nijomisi

Så. Nu har jag skickat in en till ansökan till en vård och omsorgsutbildning som ska starta i mars.

Känns som att jag är instängd med en liten mur runt omkring mig, vart jag än vänder mig så tar det bara stopp. 

Är riktigt hopplöst just nu.

 

Först sökte jag till hudterapeut, nej då tog dom in 16 av 80 stycken och jag var inte en av dom 16.

 

Sen sökte jag till sjuksköterska på 3 ställen, men där kom jag inte heller in pga många sökande.

 

Sen sökte jag till tandsköterska, men där kom jag inte in.

 

Sen har jag sökt till undersköterska men då var felet att jag hade slutbetyg och det skulle man inte ha om man sökte till Komvux.

 

I somras sökte jag till Miroi om distanskurser, men den skolan hörde aldrig av sig.

 

Sen har jag sökt till Apotekstekniker, men då räknas inte min arbetserfarenhet till serviceyrke utan till vårdyrke och därför kommer jag inte in även fast jag har betygen som krävs.

 

Och sen en vård och omsorgsutbildning, men det var många sökande och jag fick inte komma in.

 

Sen har jag sökt jobb på en vikariepool som tar in folk som ska fara runt som vikarie i hela Stockholm bland förskolorna, min ansökan och erfarenhet var "väldigt" intressant, men dom hade inget jobb till mig just nu men skulle spara min ansökan.......

 

Sen har jag sökt nattjobb på ett boende för människor med Autism och som behöver omvårdnad.

Dom har jag inte hört något i från...

 

Och så har jag sökt jobb på en förskola som inte heller har hört av sig.

 

Och så jobb som fritidsledare, inte heller hört av sig.

 

Och nu denna ansökan. 

 

Snälla någon, låt mig få ett jobb eller få komma in på en utbildning!

Vill inte gå här hemma mera... ;(

 

 

Vägning i dag igen.

-7,4 kilo nu. :)

Baaaara 2,6 kvar till 10 kilos sträcket.

Pust pust!

 

Det blev ingen dammsugning kl 6 i morse kan jag säga, för då låg jag i mer eller mindre i koma.

Klockan 3.55 vaknar en jättepigg Wilmer och börjar slå på mig "mamamam! mamma!"

Klockan 5.55 fick jag honom att somna om efter att ha bytt två blöjor (just när han höll på att somna första gången så brakade det till i blöjan) en vällingflaska och 84,5 sjungna barnsånger.

Klockan 7 ringde väckarklockan för hunden skulle till hunddagis.

Kl 7,48 vaknade jag med ett ryck och det var bara att kasta sig upp och börja göra sig i ordning.

De tar emot hundarna senast kl 9 och med en liten som behöver sitt så tar det sin lilla tid innan vi kommer i väg.

Men vi hann. Pust!

En mindre som springer efter mig för varje steg jag tar. Jag har haft Wilmer, katten och hunden efter mig hack i häl hela helgen...

 

På min mobil finns ett titt-ut spel som Wilmer tycker är jättekul så han brukar sitta och spela det i bland. Man trycker på en dörr som skakar och så öppnas dörren och fram kommer ett djur, ett fordon eller något annat och så låter det och en mansröst säger vad som finns på bilden.

Nu på senaste så har han kommit på att det finns en massa annat skoj man kan göra på mobilen.

T.ex ringa upp folk som finns på min telefonlista...

Har blivit en del ursäkter nu den senaste tiden, senast i lördags kväll ringde han upp en arbetskompis till mig. Hon svarade inte och telefonsvararen gick i gång och Wilmer pratade in "dadaddada". Jag fick skriva ett sms till henne och be om ursäkt om vi stört dom.

Det borde finnas ett barnlås på mobilen så om barnet trycker av spelet så kan det inte göra något annat om man inte fyller i en kod eller något sånt.

Hade varit bra.

Men så vet ni som känner oss i allafall att om ni får ett konstigt samtal när nån bara flåsar på andra sidan luren eller säger " dadada tutte isse..." (det är väldigt mycket tutte just nu, både hunden och katten är tutte) så kan ni ana att det är Wilmer som är i farten igen.

Och några sekunder senare kommer det att komma ett mess från en ursäktande, smått förlägen mamma...

 

Favvospelet! Först ser man ett hus där dörrarna skakar....

 ...och trycker man på dörren och då dyker t.ex ett får upp...bääää säger fåret. Sen säger mansrösten "får"...

Bra skit detta. Om ni frågar Wilmer.

Så typisk svensk som inte vågar klaga ens genom att banka på väggen. Dom kan ju höra varifrån bankandet kommer, vore ju pinsamt.

Vår tondöva granne och hennes om möjligt ännu mer tondöva sambo, sitter och ylar till Britney Spears låtar. Nu senast "sjöng" dom duett i låten Fiskarna i havet.

Men dom skrattar inte så dom sitter nog gravallvarliga där uppe med tindrande ögon och låtsas att de är Sonny och Cher.

Och här nere ligger jag och fantiserar ihop tusen olika sätt att få tyst på dom, den ena tanken brutalare än den andre...

Wilmer vrider och piper till lite när de ylar som värst och jag får upp lite kräk i munnen.

Denna jobbiga dagen verkar aldrig ta slut.

Behöver inte jobbiga människor också lite sömn då och då?

Man kanske skulle sätta i gång dammsugaren i morgon kl 6? Hmmm...

Så var lillplutt nyklippt.

Är ganska så nöjd med resultatet faktiskt, för att vara första gången menar jag.

Jag tog fram den bärbara datorn och satte på bordet i vardagsrummet och visste att Wilmer skulle vilja komma fram och trycka på tangenterna, sen var det (nästan) fritt fram och klippa.

Klippte jag lite på höger sida så vände han ansiktet åt höger för att se vad jag gjorde, och likadant åt vänster.

 

Eller så vände han sig om helt när jag klippte bak i nacken, och sådär höll vi på tills jag var nöjd med klippningen. 

Nu ser han i alla fall ut som en grabb. :) <3

 

Wilmer börjar bli riktigt långhårig, kort sagt. 

Vi vet ju att han är en kille, men känner man inte oss så skulle man nog kunna ta honom för en tjej just nu.

Törs man klippa sin 15 månaders eller tycker folk att man är hemsk då?

Ska nog göra ett försök sen när Jonas kommer hem.

Hör ni en unge yla från nånstans så är det säkert härifrån tjutet kommer...

 

Sitter dagligen på Arbetsförmedlingens hemsida för att se om det finns något intressant jobb man kan söka till.

Har hittills blivit ansökningar till 1 förskola, 1 vikariepool och 1 nattjobb på serviceboende.

Håller alla tummar och tår jag har för att dom hör av sig och vill att jag ska komma på intervju.

Vore så himla skönt att få något att göra på dagarna.

 

I går var det dags att väga sig hos Viktväktarna igen.

Nu har jag gått ner totalt 6,1 kg. :)

3,9 kg till 10 kg. Pust, pust!

I kväll står det Viktväktarsoppa på menyn.

 

Både Wilmer och jag börjar piggna på oss från förkylningen. 

Barn förstår ju inte att de ska ta det lugnt när de är sjuka så det är full holabaloo här hemma.

För stunden är Jonas och Wilmer ute på en promenad och jag får passa på att pusta ut lite. :)

 

Ska nog slänga upp mina ömma ben i soffan och fortsätta att moffa vindruvor nu.

Jag blev så glad när de ringde från gamla jobbet och frågade om jag ville jobba ett par dar.

Som arbetssökande så såg jag det som min chans att få i alla fall ett par dagar utanför hemmet, och få se lite andra vyer och framför allt, få träffa folk!

 

Fick jobba på en av småbarnsavdelningarna och barnen var blyga, men ju längre tiden gick så vågade de ta mer och mer kontakt. 

På tredje dagen (onsdag) så började allt gå jättebra och jag hade i stort lärt känna hela barngruppen.

Så var det då dags för mat, jag erbjöd mig att gå och hämta.

 

Väl i köket så har Eva gjort soppa som hon står och pyttsar upp i skålar. Hon säger att det finns bröd på hyllan i korridoren som jag kan ta med mig, så jag stegar ut mot korridoren.

När jag kommer precis ut ur köket så är det blött på golvet och mina ben bara försvinner och mitt knä vänstra vrids i fallet, men det går TACK OCH LOV inte ur led den här gången.

Men det gör ont som satan ändå och mitt i allt blir jag vansinnig, jag biter ihop och tänker en lång svordomsramsa för mig själv.

Helvetesjävlaskit....aoooo! Jag som äntligen fått jobba och tyckte det var så kul, men nää...där var det tydligen slut på det roliga.

 

Eva i sin tur ser olyckan som sitt fel och blir alldeles till sig stackaren. Men det här hade ju kunnat hänt var som helst, mina knän är ju så dåliga (medfödd skada, farfar hade samma) så det här är inte sista gången det hände.

Jag får massa kramar och krya på dig önskningar från den gulliga personalen som kommer och hämtar mat till sina avdelningar.

Efter x antal samtal får jag tag på Jonas som efter ett tag kommer åkandes med kryckorna, så jag kan hoppa ut till bilen och åka hem.

Nån dag senare så kommer även en dunderförkylning som ett brev på posten.

Så i helgen kände jag bara för att gå och gräva ner mig nånstans och komma fram när allt blivit bra igen.

 

Hoppas att ni har haft en skönare helg än jag. :)

Fortfarande inte en enda unge som har kommit...hm.

Och godiset försvinner sakta men säkert, bäst de skyndar på. :)

Jag har så tråkigt. Jonas och Wilmer är på landet och den förstnämnda ville ha en "pappa-son-helg" där inte jag ingick. Sjyst va? 

Men mig gör det inget. Är alltid svinkallt hemma hos svärmor och jag har det väldigt varmt och härligt här, går barfota utan att frysa. 

Men jag saknar dom, det är så tyst i lägenheten...

Saknar särskilt vårt lille bus. <3

 

Okej.

Nu har jag smyckat hallen med svarta lakan, lyktor och ljus och ställt Jonas "stepp-skor" (finskorna) under lakanet på stolen så det ser ut som att nån sitter där. Godisskålen är påfylld.

Jag är uttråkad, skicka hit era barn så jag får skrämma dom lite! :)

 

Mina tankar finns såklart även hos mina nära och kära som inte finns bland oss längre också.

Men det behöver jag inte en speciell dag för, jag tänker på dom 365 dagar om året och dom finns alltid i mitt hjärta.

I kväll vill jag ha kul! 

 

På Viktväktarna tjatar dom om att man ska tänka att man inte bara kan unna sig mat, utan även träning.

Jaha, så nu har jag UNNAT mig 2 timmar träning på gym. Känns ju i kroppen nu om man säger så...

Orkar knappt få upp vindruvorna till munnen pga mjölksyran i armarna.

 

Snart ska Karro och jag iväg och få i oss en bit mat också, har sparat nästan alla mina points för dagen så nu jäklar blir det något smarrigt. Kanske en kebabrulle?

 

Trevlig fredag!