oj oj oj....
Men oj... ni fortfarande några stackare som kikar in här lite och då och då ser jag.
Tack!
Kära nån. Och jag som helt glömt bort min lilla blogg, vardagen tar all min tid numera.
Wilmer är 2 år och går på förskola, han har precis börjat i sin andra för den första var vi inte så nöjda med.
Men nu känns allt bra igen och när han har vant sig så kommer det nog att bli toppen.
Själv så läser jag till undersköterska. Både svårt och krävande, men samtidigt väldigt roligt.
Om några veckor ska vi ut på praktik till olika ställen och prova på arbetslivet lite under 4 veckors tid.
Vi har under dessa veckor INGET att säga till om, så vi med barn får finna oss i tiderna (som kan vara vilka tider som helst under dygnet, förutom natt). Vi får absolut inte gå tidigare en dag, helst inte vara borta och vabba, och nåde oss om vi kommer försent en dag. Då får vi inte skylla på att bussen var sen, utan då är det VÅRT fel! För det är så verkligheten ser ut. Vi blev tillsagda att skaffa barnvakt för flera månader sen under den här tiden. Men det är ju inte så lätt att göra när vi inte ens vet vilka tider vi ska jobba än, och ännu svårare är det när man inte känner en kotte i hela stan som kan sitta barnvakt.
"Jag kanske kommer att jobba kväll om 3 månader, så kan du barnvakta då?"
Vet inte hur dom har tänkt sig detta egentligen. Bara att hålla tummarna att hela familjen håller sig friska under tiden, och att tiden går snabbt så detta är överstökat fort.
Detta är inte verkligheten, inte ens för en undersköterska. Man väljer inte en arbetsplats bort i tjottahejti om man har barn på förskola för det första, sen väljer man inte att jobba heltid om det inte funkar för familjen. Vabba har man rätt att få göra på alla arbetsplatser.
Nåväl.
Vad gör väl detta om hundra år.
Nu har jag klagat av mig lite i alla fall och därmed också kanske skrämt bort mina sista bloggläsare. ;)
