Infomöte
Vaknade denna morgonen av att det kändes som nån roade sig med att vrida min ena vad varv efter varv. Kramp!!!
Aj i helvete vad ont det gör!
Har haft turen att slippa såna här saker hittills under graviditeten, men nu verkar det börja på allvar. Ont i bäckenet, ond och svullen fot och så en klick kramp i vaden på det.
Voila, där har ni mitt graviditetsrecept hittills, får se om fler smaskiga saker dyker upp i framtiden.
I går var vi på informationsmöte på sjukhuset vi valt. Lite rolig syn med alla gravidmagar samlade i en och samma aula. Var man än tittade så satt det en gravid tjej som tittade storögt på barnmorskan som gav oss informationen, och bredvid satt deras killar och rätt många verkade ha svårt för att hålla sig vakna eller pysslade med annat när informationen blev för jobbig. Jonas var en av de sistnämda, när vi kom in på info om "utdrivningsskedet", först satt han och blundade, sen började han viskande diskutera om vi skulle gå till den indiska restaurangen efteråt som ligger en bit därifrån. Och så fortsatte han titta på mig och när jag mötte hans blick sa han "du behöver tvätta håret". följt av ett flin.
Men tack älskling, får just info på ett väldigt inlindat sätt om att jag troligtvis kommer att spricka från svank till haka och så får man så sån gullig komplimang.
Men jag ska vara rättvis, det fanns faktiskt vissa stunder när han faktiskt lyssnade riktigt intresserat. T.ex när BM berättade att det fanns kaffe i korridorerna på förlossningen till de blivande papporna och mat att köpa nere i kiosken. Då nickade han intresserat så den infon är numer antecknad och lär inte glömmas bort...
Vi kommer att vara ett bra team på förlossningen känner jag...
Solig söndag
Och Loreen gick och vann i går, jättekul! Fick rysningar över hela kroppen när hon sjöng, även fast man sett uppträdandet flera gånger nu. Jag satt och sms:ade med syrran och min kusin Susanne under de olika bidragen, vi hade lite roligt åt vissa länder. Men allvarligt talat...vad var poängen med den "mänskliga tygbåten" med huvuden som stack ut och ryckte rytmiskt till musiken? Jonas och jag satt och fnissade varje gång dom visade den snutten i snabbgenomgången. Och han som hade ögonbindeln och sen slet av sig den och började tokjucka... Och Jedward...herregud...dom måste ju gå på droger eller Duracellbatterier eller nåt. Blir ju alldeles trött av att bara titta på dom. Men det fanns några bra låtar också, fast bäst var ju förstås Loreen. ;)
I dag är Jonas och jag ute och flänger igen. Just nu sitter vi på båten Cinderella II och är på väg till Sandhamn. Vädret är underbart även i dag och vi sitter och bara njuter av utsikten av skärgården som sakta glider förbi utanför fönstret.
Skriver just nu från mobilen så är det ett stavfel lite varstans eller om det står något konstigt ord, så skyller vi på den.
I dag är det 3 månader kvar tills vår kille beräknas komma, så vi har fått rådet att ta vara på tiden på tu man hand nu och hitta på mycket.
I dag är det även mors dag så jag säger grattis till min älskade mamma uppe i himlen. Jag älskar dig!
Underbara dagar
Planeringsdagen i går på Fjäderholmarna var riktigt skön och mysig.
Vi tog taxibåt ut till Skärgården, så vackert att se Stockholm så tidigt på morgonen. Och när vi kom fram verkade vi nästan ha hela ön för oss själva.
Och under dagen blev det lite jobb, god mat, promenader, lite shopping, fika och sola, sola, sola.
Även fast vi haft en lat dag så var man lite trött när man väl kom hem.
Har 5 veckor kvar att jobba nu innan semester/mammaledigheten börjar, börjar så smått räkna dagar och veckor och längta mer och mer.
***********************************************
På kvällen gick Jonas och jag ner till en bar vid Norr Mälarstrand, men det var smockfullt med folk och vi kom knappt runt för att kika om det mot förmodan skulle finnas ett bord ledigt. Det gjorde det förstås inte, så vi gick vidare till Rålambhovsparken och Boulebaren som ligger en liten bit därifrån, där lyckades vi fråga till oss ett bord.
Så Jonas fick till slut sin efterlängtade öl och glas rosé och jag fick mitt mindre efterlängtade men helt okejiga glas med cola.
***********************************************
I dag har vi varit i Äppelfabriken på Ekerö. Ett jättemysigt ställe där man kan handla smått och gott som sylter, marmelader m.m som de flesta förstås innehåller äpple. Där har dom också ett fik, där köpte vi varsin VÄLDIGT god äppelpaj och kaffe. Mums!
Man kan inte ha det så mycket bättre än man äter god paj som smakar sommar, samtidigt som man tittar ut över trädgården med alla vackra blommorna och träden och det är varmt och härligt i luften.
I kväll ska vi förstås se hur det går för Loreen i Baku!
:)
Inlägg till systeryster
I dag fyller min fina syster hum hum år.
Det är känsligt för henne att nämna hennes ålder (...och ja...lite för mig med ;) )
Skojade bara.
*************************************************
Åren går så snabbt, minns det som igår när syrran och hennes två bästa vänner med minst lika spretigt hår som syrran hade, dom var i 15 års åldern, mitt i det glada 80-talet, och dansade en fånig dans dom hittat på och övade på den i vardagsrummet.
Michael Jacksons låt "The way you make me feel" spelades om och om igen när nån av dom dansat "fel" och dom var tvungna att börja om från början. Och jag satt där 8 år gammal i soffan och skrattade åt dom, och syrran skällde ut mig och ropade efter mamma att hon skulle ta bort mig därifrån. Jag lovade mamma dyrt och heligt att jag inte skulle skratta åt dom mer, det löftet höll väl ungefär 10 sekunder in i låten, sen blev jag bortkörd och dom fick träna vidare själva i vardagsrummet.
**************************************************
Eller när jag i vanlig ordning satt inne på hennes säng och glodde, (tyckte att det var så COOLT när hennes kompisar var hemma hos oss) jag sa inget, jag satt alltid bara där och bara tittade (hahaha). I bland tröttnade syrran på mig för att jag "glodde så jävligt" och sa åt mig att gå ut. Och i bland när jag då skulle resa mig upp ur sängen så knuffade hon ner mig i sängen igen och sa igen "gå ut!". Jag gjorde ett nytt försök att komma upp ur sängen och hon knuffade ner mig igen och började skrika så mamma skulle höra "men gå uuuuut!". Jag försökte igen men blev nerknuffad och då ropade hon "mamma, Nina vägrar gå ut ur mitt rum! Säg åt henne!"
**************************************************
Det har varit en del bråk under åren, men vi har många roliga minnen ihop också och vi har gått igenom en hel del tillsammans, idag är hon min bästa vän.
I mina ögon kommer syrran alltid att vara min LILLA storasyster, hur gammal hon än tycker att hon börjar bli.
Picknick och BM
Vi har precis gjort årets första picknick i parken!
Ser ju så mysigt ut när folk sitter på gräsmattorna och umgås och äter sin mat. Men när man själv ska sätta ner sin rumpa på filten i gräsmattan så kommer man ihåg hur hårt och obekvämt det faktiskt är med picknick.
Men det var ju mysigt också förstås, bara att få umgås ensam med Jonas gör det värt att stå ut en stund på den hårda gräsmattan, och efteråt med stel rygg och gravidmage likt en sköldpadda som hamnat upp och ner, försöka komma upp på bena igen när det är dags att gå hemåt.
*********************************************************************
I morse var vi hos barnmorskan igen. Hon tog blodprov, blodtryck, äggvite-test och järnvärde.
Mitt järnvärde låg lite för lågt (som förväntat) så nu är det ett MÅSTE att gå på järntabletts-jakt igen, och helst hitta en tablett också som jag inte blir dålig av som jag blev av förra. Men de andra värderna såg bra ut. Sen fick vi höra hjärtslagen på vår lille kille, 153 slag blev det denna gången.
I övrigt så fick vi mest ställa frågor. Så jag passade på att fråga om värken i nedre delen av magen som kommer nästan varje gång jag är ute och går. En brännande värk som kommer och ibland blir så ihärdig så jag måste stanna och vila en stund. Som svar fick jag veta att det KUNDE vara bäcken som spökade, och fick en lapp till ett ställe som kallar sig för "feelgood.se"där har dom sjukgymnastik och vattengympa.
Bara att ta sig i kragen och kontakta dom, här ska börjas tränas!
Har kollat deras hemsida lite grann och kan inte hitta några priser, undrar varför det är så hemligt?
Antagligen för att de är svindyra.
Nu ska jag bara hitta motivationen också....
Hallå? Motivationen? Är du där?...
Bebismage vecka 26
Veckorna bara rusar i väg! Nu har vi snart gjort hela vecka 26 också, och på måndag börjar vecka 27.
Känns inte som att det är SÅ länge sen vi var på hotellrummet i Paris, och stod där som två fågelholkar med ett stort plus på stickan. :)
Men jag kan bara heja på veckorna som rinner i väg, längtar efter att få gosa med min lille buse som rumlar om i magen dag som natt.
Bebis i magen
Barnen på jobbet är så söta, dom tycker att det är SÅ spännande att jag är gravid.
Nu har tiden för s.k "papperloppor" börjat igen, ni vet såna där som man ritar i olika färger och skriver olika "straff" i, och sen frågar nån om ett nummer och sen färg och så ska den personen göra det straffet som blir.
Men i stället för att straffet står med bokstäver så ritar barnen symboler så dom vet vad straffet är, eftersom de inte kan läsa än. Och nästan alla barn ritar en rund ring med en prick som ska föreställa min mage och navel (hahaha!) och betyder "känn på Ninas mage".
Så när som helst under dagen när man kanske håller på i köket, eller grejar med något annat så hör man på avstånd i ett annat rum på avdelningen: "du ska känna på Ninas mage! Fniss..." så vet man att några sekunder senare kommer en flock med barn och känner på magen. Då är det bara att hålla upp armarna och låta dom känna. :)
Och häromdagen hörde jag två tjejer som lekte med dockor:
Y: Jag väntar bebis och min mage är jättestor.
E: Hur länge ska du ha tjock mage då?
Y: Tills bebisen är 1,5 år ungefär.
E: Okej.
Och en tjej kan avbryta sig mitt i leken och kommer och ger mig pussar på magen flera gånger om dagen.
Och i bland när vi ska äta mellanmål ropar några "jag ska sitta bredvid bebisen!!!"
Kan även få frågor som "vad gör bebisen nu?" eller efter att något barn har lyssnat på magen "jag hörde att bebisen grät och sa jag vill komma ut NUUUUU!"
Behöver jag säga att jag bara njuter och tycker att allt detta är helmysigt?
:)
Nu har tiden för s.k "papperloppor" börjat igen, ni vet såna där som man ritar i olika färger och skriver olika "straff" i, och sen frågar nån om ett nummer och sen färg och så ska den personen göra det straffet som blir.
Men i stället för att straffet står med bokstäver så ritar barnen symboler så dom vet vad straffet är, eftersom de inte kan läsa än. Och nästan alla barn ritar en rund ring med en prick som ska föreställa min mage och navel (hahaha!) och betyder "känn på Ninas mage".
Så när som helst under dagen när man kanske håller på i köket, eller grejar med något annat så hör man på avstånd i ett annat rum på avdelningen: "du ska känna på Ninas mage! Fniss..." så vet man att några sekunder senare kommer en flock med barn och känner på magen. Då är det bara att hålla upp armarna och låta dom känna. :)
Och häromdagen hörde jag två tjejer som lekte med dockor:
Y: Jag väntar bebis och min mage är jättestor.
E: Hur länge ska du ha tjock mage då?
Y: Tills bebisen är 1,5 år ungefär.
E: Okej.
Och en tjej kan avbryta sig mitt i leken och kommer och ger mig pussar på magen flera gånger om dagen.
Och i bland när vi ska äta mellanmål ropar några "jag ska sitta bredvid bebisen!!!"
Kan även få frågor som "vad gör bebisen nu?" eller efter att något barn har lyssnat på magen "jag hörde att bebisen grät och sa jag vill komma ut NUUUUU!"
Behöver jag säga att jag bara njuter och tycker att allt detta är helmysigt?
:)
Det blir en dag i solen
Vi sitter och njuter i det fina vädret (förutom när de två yngsta i bland ryker ihop och börjar kivas och slåss, men det är väl det som kallas för syskonkärlek...eller?)
I dag ska dom fara hemåt igen, men om en vecka ses vi igen.
Då ska syrran, kusinerna och jag prova på en massa hudprodukter hemma hos syrran. En tjej hon känner kommer hem till henne och provar sina produkter på oss. Vi får väl hoppas att det inte börjar växa ut konstiga saker efter behandlingen...
Vagn
I dag kommer min fina syster och hennes barn mer eller mindre hittvingade av mig.
När abstinensen blir för svår så gör man nästan vad som helst för att få dom att komma hit, den här gången var tricket att betala för tågbiljetten. ;)
I går kom då äntligen barnvagnen som Jonas och jag köpt, så nu står den i vardagsrummet, omonterad, men ändå tillräckligt för att kunna provköras lite i hallen fram och tillbaka och sätta min längtan till liv.
Jonas åkte iväg till landet igår kväll så det kliade rejält i fingrarna när vagnen stod där och jag och min tröga hjärna inte lyckades få ihop hur delarna skulle sitta. Bara att vänta tills syrran kommer och se om hon lyckas...hon har ju i alla fall lite erfarenhet av såna här "svåra" grejor.
Är väl egentligen ingen brådska, är ju 3,5 månad kvar tills bebisen kommer, men ändååå...
Pratade med Jonas i telefon i går kväll och berättade att jag börjat på ett försök att montera ihop vagnen men att det inte gått så bra, eftersom bakhjulen sitter helt löst...
Fick bara ett mumlade till svar "Du har väl inte haft sönder vagnen va?"...
Skönt att man har ett sånt förtroende från sin kära sambo.
Krävs rätt mycket våld för att ha sönder en barnvagn.
I morse när jag vaknade liggandes på högra sidan och la jag mig sen på rygg, så var magen helt sne!
På vänstra sidan var magen mjuk och platt och på högra sidan var det en hård, avlång bula.
Såg lite roligt ut faktiskt, har inte tänkt på det förut. :)
Läste på nätet att den hårda "bulan" är bebisen som glidit till den sidan mamman ligger på.
Underbart att kunna känna lite på honom(även om det var magen jag kände på förstås) men jag kunde känna lite av hans kropp utanpå.
Hoppas nu att dessa sista 107 dagarna bara rusar iväg, för nu längtar jag snart ihjäl mig.
Nu måste jag gå och övningköra lite vagn igen! :)
När abstinensen blir för svår så gör man nästan vad som helst för att få dom att komma hit, den här gången var tricket att betala för tågbiljetten. ;)
I går kom då äntligen barnvagnen som Jonas och jag köpt, så nu står den i vardagsrummet, omonterad, men ändå tillräckligt för att kunna provköras lite i hallen fram och tillbaka och sätta min längtan till liv.
Jonas åkte iväg till landet igår kväll så det kliade rejält i fingrarna när vagnen stod där och jag och min tröga hjärna inte lyckades få ihop hur delarna skulle sitta. Bara att vänta tills syrran kommer och se om hon lyckas...hon har ju i alla fall lite erfarenhet av såna här "svåra" grejor.
Är väl egentligen ingen brådska, är ju 3,5 månad kvar tills bebisen kommer, men ändååå...
Pratade med Jonas i telefon i går kväll och berättade att jag börjat på ett försök att montera ihop vagnen men att det inte gått så bra, eftersom bakhjulen sitter helt löst...
Fick bara ett mumlade till svar "Du har väl inte haft sönder vagnen va?"...
Skönt att man har ett sånt förtroende från sin kära sambo.
Krävs rätt mycket våld för att ha sönder en barnvagn.
I morse när jag vaknade liggandes på högra sidan och la jag mig sen på rygg, så var magen helt sne!
På vänstra sidan var magen mjuk och platt och på högra sidan var det en hård, avlång bula.
Såg lite roligt ut faktiskt, har inte tänkt på det förut. :)
Läste på nätet att den hårda "bulan" är bebisen som glidit till den sidan mamman ligger på.
Underbart att kunna känna lite på honom(även om det var magen jag kände på förstås) men jag kunde känna lite av hans kropp utanpå.
Hoppas nu att dessa sista 107 dagarna bara rusar iväg, för nu längtar jag snart ihjäl mig.
Nu måste jag gå och övningköra lite vagn igen! :)
Kissnödigheten - Jag = 0-1
I dag var det min tur att hämta hem Mille från dagis efter jobbet.
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Det finns en bilväg som är mycket närmare dagis än den jag brukar ta, men den gatan kallar jag för arga gatan för där är både bilister och fotgängare som galna. Folk tutar och skriker åt varandra och fotgängarna är självmordskandidater allihopa och bara kliver ut i gatan utan att se sig för, så den gatan/korsningen ( St Eriksgatan-Fleminggatan) undviker jag gärna.
I dag kände jag att jag lika gärna kunde parkera av bilen hemma innan jag hämtade Mille, så jag körde hela vägen hem. Kände även att jag började bli kissnödig men det var ännu ingen fara, har ännu inte lärt mig att numera går nödigheten från 0 till 1000 på 2 minuter oavsett om det är 2 droppar eller 100 tack vare att bebis ligger emot.
Så när jag står vid parkeringsautomaten och ska försöka få ut en biljett så blir jag plötsligt superkissnödig!
Då låser sig förstås hela automaten och jag får inte ut mitt Visakort. Vad gör man? Jag försöker rycka ut det, men automaten håller fast kortet. Trycker förtvivlat på knapparna men inget händer....börjar svära lite för mig själv samtidigt som bena går mer och mer i kors. Bor iofs 5 minuters gångväg bort men man kan ju inte lämna kortet i automaten för att springa hem o pinka, då kan ju nån ta kortet. Så jag gör ett nytt försök att rycka ut kortet och den här gången lyckas jag få ut det.
Det är en timme kvar tills det är tillåtet att parkera där jag parkerat bilen och lapplisorna har kommit på att många fuskar på gatorna runtomkring oss, så dom åker ofta runt och spanar där. Så jag vågar inte annat än att leta efter en annan automat och ser en ca 30 meter bort. Jag är nu super-super-kissnödig och får till en konstig gångstil med bena mer eller mindre helt i kors och tar mig fram till automaten, hoppas den funkar nu då!
Det gör den. Fast nu måste jag gå tillbaka och lämna lappen i bilen också, 30 meter till mot bilen! Flås, flås!
In med lappen, lås bilen och nu börjar gatuloppet mot porten och den väldigt efterlängtade toan där hemma.
Kan säga att det i alla fall till slut slutade lyckligt utan någon pinsam pöl varken i trapphuset eller hissen (för denna gången), fast lite minnesförlust har jag från den sista gångsträckan. ;)
Så det kan bli...
Helgen
Så var även denna helgen över.
Har varit en rätt omtumlande helg iom besöket hos mormor.
Hon såg så liten och skör ut där hon låg och sov, hon visste knappt att vi var där och reagerade inte ens när syrran och jag gav henne varsin puss på kinden när vi skulle gå.
Morfar grät och syrran och jag var rätt tagna efteråt också så vi satt kvar i hennes bil när vi kommit hem till parkeringen och pratade o pratade. Kändes skönt att få prata av sig med någon som går igenom samma sak och har samma tankar och precis förstår vad man känner.
Tänker på mormor hela tiden i dag, och för hennes skull hoppas jag att hon får slippa sitt lidande och få komma till samma ställe som mamma är på nu. Men för egen del så vill man ju förstås ha sin mormor kvar så länge det bara går...
Men helgen innehöll inte BARA tråkigheter, vi hade en jättemysig helg tillsammans med syrran och hennes familj.
Dom hade köpt och lånat ut en massa underbart fina bebiskläder som nu ligger fint vikta i "bebislådan". Lådan börjar bli rätt full nu, så jag får nog lägga lite band på mig för han lär ju växa ur kläderna rätt snabbt...
Sen så åkte vi till Stadsparken och åt mat, vi satt ute i solen och hade det väldans bra. Maten smakar lite extra bra när man sitter utomhus och äter av nån anledning. Härlig tid vi har framför oss... :)
Och bebis blir 25 veckor i magen idag, tiden går så snabbt!
Har varit en rätt omtumlande helg iom besöket hos mormor.
Hon såg så liten och skör ut där hon låg och sov, hon visste knappt att vi var där och reagerade inte ens när syrran och jag gav henne varsin puss på kinden när vi skulle gå.
Morfar grät och syrran och jag var rätt tagna efteråt också så vi satt kvar i hennes bil när vi kommit hem till parkeringen och pratade o pratade. Kändes skönt att få prata av sig med någon som går igenom samma sak och har samma tankar och precis förstår vad man känner.
Tänker på mormor hela tiden i dag, och för hennes skull hoppas jag att hon får slippa sitt lidande och få komma till samma ställe som mamma är på nu. Men för egen del så vill man ju förstås ha sin mormor kvar så länge det bara går...
Men helgen innehöll inte BARA tråkigheter, vi hade en jättemysig helg tillsammans med syrran och hennes familj.
Dom hade köpt och lånat ut en massa underbart fina bebiskläder som nu ligger fint vikta i "bebislådan". Lådan börjar bli rätt full nu, så jag får nog lägga lite band på mig för han lär ju växa ur kläderna rätt snabbt...
Sen så åkte vi till Stadsparken och åt mat, vi satt ute i solen och hade det väldans bra. Maten smakar lite extra bra när man sitter utomhus och äter av nån anledning. Härlig tid vi har framför oss... :)
Och bebis blir 25 veckor i magen idag, tiden går så snabbt!
Vår krutgumma
Fredag igen!
Större delen av den här dagen har man gått och oroat sig för mormor som åkte in till akuten igår igen.
Hon har diabetes och hennes blodsocker låg jättehögt plus att hennes hjärta är svagt, så länge verkade det som att hon inte skulle komma tillbaka denna gång. Så hela långa dagen har jag väntat på att syrran ska ringa, eller inte ringa, har varit livrädd för telefonen i dag. Men som tur var fick jag sen ett sms av min moster, då hade mormor piggnat på sig lite och fått komma till en avdelning på sjukhuset. Pust!
En riktig krutgumma vi har i släkten. Hon är segare än en kackerlacka. :)
Så i morgon tar Jonas vårt pick och pack och åker till K-holm igen, så ska syrran och jag åka och hälsa på mormor.
Ska bli skönt att se henne igen.
Senaste gången vi hälsade på morfar och mormor på ålderdomshemmet så var det sen kväll, vi hade suttit och pratat en stund och sen skulle vi åka hem. Då sa jag det sista till mormor när vi kramades innan vi åkte: "Godnatt mormor, sov så gott".
Hade inte en tanke DÅ på att dom orden skulle kunnat betyda något helt annat om det varit den sista gången vi sågs.
Åh. Hon ska få en bamsekram i morgon! Eller två... :)
Större delen av den här dagen har man gått och oroat sig för mormor som åkte in till akuten igår igen.
Hon har diabetes och hennes blodsocker låg jättehögt plus att hennes hjärta är svagt, så länge verkade det som att hon inte skulle komma tillbaka denna gång. Så hela långa dagen har jag väntat på att syrran ska ringa, eller inte ringa, har varit livrädd för telefonen i dag. Men som tur var fick jag sen ett sms av min moster, då hade mormor piggnat på sig lite och fått komma till en avdelning på sjukhuset. Pust!
En riktig krutgumma vi har i släkten. Hon är segare än en kackerlacka. :)
Så i morgon tar Jonas vårt pick och pack och åker till K-holm igen, så ska syrran och jag åka och hälsa på mormor.
Ska bli skönt att se henne igen.
Senaste gången vi hälsade på morfar och mormor på ålderdomshemmet så var det sen kväll, vi hade suttit och pratat en stund och sen skulle vi åka hem. Då sa jag det sista till mormor när vi kramades innan vi åkte: "Godnatt mormor, sov så gott".
Hade inte en tanke DÅ på att dom orden skulle kunnat betyda något helt annat om det varit den sista gången vi sågs.
Åh. Hon ska få en bamsekram i morgon! Eller två... :)
Det blir aldrig som man tänkt sig...
Kan inte låta bli att känna mig lite besviken och ledsen.
En vän till mig började prata om att vi borde ordna en kväll för att fira att vi äntligen lyckats bli gravida efter 3 år av slit, oro, väntan, sprutor, äggplock, besvikelse och en massa massa tårar. En kväll bara, alla vi tjejer där vi kunde sitta och äta, prata, kanske dricka lite vin (ja inte jag förstås) och bara ha det bra.
Vännen lovade att starta upp ett evenemang nästa dag på Facebook för att bjuda in de andra tjejerna, vilket hon också gjorde. Det här var den 1 april.
Under tiden har vissa av de andra tjejerna kommit och påpekat att de sett vännens evenemang och att de återkommer om de kan komma, men de har inte lämnat något besked.
Nu när det nästan hade gått en månad utan att en enda av de inbjudna (bortsett från en som tackade nej på en gång, för hon skulle på musikal samma kväll) fortfarande inte har sagt att de kommer så började jag undra lite om det skulle bli något. Fick känslan av att alla väntade på att något roligare skulle hända den här kvällen så de kunde tacka nej till mig.
Då får jag se att en av kompisarna har bestämt med en annan vän att hon ska åka till denne som bor i en annan stad, och hälsa på just under en av dagarna när "babyshowern" var tänkt att bli av.
Och då har hon ändå vetat om det här i en månad innan och inte nämnt något om planerna med den andra vännen.
En annan skulle kolla sitt majschema om hon var ledig den här kvällen, men hon återkom inte heller och nu är vi ju inne i maj.
Då kände jag lite att fy fan.
Under dessa år som jag har känt dessa tjejer så har jag kommit på ALLT som dom har startat i gång. Det har varit julbak, födelsedagar, pinkparty, temakvällar, fest på balkongen o.s.v o.s.v och jag har ju inte heller alltid haft lust, särskilt inte när mamma var sjuk, men jag kom. Alltid!
Bortsett från två gånger, när farmor dött och när mamma dött.
Nu väntar jag barn och jag förstår så väl att det inte alls är lika viktigt för dom som det är för mig, givetvis.
Jag är i sjunde himlen medan för dom så är det ju bara en till unge som snart kommer till denna värld. Men eftersom dom säger att dom är min vän, så kunde dom väl ha ställt upp för en kväll och glädjats med mig?
Nä.
Och det är DET som gör mig så ledsen.
Känner mig så otroligt obetydlig.
En vän till mig började prata om att vi borde ordna en kväll för att fira att vi äntligen lyckats bli gravida efter 3 år av slit, oro, väntan, sprutor, äggplock, besvikelse och en massa massa tårar. En kväll bara, alla vi tjejer där vi kunde sitta och äta, prata, kanske dricka lite vin (ja inte jag förstås) och bara ha det bra.
Vännen lovade att starta upp ett evenemang nästa dag på Facebook för att bjuda in de andra tjejerna, vilket hon också gjorde. Det här var den 1 april.
Under tiden har vissa av de andra tjejerna kommit och påpekat att de sett vännens evenemang och att de återkommer om de kan komma, men de har inte lämnat något besked.
Nu när det nästan hade gått en månad utan att en enda av de inbjudna (bortsett från en som tackade nej på en gång, för hon skulle på musikal samma kväll) fortfarande inte har sagt att de kommer så började jag undra lite om det skulle bli något. Fick känslan av att alla väntade på att något roligare skulle hända den här kvällen så de kunde tacka nej till mig.
Då får jag se att en av kompisarna har bestämt med en annan vän att hon ska åka till denne som bor i en annan stad, och hälsa på just under en av dagarna när "babyshowern" var tänkt att bli av.
Och då har hon ändå vetat om det här i en månad innan och inte nämnt något om planerna med den andra vännen.
En annan skulle kolla sitt majschema om hon var ledig den här kvällen, men hon återkom inte heller och nu är vi ju inne i maj.
Då kände jag lite att fy fan.
Under dessa år som jag har känt dessa tjejer så har jag kommit på ALLT som dom har startat i gång. Det har varit julbak, födelsedagar, pinkparty, temakvällar, fest på balkongen o.s.v o.s.v och jag har ju inte heller alltid haft lust, särskilt inte när mamma var sjuk, men jag kom. Alltid!
Bortsett från två gånger, när farmor dött och när mamma dött.
Nu väntar jag barn och jag förstår så väl att det inte alls är lika viktigt för dom som det är för mig, givetvis.
Jag är i sjunde himlen medan för dom så är det ju bara en till unge som snart kommer till denna värld. Men eftersom dom säger att dom är min vän, så kunde dom väl ha ställt upp för en kväll och glädjats med mig?
Nä.
Och det är DET som gör mig så ledsen.
Känner mig så otroligt obetydlig.
1 maj
I dag for vi till IKEA i Barkaby för att köpa bebistäcke och kudde, och för att göra en liten utflykt i det fina vädret. :)
Vi travade runt likt Svenssons bland andra par med gravida magar och trevade oss fram till barnavdelningen och hittade det vi skulle ha. Vi hittade två olika täcken, det ena för 79:- och det andra för 179:-, man kände ingen skillnad på dom men den dyrare hade en liten beskrivning. Klart lillponken skulle ha det dyraste täcket! Det var säkert en liten aningens bättre än det billigare...på något sätt...
Sen trevade vi vidare, plötsligt säger Jonas som går bakom mig:
-Nina, du måste dra upp byxorna! Du håller på och tappar dom.
Och innan jag hunnit reagera så tar han ett stadigt tag i mina byxor och drar. RITCH!
Jag blir stående stel med stirrande blick och vågar knappt känna efter hur stort hålet blev och VAR det blev hål.
Men som tur var så var det sömmen mellan själva byxan och den "snygga" tygdelen som kryper upp på ryggen och magen för att hålla magen på plats (det är alltså mammabyxor...) som fick ett litet hål. Men det kunde som tur var gömmas under linnet jag hade på mig...
Efter x-antal mördarblickar på Jonas så fortsatte vi vidare inne på IKEA.
Det blev till slut: Bebistäcke, bebiskudde, varmkorv o korvbröd.
Sen tuffade vi vidare till Barkaby outlet och där köpte Jonas en vårjacka och jag mig ett par sommarskor.
Den här dagen har varit helt underbar!
Ge mig mera vår!
Vi travade runt likt Svenssons bland andra par med gravida magar och trevade oss fram till barnavdelningen och hittade det vi skulle ha. Vi hittade två olika täcken, det ena för 79:- och det andra för 179:-, man kände ingen skillnad på dom men den dyrare hade en liten beskrivning. Klart lillponken skulle ha det dyraste täcket! Det var säkert en liten aningens bättre än det billigare...på något sätt...
Sen trevade vi vidare, plötsligt säger Jonas som går bakom mig:
-Nina, du måste dra upp byxorna! Du håller på och tappar dom.
Och innan jag hunnit reagera så tar han ett stadigt tag i mina byxor och drar. RITCH!
Jag blir stående stel med stirrande blick och vågar knappt känna efter hur stort hålet blev och VAR det blev hål.
Men som tur var så var det sömmen mellan själva byxan och den "snygga" tygdelen som kryper upp på ryggen och magen för att hålla magen på plats (det är alltså mammabyxor...) som fick ett litet hål. Men det kunde som tur var gömmas under linnet jag hade på mig...
Efter x-antal mördarblickar på Jonas så fortsatte vi vidare inne på IKEA.
Det blev till slut: Bebistäcke, bebiskudde, varmkorv o korvbröd.
Sen tuffade vi vidare till Barkaby outlet och där köpte Jonas en vårjacka och jag mig ett par sommarskor.
Den här dagen har varit helt underbar!
Ge mig mera vår!
