:

-Åh...titta så stor jag är...ser ju ut som en flodhäst redan och det är fortfarande nästan 2 månader kvar, sa jag och hoppades på lite uppmuntran.

Men i stället fick jag höra:

-Mmmm....det gör du. Och värre blir det.

Vad säger man?

Tack?

 

Han har förstått att man ska hålla med i de flesta fall när jag klagar på något, men här blev det lite fel.

Har gjort flera försök att få honom att läsa dessa böcker också men det har gått trögt på den fronten..men nu är det nog alarmerande här så man inte blir helt knäckt av alla gulliga kommentarer innan augusti kommit. ;)

 

...och den dagen verkar bjuda på riktig sommarvärme!!! :)

Tjohoo! En bra början på en skön månad förhoppningsvis.

Nästan så att man är lite sugen att åka ner till stranden och bada.

Nästan.

 

Fast jag ska erkänna att jag varit rätt nöjd med vädret hittills också, är ju ALLTID supervarm ändå iom graviditeten, men liiite varmare gör ju faktiskt inget. :)