Mammaledighet
Mammaledighet....känns helskumt kan jag säga.
Blev många kramar sista dagen på jobbet i går, några arbetskompisar sa "hejdå Nina...och Wilmer....".
Hahaha.
Fast det har jag inte vågat säga till Jonas att dom sa. :)
I dag har jag varit på Kungens kurva all by myself. Det blev en del inhandlat till lilleman, t.ex en filt med elefanter på, sängkläder med apor på och ett babygym med en massa djur på också. Det blev en massa djur bara av slumpen. Vem vet? Kanske blir en ny Skansen-Jonas av vår son, fast sötare då förhoppningsvis...
Fast börjar han gå på alla fyra blir det förstås lite jobbigt, särskilt på partajkvällarna och han bor kvar i Stockholm och vi mot förmodan döper honom till Axel och han blir dyngrak och säger att han heter Asel...
Nån dum turist som kan missförstå...och allt blir mitt fel bara för att jag köpte sängkläder med djur på!
Anyhow. Sen blev det nya skor till Jonas och mig också...och lite tvål och annat smått o gott.
Nu väntar vi bara till att tisdagen ska komma när det är dags för UL igen och tillväxtkontroll. :)
SF-måttet ligger lite över medel hela tiden så det är nog ingen liten bebis vi får, känns som att han är överallt och rör sig.
Fast jag ber till de övre makterna att det inte blir nån 5-kilos.
Den vilda babyn...
Ledig dag i dag!
Vi hade öppet två klämdagar vid valborgsmässoafton och Kristi himmelfärd, och vi som jobbade någon eller båda klämdagarna skulle få en gratisdag ledigt en annan dag. Och jag hade ännu inte tagit ut min lediga dag än och eftersom detta är min sista vecka så var det ju tvunget att bli av denna veckan då. Så då tog jag denna dagen eftersom jag ändå skulle träffa barnmorskan idag, rätt skönt att slippa stressa till jobbet efteråt. :)
Min "riktiga" barnmorska har semester nu så jag fick träffa en annan i dag, men hon var jättetrevlig och lättsam så det kändes okej. Alla prover (blodtryck och äggvita) såg bra ut och hon lyssnade på magen och där var det full rulle som vanligt. Hon sa "oj...vilken vilde..." dom få sekunder hon hann "bekanta" sig med våran bebis.
Jo jag vet, suckade jag lite trött. Han rör sig, heeeela tiden nästan. Så fort jag äter något som inte ens behöver vara sött, bang! så blir det fart i magen. I bland vaknar jag på nätterna av att magen boxas runt och även på dagarna när barnen på jobbet tjoar som mest åker magen runt i vågor. Frågan är: när sover han egentligen?
Jonas och jag är övertygade om att vi fått våran hund pga våra tidigare synder i livet, men nu börjar vi undra om vi har en till sådan på gång. :)
Eller, så är han jättelugn när han väl kommit ut...det får vi se.
Midsommar
Har ni också haft en bra midsommar?
Vi hade en himla mysig sådan med gott sällskap, god mat, midsommarstång och sång och framförallt SOL!
På kvällen blev syskonbarnen badsugna och även Jonas, men han hade druckit ett par öl och kunde inte köra, så det var bara för mig att köra ner dom till sjön så dom fick doppa sig i plurret. Jonas hade ju inga badbyxor med sig så han fick avundsjukt titta på och sa flera gånger "OM jag bara haft badbyxor så hade jag också velat bada..."
Nästa dag gick vi på badbyxejakt. Han hittade till sin stora lycka ett par (ganska fula) för en billig peng, den här dagen var det inte alls lika skönt ute. Nästan så t.o.m Melinda och Albina bangade för att det var för kallt i vattnet, men mitt i plurret satt en nöjd Jonas och väntade på att tjejerna skulle våga sig i.
När det gått en halvtimme och dom fortfarande inte vågat sig i och Jonas höll på att frysa ihjäl och ville gå upp, fick han höra vilken svikare han var som inte badade med dom fast han lovat...
Inte lätt att vara vuxen alla gånger. :)
Jag vägrar att bada än, det ska vara bra mycket varmare än såhär innan jag vågar mig i.
Under midsommaren så träffade vi förresten på en gammal barndomskompis till mig och hans familj. Syrran känner hans tjej, men honom har ju man ju inte träffat på säkert 20 år. Jag kände inte igen honom alls! När det gått ett par minuter och jag glott och tvivlat färdigt så kändes det ju bara dumt att plötsligt börja "men heeej!", syrran och tjejen stod ju och pratade för fullt. Blev himla dumt det dära, men men... :)
Nu har sista veckan på jobbet börjat och ärligt är det lite blandade känslor. Trivs ju himla bra på vår avdelning och vi har roligt tillsammans, nu vet man ju att det aldrig kommer att bli så igen eftersom så många byter arbetsplats/går i pension efter semestern.
Samtidigt så längtar ju jag också förstås till min 1 år långa "semester", ;)
Har ju mängder med häftiga saker framför mig som ska hända. Vi ska äntligen få träffa vår lille pojke.
När jag tänker efter så överväger nog det sistnämnda ändå... :)
Fjärilsbegravning
En arbetskompis till mig verkligen brinner för djur och natur, så för några veckor sen tog hon med sig en skara barn och plockade brännässlor fulla med fjärilslarver tillsammans med dom.
Dessa larver har vi sen haft i en plastlåda för att vi ska kunna se utvecklingen från larv till fjäril, och kollegan har t.o.m åkt till jobbet på helgerna för att byta nässlor och ta bort avföring och se till att larverna haft det bra.
Jag och en annan arbetskompis på avdelningen har dock inte varit LIKA förtjusta i dessa larver, så när dom rymt och legat på golvet så har vi försökt övertala barn som inte är fullt lika äcklade över dom, att lägga tillbaka dom i plastlådan. Nu har larverna vuxit, blivit puppor och en del har t.o.m blivit Nässelfjärilar, den första fjärilen kom ur sin puppa i går och vi såg den flyga i väg.
I dag råkade en pojke cykla på just en Nässelfjäril som suttit på marken, och flera barn tyckte det var så synd så dom bestämde att vi skulle ha begravning för den.
En fröken fick ordna en gravsten, ett barn ordnade en papperskista, några barn plockade blommor och pinnar och jag fick efter order skriva på ett papper att man inte skulle kliva på graven.
Sen stod tjugotal barn runt fjärilens grav och bara tittade en stund, sen sprang dom i väg och lekte igen.
Tror inte att det finns någon fjäril i hela världen som fick en så fin begravning som denna lyckligt lottade fjäril. :)
Driving one of your cars...
Var på tjejernas skolavslutning i fredags och dom var så fina. Vita klänningar, fina i håret och fulla med förväntan. Minnena kom tillbaka från när man själv skulle till sin skolavslutning. Spänningen och förväntan man kände i luften hela morgonen ända tills någon lärare eller om det var prästen sa de gyllende orden "nu börjar erat sommarloooov!" och alla tjoade. :) Känslan av frihet.
Minns faktiskt när jag själv slutade i 4:an och 6:an och nu var det syrrans tjejers tur. Med risk för att låta som en pensionär men inte klokt vad åren GÅR i alla fall!
Jag fick komma till äldsta tjejens skolavslutning och skulle låna syrrans bil dit. Gick ju bra att starta bilen och köra en sisådär 20 meter, sen tog det stopp. Startade om bilen och bråkade med växelspaken och försökte på nytt, bilen ryckte till sen tvärdog den igen. Likadant resterande 5-6 gångerna jag försökte...
Vad göra nu? Jag stod i en uppförsbacke och när som helst kunde en bil komma och vilja åka ner till bakgården och parkera och där stod jag mitt i. Ringde i panik till syrran och sa att jag inte kom loss från uppförsbacken och hon sa att jag skulle ringa hennes kille, och det gjorde jag men han svarade inte. Var bara att torka svetten från pannan och försöka på nytt några gånger, och till SLUT kom det underbara ljudet av en bil som funkade och orkade rulla sig hela vägen uppför backen.
Har ju åkt där flera gånger med vår bil utan problem så jag vet inte vad jag gjorde för fel...
Sen lyckades jag prutta mig i väg hela vägen till skolan ända tills nästa problem kom.
Syrran hade förvarnat mig om att det var svårt att få i backen på växelspaken och det fick jag ju fint erfara när jag skulle parkera. Skulle svänga in bredvid en bil men kom för nära så jag var tvungen att backa, la i backen (trodde jag) och släppte försiktigt upp kopplingen, då rullade jag framåt. Försökte återigen att lägga in backen men rullade framåt igen, nu hade jag ett försök kvar på mig innan jag skulle vara fast med bilens nos i sidan på bilen jag försökte parkera bredvid. La i backen, blundade och sa för mig själv "snälla, snälla rulla bakåt nuuuu!" och bilen rullade bakåt. Jag parkerade, stängde av bilen och drog en lättnadens suck. Nu hade vi kommit såhär långt i alla fall och jag hann i tid till skolavslutningen!
Melinda mötte upp mig med en stor kram och sa: "heeeej Nina.....hej Wilmer" sa hon sen och tittade på min mage. Vi har NÄMNT för släkten att vi funderar på det namnet, och nu kallar ALLA magen för Wilmer och säger att vi inte får döpa honom till något annat för då blir det fel. ;)
Jonas river sitt hår och jag bara myser för jag gillar nog det namnet mer än vad han gör. :)
Men som vi bestämt, vi håller det "öppet" med namn och ser vad bebisen är för filur innan vi bestämmer namn.
I dag gick vi in i vecka 31 (30+0).
:)
Minns faktiskt när jag själv slutade i 4:an och 6:an och nu var det syrrans tjejers tur. Med risk för att låta som en pensionär men inte klokt vad åren GÅR i alla fall!
Jag fick komma till äldsta tjejens skolavslutning och skulle låna syrrans bil dit. Gick ju bra att starta bilen och köra en sisådär 20 meter, sen tog det stopp. Startade om bilen och bråkade med växelspaken och försökte på nytt, bilen ryckte till sen tvärdog den igen. Likadant resterande 5-6 gångerna jag försökte...
Vad göra nu? Jag stod i en uppförsbacke och när som helst kunde en bil komma och vilja åka ner till bakgården och parkera och där stod jag mitt i. Ringde i panik till syrran och sa att jag inte kom loss från uppförsbacken och hon sa att jag skulle ringa hennes kille, och det gjorde jag men han svarade inte. Var bara att torka svetten från pannan och försöka på nytt några gånger, och till SLUT kom det underbara ljudet av en bil som funkade och orkade rulla sig hela vägen uppför backen.
Har ju åkt där flera gånger med vår bil utan problem så jag vet inte vad jag gjorde för fel...
Sen lyckades jag prutta mig i väg hela vägen till skolan ända tills nästa problem kom.
Syrran hade förvarnat mig om att det var svårt att få i backen på växelspaken och det fick jag ju fint erfara när jag skulle parkera. Skulle svänga in bredvid en bil men kom för nära så jag var tvungen att backa, la i backen (trodde jag) och släppte försiktigt upp kopplingen, då rullade jag framåt. Försökte återigen att lägga in backen men rullade framåt igen, nu hade jag ett försök kvar på mig innan jag skulle vara fast med bilens nos i sidan på bilen jag försökte parkera bredvid. La i backen, blundade och sa för mig själv "snälla, snälla rulla bakåt nuuuu!" och bilen rullade bakåt. Jag parkerade, stängde av bilen och drog en lättnadens suck. Nu hade vi kommit såhär långt i alla fall och jag hann i tid till skolavslutningen!
Melinda mötte upp mig med en stor kram och sa: "heeeej Nina.....hej Wilmer" sa hon sen och tittade på min mage. Vi har NÄMNT för släkten att vi funderar på det namnet, och nu kallar ALLA magen för Wilmer och säger att vi inte får döpa honom till något annat för då blir det fel. ;)
Jonas river sitt hår och jag bara myser för jag gillar nog det namnet mer än vad han gör. :)
Men som vi bestämt, vi håller det "öppet" med namn och ser vad bebisen är för filur innan vi bestämmer namn.
I dag gick vi in i vecka 31 (30+0).
:)
Hispan nästa?
Jag måste lida av tvångstankar...
Gick just och vattnade våra stackars blommor som de flesta hinner törsta ihjäl och dö innan vi kommer ihåg dom.
En av våra blommor hade redan genomgått den grymma tortyren och hunnit dö, men ändå kände jag att jag var tvungen att ge den blomman lite vatten...."kompisarna" runt omkring den fick ju vatten.
Sen när jag insåg att mina tankar var dumma så hamnade den i sopkorgen, men snälla SÄG att ni också "tyckt synd om" en blomma som varit halvdöd/död och vattnat den ändå?
Eller...?
Eller...?
Uschlig vecka
Då har vi varit på andra delen av föräldrautbildningen nu då.
"Hoppas att ni känner er stärkta och ser fram emot förlossningen när ni går härifrån" sa barnmorskan som sista ord.
Jodå. Ska bli skitskoj att baja på sig, kräkas och ha värkar i 20 timmar, tur att man får en så fin belöning för det hela när det väl är över.
Senast jag var hos BM så var ju mitt blodtryck lite högt (120/90) så idag ville de ta om trycket och det hade minskat liiiite (125/85), men det låg fortfarande högt. Så fick jag göra ett till äggvitetest och idag visade det att jag faktiskt hade lite protein i urinen. Tjoflöjt. Så nu får jag ändra om mina planer lite här för nu rörde jag om i BM-stugan.
Hade ju tänkt åka till K-holm i eftermiddag så jag var väl på plats när skolavslutningen börjar i morgon bitti.
Mår fortfarande inte hundra men lovat är lovat.
Men då ville BM att jag skulle lämna in ett rör i morgon bitti med ja...hm...urin, som jag ska ha pinkat i på morgonen. Så jag måste alltså stanna hemma till i morgon bitti, pinka i röret och sen ta ett tidigt morgontåg mot K-holmen. Jobbigt allt blev nu.
Och stackars Jonas får lämna röret till BM. "Hehe...inte spilla några droppar ur röret under vägen älsklingen." :)
Och sen ska jag ÅTERIGEN testas på måndag. Om det vill sig riktigt illa så kan jag få havandeskapsförgiftning och får spendera hela halva sommaren inlagd på sjukhus och det vill jag verkligen inte, så jag hoppas att det här bara var en tillfällighet och att det hela går över av sig självt.
BM lyssnade på bebisens hjärta också försäkerhets skull och frågade om jag känt om han rör sig.
Joo...han rör sig. Men tack för den frågan, nu kommer jag ju vara skitorolig när han inte rör sig under helgen!
Den här veckan som skulle vara så rolig, så mycket kul som skulle hända.
Nu blev allt bara....skit.
"Hoppas att ni känner er stärkta och ser fram emot förlossningen när ni går härifrån" sa barnmorskan som sista ord.
Jodå. Ska bli skitskoj att baja på sig, kräkas och ha värkar i 20 timmar, tur att man får en så fin belöning för det hela när det väl är över.
Senast jag var hos BM så var ju mitt blodtryck lite högt (120/90) så idag ville de ta om trycket och det hade minskat liiiite (125/85), men det låg fortfarande högt. Så fick jag göra ett till äggvitetest och idag visade det att jag faktiskt hade lite protein i urinen. Tjoflöjt. Så nu får jag ändra om mina planer lite här för nu rörde jag om i BM-stugan.
Hade ju tänkt åka till K-holm i eftermiddag så jag var väl på plats när skolavslutningen börjar i morgon bitti.
Mår fortfarande inte hundra men lovat är lovat.
Men då ville BM att jag skulle lämna in ett rör i morgon bitti med ja...hm...urin, som jag ska ha pinkat i på morgonen. Så jag måste alltså stanna hemma till i morgon bitti, pinka i röret och sen ta ett tidigt morgontåg mot K-holmen. Jobbigt allt blev nu.
Och stackars Jonas får lämna röret till BM. "Hehe...inte spilla några droppar ur röret under vägen älsklingen." :)
Och sen ska jag ÅTERIGEN testas på måndag. Om det vill sig riktigt illa så kan jag få havandeskapsförgiftning och får spendera hela halva sommaren inlagd på sjukhus och det vill jag verkligen inte, så jag hoppas att det här bara var en tillfällighet och att det hela går över av sig självt.
BM lyssnade på bebisens hjärta också försäkerhets skull och frågade om jag känt om han rör sig.
Joo...han rör sig. Men tack för den frågan, nu kommer jag ju vara skitorolig när han inte rör sig under helgen!
Den här veckan som skulle vara så rolig, så mycket kul som skulle hända.
Nu blev allt bara....skit.
Bebistankar
Åh. När man är hemma från jobbet så börjar man ju sukta och längta lite extra till augusti.
Barnvagnen står redo att användas i vardagsrummet, och ja...eftersom ingen ser mig så har jag tagit några rundor om i lägenheten med den och drömt lite. :) Ställt mig framför spegeln i hallen för att se hur jag ser ut med barnvagn, haha.
Och sen har jag tvättat två omgångar med bebiskläder. Ska tvätta dom en gång till sen om någon månad eller så för det har jag läst att man ska...
Har börjat fundera på vilka bebiskläder man ska välja att ta med sig till BB, vad man ska packa i "BB-väskan" och så har jag kollat på en och annan förlossningsfilm till. Det börjar kännas att dagen D närmar sig...inte minst för att man känner att sparkarna blir hårdare och hårdare och magen växer för fullt och besvären kommer i takt med magen.
Förstoppning. Är inte det för härligt?
När man inte vågar ta i för man är förstoppad undrar man hur f-n man ska lyckas pressa ut ett helt barn?! Det lär ju kännas tusen gånger mer.
Men ut kommer dom ju alltid, på det ena eller andra sättet. Barnen alltså. Ja korvarna också iofs.
Vore ju dumt om just mitt barn skulle behöva fira sin student i magen på mig.
Under en av mina rundor med vagnen. Det vita i vagnen är egentligen
vit/grårandigt i verkligheten, vet inte varför det inte syns.
En liten mini-människas kläder hänger på tork.
Har väl aldrig varit så roligt att tvätta kläder och hänga upp som denna gång. :)
Host host snöööööörvel.
Nehepp, ödet ville inte att jag skulle gå och fira av våra blivande pensionärer på jobbet i kväll.
Sitter här och snurvlar och hostar för fullt så det vore dumt att gå dit och riskera att smitta någon.
Hade ju sett fram emot den här kvällen, det är ändå två kvinnor jag jobbat i 8 år tillsammans med och jag gillar dom båda två. Den ena har varit så gullig och omtänksam mot mig särskilt när mamma gick bort.
Och vi är så många som ska sluta på förskolan nu så den här kvällen hade känts som ett litet avslut innan vi alla går åt olika håll. Vet ju att det är många jag aldrig kommer att träffa igen sen när semestern har börjat.
Surt sa räven, men inget att göra åt. :(
Jonas har ju sina "aktiviteter" fler gånger i veckan, det är ölkvällar, åka iväg i flera timmar och flyga med modellflygplan, företagsmöten (som alltid avslutas i baren), spelkvällar (dvs spela tv-spel långt in på natten tills dom en efter en stupar) o.s.v
Jag sitter oftast bara ensam hemma och glor eftersom jag lyckades skrämma iväg alla "vänner" genom att först flytta till Stockholm, och sen bli föräldralös och dessutom sörja över det....då blev det för jobbigt för vissa.
Fast jag har hittat lyckan igen, eller rättare sagt lyckan har hittat mig och bosatt sig i min livmoder. :)
I dag skiner i alla fall solen och jag ska försöka ta mig ut till balkongen så fort solen hittat dit. Just nu skiner solen på grannhuset mittemot och tantelantan som alltid sitter med öppna fönster för dom har ingen balkong, halvnäck i för liten bikini så jag undviker vår balkong just nu. Omöjligt att undvika att se henne när man vet att hon sitter där, tittar man åt ett annat håll så ser man henne ändå i ögonvrån... :(
Nåväl.
Ha en skön dag allihopa!
Sitter här och snurvlar och hostar för fullt så det vore dumt att gå dit och riskera att smitta någon.
Hade ju sett fram emot den här kvällen, det är ändå två kvinnor jag jobbat i 8 år tillsammans med och jag gillar dom båda två. Den ena har varit så gullig och omtänksam mot mig särskilt när mamma gick bort.
Och vi är så många som ska sluta på förskolan nu så den här kvällen hade känts som ett litet avslut innan vi alla går åt olika håll. Vet ju att det är många jag aldrig kommer att träffa igen sen när semestern har börjat.
Surt sa räven, men inget att göra åt. :(
Jonas har ju sina "aktiviteter" fler gånger i veckan, det är ölkvällar, åka iväg i flera timmar och flyga med modellflygplan, företagsmöten (som alltid avslutas i baren), spelkvällar (dvs spela tv-spel långt in på natten tills dom en efter en stupar) o.s.v
Jag sitter oftast bara ensam hemma och glor eftersom jag lyckades skrämma iväg alla "vänner" genom att först flytta till Stockholm, och sen bli föräldralös och dessutom sörja över det....då blev det för jobbigt för vissa.
Fast jag har hittat lyckan igen, eller rättare sagt lyckan har hittat mig och bosatt sig i min livmoder. :)
I dag skiner i alla fall solen och jag ska försöka ta mig ut till balkongen så fort solen hittat dit. Just nu skiner solen på grannhuset mittemot och tantelantan som alltid sitter med öppna fönster för dom har ingen balkong, halvnäck i för liten bikini så jag undviker vår balkong just nu. Omöjligt att undvika att se henne när man vet att hon sitter där, tittar man åt ett annat håll så ser man henne ändå i ögonvrån... :(
Nåväl.
Ha en skön dag allihopa!
BM besök
Hemma i dag också...
Det rinner ur både ögon och näsa och det har gått åt en hel del papper i dag om man säger så.
Hade ju en tid till barnmorskan idag och jag har gått hela förmiddagen och velat fram och tillbaka, funderat på om jag ska gå dit eller inte.
Inte gå dit pga att det kunde finnas bebisar där som jag kunde riskera att smitta, och gå dit pga rent själviska skäl att jag ville veta att alla värden var bra och att sonen i magen mår bra o.s.v
Bestämde mig först för att inte gå, så jag letade på nätet efter ett telefonnummer och vips så hamnade jag i lång kö!
Det blev för jobbigt....
Letade i trådkorgen bland alla papper om jag inte hade något direktnummer till BM nånstans så jag kunde boka om tid med henne, men hittade inget.
Somnade i soffan en stund och vaknade 2 timmar senare....nu hade näsan (tillfälligt) slutat rinna så jag tänkte att...okej då, jag tar risken och går dit. Får jag en utskällning av BM för att jag kom dit så förtjänar jag den säkert.
Så jag gick. Sög hårt på 2-3 Bafucintabletter för att stilla hostan och snöt nästan ut hjärnan innan jag satte mig i väntrummet, för att sen med ett tillgjort kvitter försöka se så frisk ut som möjligt så inte BM skulle märka något.
Tack och lov fick jag varken host eller nysanfall medan jag var inne hos henne.
Det togs blodsocker - såg bra ut, järnvärde - såg bra ut (tjohoo) och blodtryck - mindre bra.
Så pga blodtrycket fick jag sitta i ytterligare 15 minuter i väntrummet för att få fram vilopuls.
Så det var bara att sätta sig där och fortsätta försöka hålla snuva och hosta borta. Fick riktigt dåligt samvete och höll nästan andan när sen en kurs verkade starta i ett rum vid väntrummet, och en massa mammor kom med sina små knyten hängande över axeln.
Kände då att fy vilken hemsk människa jag är som gick dit fast jag är förkyld!
Sen blev jag inkallad igen till ett undersökningsrum och blodtrycket låg fortfarande högt.
Då skulle jag få kissa på en sticka och visa receptionisten för min BM hade en annan patient som väntade.
Inte lätt att pinka på beställning...och dessutom kliva fram till en person som jag aldrig träffat förut och visa en pappersremsa som jag kissat på.
Ingen äggvita, så det var bra. Men dom var konfunderade över det höga blodtrycket så på torsdag när vi ska på föräldrautbildningen, ska jag försöka höra om nån kan kolla mitt blodtryck igen.
Själv känner jag mig inte särskilt orolig.
Syrran hade högt blodtryck när hon väntade båda sina tjejer, och dom lever ju och mår bra idag.
Men det känns ändå tryggt att dom är så noggranna...
I övrigt så kollade BM om magen hade vuxit något sen vi var där senast för ca 2 veckor sen, och den hade vuxit hela 3 cm sen dess. :) Och lillkillens hjärta slog för fullt och han bökade och sparkade som vanligt när BM skulle känna hur han låg.
<3
Det rinner ur både ögon och näsa och det har gått åt en hel del papper i dag om man säger så.
Hade ju en tid till barnmorskan idag och jag har gått hela förmiddagen och velat fram och tillbaka, funderat på om jag ska gå dit eller inte.
Inte gå dit pga att det kunde finnas bebisar där som jag kunde riskera att smitta, och gå dit pga rent själviska skäl att jag ville veta att alla värden var bra och att sonen i magen mår bra o.s.v
Bestämde mig först för att inte gå, så jag letade på nätet efter ett telefonnummer och vips så hamnade jag i lång kö!
Det blev för jobbigt....
Letade i trådkorgen bland alla papper om jag inte hade något direktnummer till BM nånstans så jag kunde boka om tid med henne, men hittade inget.
Somnade i soffan en stund och vaknade 2 timmar senare....nu hade näsan (tillfälligt) slutat rinna så jag tänkte att...okej då, jag tar risken och går dit. Får jag en utskällning av BM för att jag kom dit så förtjänar jag den säkert.
Så jag gick. Sög hårt på 2-3 Bafucintabletter för att stilla hostan och snöt nästan ut hjärnan innan jag satte mig i väntrummet, för att sen med ett tillgjort kvitter försöka se så frisk ut som möjligt så inte BM skulle märka något.
Tack och lov fick jag varken host eller nysanfall medan jag var inne hos henne.
Det togs blodsocker - såg bra ut, järnvärde - såg bra ut (tjohoo) och blodtryck - mindre bra.
Så pga blodtrycket fick jag sitta i ytterligare 15 minuter i väntrummet för att få fram vilopuls.
Så det var bara att sätta sig där och fortsätta försöka hålla snuva och hosta borta. Fick riktigt dåligt samvete och höll nästan andan när sen en kurs verkade starta i ett rum vid väntrummet, och en massa mammor kom med sina små knyten hängande över axeln.
Kände då att fy vilken hemsk människa jag är som gick dit fast jag är förkyld!
Sen blev jag inkallad igen till ett undersökningsrum och blodtrycket låg fortfarande högt.
Då skulle jag få kissa på en sticka och visa receptionisten för min BM hade en annan patient som väntade.
Inte lätt att pinka på beställning...och dessutom kliva fram till en person som jag aldrig träffat förut och visa en pappersremsa som jag kissat på.
Ingen äggvita, så det var bra. Men dom var konfunderade över det höga blodtrycket så på torsdag när vi ska på föräldrautbildningen, ska jag försöka höra om nån kan kolla mitt blodtryck igen.
Själv känner jag mig inte särskilt orolig.
Syrran hade högt blodtryck när hon väntade båda sina tjejer, och dom lever ju och mår bra idag.
Men det känns ändå tryggt att dom är så noggranna...
I övrigt så kollade BM om magen hade vuxit något sen vi var där senast för ca 2 veckor sen, och den hade vuxit hela 3 cm sen dess. :) Och lillkillens hjärta slog för fullt och han bökade och sparkade som vanligt när BM skulle känna hur han låg.
<3
Förlossningsfilm
Stannar hemma från jobbet idag.
Var på gång i morse och hade t.o.m satt mig i bilen och bara den lilla biten från port till bil gjorde mig helsnurrig och svetten dröp. Började köra och kände mig helt borta så jag stannade vid trottoarkanten och ringde och sjukanmälde mig på jobbet, körde hem och har legat här i soffan med lap-topen över benen sen dess.
Har tillbringat de senaste två timmarna åt att titta på gamla avsnitt från serien "En unge i minuten" på Youtube.
Två avsnitt får räcka för i dag. Att se föräldrarnas reaktion av lättnad och glädje när bebisen kommit ut efter att ha kämpat i flera timmar, och sen komma på att man själv ska få vara med om samma sak om 2,5 månad, ja då sprutar tårarna på en!
Hoppas att det inte visas någon förlossningsfilm på föräldrautbildningen på torsdag, pinsamt att sitta och böla inför en massa människor...
Fast alla blivande föräldrar kanske är lika blödiga? :)
Var på gång i morse och hade t.o.m satt mig i bilen och bara den lilla biten från port till bil gjorde mig helsnurrig och svetten dröp. Började köra och kände mig helt borta så jag stannade vid trottoarkanten och ringde och sjukanmälde mig på jobbet, körde hem och har legat här i soffan med lap-topen över benen sen dess.
Har tillbringat de senaste två timmarna åt att titta på gamla avsnitt från serien "En unge i minuten" på Youtube.
Två avsnitt får räcka för i dag. Att se föräldrarnas reaktion av lättnad och glädje när bebisen kommit ut efter att ha kämpat i flera timmar, och sen komma på att man själv ska få vara med om samma sak om 2,5 månad, ja då sprutar tårarna på en!
Hoppas att det inte visas någon förlossningsfilm på föräldrautbildningen på torsdag, pinsamt att sitta och böla inför en massa människor...
Fast alla blivande föräldrar kanske är lika blödiga? :)
Ettan förlora, tvåan vann...
På fredag är det dags för syskonbarnens skolavslutningar.
Tjejerna går i olika skolor och avslutningarna brukar alltid läggas så vi PRECIS med andan i halsen hinner till avslutning nr 2 när den första är slut. Men i år så börjar dom nästan samtidigt så tjejerna har en vild diskussion där hemma om vems avslutning syrran ska till, och vilken jag ska till. Antar att den som förlorar får mig. ;)
Det är klart att båda vill ha mamma där, det säger sig ju självt.
Men jag ska fira den som "förlorar" så gott jag bara kan! :)
Melinda berättade i alla fall nu senast jag var där och hälsade på att hon hade förvarnat sina lärare och sagt att jag är gravid och att det är därför jag ser ut som jag gör, ha ha ha!! <3
I dag har Jonas och jag varit på stan och jag har köpt... tror det blev 5 sommarklänningar faktiskt. Så nu har man en del att välja bland till på fredag. :)
Har åkt på en riktig jobbig förkylning, hostar nästan ut lungorna och sen svettas jag som en gris så fort jag rör på mig. Inte kul alls. Var helt slut efter turen på stan så jag har precis vaknat efter att ha sovit i soffan i ett par timmar, får se hur man ska göra med jobbet i morgon...
Helt fel vecka att gå och bli sjuk på! Har ju massor att göra!
På tisdag ska jag till barnmorskan, på onsdag ska vi ha fest på jobbet och tacka av våra blivande pensionärer, på torsdag är det andra och sista kursen i föräldrautbildningen och så måste jag till K-holm då på kvällen och på fredag är det skolavslutning!
Så jag har verkligen inte tid att ligga och vara sjuk.
Tjejerna går i olika skolor och avslutningarna brukar alltid läggas så vi PRECIS med andan i halsen hinner till avslutning nr 2 när den första är slut. Men i år så börjar dom nästan samtidigt så tjejerna har en vild diskussion där hemma om vems avslutning syrran ska till, och vilken jag ska till. Antar att den som förlorar får mig. ;)
Det är klart att båda vill ha mamma där, det säger sig ju självt.
Men jag ska fira den som "förlorar" så gott jag bara kan! :)
Melinda berättade i alla fall nu senast jag var där och hälsade på att hon hade förvarnat sina lärare och sagt att jag är gravid och att det är därför jag ser ut som jag gör, ha ha ha!! <3
I dag har Jonas och jag varit på stan och jag har köpt... tror det blev 5 sommarklänningar faktiskt. Så nu har man en del att välja bland till på fredag. :)
Har åkt på en riktig jobbig förkylning, hostar nästan ut lungorna och sen svettas jag som en gris så fort jag rör på mig. Inte kul alls. Var helt slut efter turen på stan så jag har precis vaknat efter att ha sovit i soffan i ett par timmar, får se hur man ska göra med jobbet i morgon...
Helt fel vecka att gå och bli sjuk på! Har ju massor att göra!
På tisdag ska jag till barnmorskan, på onsdag ska vi ha fest på jobbet och tacka av våra blivande pensionärer, på torsdag är det andra och sista kursen i föräldrautbildningen och så måste jag till K-holm då på kvällen och på fredag är det skolavslutning!
Så jag har verkligen inte tid att ligga och vara sjuk.
Åsikter
Nu tuffar vi vidare mot de 10 sista veckorna innan 2 blir 3.
Vad jag har förstått sen innan jag blev gravid så är ju varje graviditet olika, men ändå så har jag fått höra flera gånger att det jag känner inte kan vara riktigt. :)
Inget jag tar illa åt mig av, men lite lustigt är det. Det började redan innan vi fått plus på stickan. Jag stod och hulkade i slasken i badrummet på jobbet och sa att jag mådde illa, och genast gick ju mina tankar till om jag var gravid.
Men nej det kunde jag inte vara fick jag höra, man känner inte illamående SÅHÄR tidigt i såfall.
Några dagar senare fick vi vårt plus...
Några veckor senare började det att ömma i brösten, men den känslan var också fel enligt vissa för man kunde inte ha ont i brösten SÅHÄR tidigt. Likt förbannat HADE jag ömma bröst och fick det bekräftat när fler tjejer lika långt gångna som jag klagade på samma sak på ett forum jag gått med i.
Sen i runt vecka 18 började jag känna riktiga sparkar, men NEJ det kunde jag inte göra sa en barnmorska, Jo det kunde jag visst göra sa en annan barnmorska. Tja inte vet jag...nånting rörde sig där inne som jag aldrig känt förut...
Sen i vecka 19 skulle vi på UL och det stod på kallelsen att vi kunde om det gick, få veta vilket kön barnet har.
Men NEJ det kunde vi ju inte få reda på REDAN tyckte en utomstående person. Men jodå...det gick...vi skulle få en pojke.
Hoppas att Jonas tror på mig i allafall sen när värkarna sätter i gång.
-Jag har värkar!
-Nej! Det kan du inte ha redan...!
********************************************************
Och sen alla under färden som frågat om magen vuxit något när man suttit där med en bula till mage, och man frågar sig själv hur jäkla fet folk omkring en uppfattade mig som innan graviditeten egentligen?
Nu senast häromveckan så var det en pappa på jobbet som försiktigt frågade vad jag skulle hitta på i sommar.
Jag sa att vi hade varit ute och rest under våren för i sommar kommer jag bara bli större o större och inte ha sån lust att göra så mycket.
-Ah! Jahaa...ja, jag vågade inte fråga...men grattis! sa han.
Han vågade inte fråga?
Glöm hur frugan såg ut för 4 år sen när hon väntade deras tjej?
Herregud.
***********************************************************
Här är första bilden vi tog i vecka 15 och under den senaste bilden från vecka 29.
Snälla SÄG att det syns nån skillnad annars gräver jag ner mig nånstans.
Min helg
Var i hemmatrakterna i helgen och firade alla födelsedagsbarn samt var barnvakt.
Blev en riktigt mysig helg faktiskt såhär med facit i hand. :)
Först i lördags så gick jag på stan och funderade på vad man skulle köpa i present till morfar (som fyller i dag) och till Albina (som fyllde i går). Albina hade pratat om att hon önskade sig en likadan skiva som jag köpt en gång för några veckor sen när jag var och hälsade på dom. Så jag letade efter denna skiva men lyckades inte hitta den.
Så jag ringde syrran och bad henne repetera en gång till vad hon hade köpt för presenter så det inte inte skulle bli dubbelt av något. Hon rabblade upp en massa grejor och så sa hon att hon köpt Melodifestivalskivan.
Då tänkte jag att men då köper jag skivan från Eurovision för Albina gillar den musiken. Sagt och gjort så köpte jag den, gick till lilla lägenheten och slog in skivan. Sen på morgonen därpå när vi tassade runt i syrrans lägenhet och gjorde oss i ordning att sjunga "Ja må hon leva" så frågade jag syrran precis innan som TUR var,
- "Visst är det skivan med de svenska bidragen av Melodifestivalen du köpt?"
-"Nää, det är den med de utländska" säger syrran.
Jahopp. Då har vi köpt samma skiva, och ingen av oss har sparat kvittot...
Vad gör man då? Jo, jag kilade ner för alla tusen trapporna (syrran bor i ett hus med världens jobbigaste trapphus), ner till bilen och hämtade skivan som jag köpt några veckor tidigare och slog in den till Albina.
Och så behöll jag Eurovisionskivan själv.
Hade panik där ett tag men det slutade ju med att alla blev nöjda till slut. :)
Albina blåser ut de 11 ljusen på sin tårta. :)
Det var halva lördagen och söndagen det, nu kommer vi tillbaka till lördagen igen.
Morfar fyllde ju också så han skulle ju också ha en present. Som tur är så är han ett riktigt godisråtta så det var inte lika svårt att komma på present till honom, det fick helt enkelt bli en Aladdinask.
Jag tar asken och åker till ålderdomshemmet och håller tummarna för att morfar och mormor är någorlunda pigga när man kommer, känns så jobbigt annars.
Öppnar dörren och går in och möts av en skitglad mormor och genast sätter sig upp i sängen och börjar gulla med min mage och prata med den. Morfar är inte lika pigg till en början men han kommer i gång senare under besöket, men denna gången pratar jag mest med mormor.
*******************************************************************
Hon pratar nästan bara gamla minnen för det är dom hon minns bäst, historier man redan hört tusen gånger men så gärna hör igen. :) Minns att jag var så irriterad förut när mamma skulle berätta samma historier om och om igen. Nu skulle jag gärna höra henne berätta dom igen men det går ju inte, så därför lyssnar man tålmodigt nu när mormor drar sina för man vet ju att en dag hör man inte henne berätta dom mer.
Jag vet, jag ÄR en djup person som tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa, men jag har sagt det förut och säger det igen....jag har blivit lite knäpp efter allt man varit med om.
Livet blir plötsligt så skört när alla omkring en försvinner, så då tänker man lite såhär. Eller i alla fall jag.
Men nu tillbaka till mormor, vi satt och pratade och hon sa även detta för tusende gången:
-"TÄNK att vi fått så många flickor i släkten..." (vi är bara tjejer i släkten och de killar som finns är ingifta).
Jag sa: "Jaa....men nu bryter ju jag trenden lite eftersom vi väntar en pojke."
Mormor: "Ja...men det vet vi ju inte säkert, det är ju bara vad läkaren sa."
Jag: "Jo, men man såg tydligt på ultraljudet att det ÄR en kille."
Mormor:"Men det vet vi inte säkert förrän bebisen har kommit ut, det är bara vad läkaren sa."
Ja ja, vi säger väl så då...
********************************************************************
När vi sen skulle ut i korridoren och gå lite så mötte vi en annan tant som också bor på ålderdomshemmet.
När tanten närmat sig så hon var ganska nära oss säger mormor plötsligt:
-"Det är synd om den där tanten, det är ingen som hälsar på henne....*tystnad* Ja, hon är ju inte vacker, men man kan ju hälsa på henne i alla fall!"
Vid det här taget är tanten så gott som bredvid oss och jag vill bara sjunka genom golvet, men mormor bryr sig inte om tanten hört eller inte utan säger bara högt och vänligt "Hej" till tanten och tycker säkert att hon är jättesnäll som hälsar på den "fula" tanten.
Jag hälsar också, säkert tomatröd i ansiktet innerligt önskande att inte tanten hörde vad mormor sa.
När vi kom tillbaka till rummet var morfar väldigt "kaffetörstig" som han sa, och ville absolut ner till hobbyrummet och dricka kaffe. Mormor tyckte att morfar var dum som jäktade hem mig, så morfar satt och surade ett tag att han inte fick sitt kaffe, men jag skulle ändå vara barnvakt en halvtimme senare så han behövde bara sura i 5 minuter.
Vi satte mormor i rullstolen och morfar gick i väg med henne, det sista jag såg innan jag gick ut genom dörren var mormors lilla rynkiga hand som vinkade till mig, och ryggen på morfar i sin röda jacka som han alltid envisas med att ta på sig även om han inte ska ut.
Kände mig glad när jag gick därifrån för dom var så pigga. Det hade varit ett roligt besök den här gången.
*************************************************************
I dag är det måndag igen och Jonas och jag har varit på första delen i vår föräldrautbildning.
Denna gången gick vi igenom första tiden efter BB. Så skönt att träffa personer som är i samma situation som vi och som har samma tankar och funderingar som vi. Och att få träffa en barnmorska som kan svara på alla våra tusen frågor.
Nästa gång ska vi gå igenom förlossningen, blir spännande att se Jonas reaktion. ;)
Nu har vi kommit in i vecka 29 (28+0) och det är dags för en ny bild på lilla magen.
Barnvakt
I kväll ska jag vara "barnvakt" åt mina tjejer, dvs syskonbarnen för syrran ska på bröllop.
Hur hittar man på mys med två tjejer som är som små tonåringar och helst sitter själva inne på sina rum? :)
Blir en liten utmaning och jag får försöka fundera ut något bra. Syrran kom på den briljanta idéen att jag skulle beställa pizza, så då får jag nog deras sällskap i några minuter i alla fall. ;) Mina små "tweenies", dom blir stora alldeles för snabbt. <3
I morgon fyller dessutom den ena av dom år och jag har inte hunnit köpa någon present än!
Tycker det är jättesvårt att komma på vad man ska köpa för något. Tänk så enkelt det var när dom var små dregglande monster och man kunde köpa en bitring åt dom, men dom var lika nöjda och glada för det. Skulle jag köpa en bitring idag skulle jag nog få den slängd i huvudet följt av ett avgrundsvrål.
Nä, så det får bli något annat.
Får ta en runda i "storstan" K-holm sen när jag kommit fram och se om man kommer på något bra, hittar jag inget får det kanske bli en bitring ändå....+ hjälm till mig.
Familjeliv
Jag är inte medlem men jag brukar läsa inläggen på Familjeliv.se i bland. Mest för att en hel del roliga trådar startas på den sidan.
Här är en jag läste i kväll, det MÅSTE vara ett skämt men den blir ju inte mindre rolig för det...
Detta är humor!! :) Kan hända att det inte är lika roligt i morgon när jag inte är så trött, men just nu är det väldigt svårt att få stopp på tårarna och skrattet....
"Min sambo och jag har varit ett par i snart 6 år, har 2 barn ihop. Han har tidigare berättat att han åt akvariefiskar hos kompisar när dom hade fest när han var yngre och jag har väl mest sett det som en galen fyllegrej... eller trott att det var så iaf. För ca 1 år sedan skaffade vi ett akvarium och jag köpte massa fina malawiciklider som jag fyllde detta med, har även fått många yngel. På senaste tid har jag märkt att det försvunnit ungfiskar fast inte reflekterat så mycket över det då jag trott att dom blivit uppätna/dödade av dom större fiskarna. Igårkväll gick jag o la mig och min sambo satt uppe o spelade på sitt playstation. Efter någon timme vaknade jag och skulle gå upp för att dricka lite och då står min sambo över akvariet med håven i näven och äter ur den... Jag blev helt ställt o fick först bara ur mig ett: Vad fan gör du?? Först så försökte han prata bort det och menade att han skulle titta på fiskarna för att han trodde dom fått vitapricksjukan... hur dum tror han att jag är... åh, jag blev så arg... såg ju att han åt en fisk ju!!! Sen vägrade han prata om det och hela dagen idag så har han låtsas som inget hänt och så fort jag tar upp det så påstår han att jag måste ha drömt. Vad fan gör han så för?? Vem fan äter levande fisk... mina fina dyra fiskar också
. Vet inte vad jag ska göra??? Går inte o prata med han .
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 09:21
Vi hade ett långt samtal inatt. Jag krävde att få veta sanningen och han erkände tillslut att han äter av mina fiskar ibland. Han säger att han känner ett stort behov av att äta levande fisk och har svårt att motstå. Han vet inte varför men vi har iaf kommit överens om att han idag ska åka och köpa egna fiskar han kan äta av. Jag föreslog guppy för dom brukar ju föröka sig snabbt. Då kan han ha en egen odling som han kan äta av. Tycker fortfarande detta är äckligt men tänker inte lämna honom, älskar honom för mycket för det... då får han hellre äta lite fisk, bara han ger fan i mina fina fiskar
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 17:45
Idag har vi fått igång hans nya akvarium. Guppys och neontetror köpte han men tror ni inte den jävel varit och nallat av mina fiskar iaf... räknade ju fiskarna igårkväll och upptäckte nyss att det saknas en fisk, och inte vilken fisk som helst utan Bruno, min finaste mal!!! . Vad fan ska jag göra nu??? Han förnekar igen och jag bara gråter... Min älskade Bruno
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 23:50
Sambon har flippat totalt och nu ätit upp alla mina fiskar + sina egna nyinköpta och stuckit härifrån... han yrade nåt om att akvarievattnet var fräschare på andra sidan o tog sin vespa och stack..."
Här är en jag läste i kväll, det MÅSTE vara ett skämt men den blir ju inte mindre rolig för det...
Detta är humor!! :) Kan hända att det inte är lika roligt i morgon när jag inte är så trött, men just nu är det väldigt svårt att få stopp på tårarna och skrattet....
"Min sambo och jag har varit ett par i snart 6 år, har 2 barn ihop. Han har tidigare berättat att han åt akvariefiskar hos kompisar när dom hade fest när han var yngre och jag har väl mest sett det som en galen fyllegrej... eller trott att det var så iaf. För ca 1 år sedan skaffade vi ett akvarium och jag köpte massa fina malawiciklider som jag fyllde detta med, har även fått många yngel. På senaste tid har jag märkt att det försvunnit ungfiskar fast inte reflekterat så mycket över det då jag trott att dom blivit uppätna/dödade av dom större fiskarna. Igårkväll gick jag o la mig och min sambo satt uppe o spelade på sitt playstation. Efter någon timme vaknade jag och skulle gå upp för att dricka lite och då står min sambo över akvariet med håven i näven och äter ur den... Jag blev helt ställt o fick först bara ur mig ett: Vad fan gör du?? Först så försökte han prata bort det och menade att han skulle titta på fiskarna för att han trodde dom fått vitapricksjukan... hur dum tror han att jag är... åh, jag blev så arg... såg ju att han åt en fisk ju!!! Sen vägrade han prata om det och hela dagen idag så har han låtsas som inget hänt och så fort jag tar upp det så påstår han att jag måste ha drömt. Vad fan gör han så för?? Vem fan äter levande fisk... mina fina dyra fiskar också
. Vet inte vad jag ska göra??? Går inte o prata med han .TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 09:21
Vi hade ett långt samtal inatt. Jag krävde att få veta sanningen och han erkände tillslut att han äter av mina fiskar ibland. Han säger att han känner ett stort behov av att äta levande fisk och har svårt att motstå. Han vet inte varför men vi har iaf kommit överens om att han idag ska åka och köpa egna fiskar han kan äta av. Jag föreslog guppy för dom brukar ju föröka sig snabbt. Då kan han ha en egen odling som han kan äta av. Tycker fortfarande detta är äckligt men tänker inte lämna honom, älskar honom för mycket för det... då får han hellre äta lite fisk, bara han ger fan i mina fina fiskar
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 17:45
Idag har vi fått igång hans nya akvarium. Guppys och neontetror köpte han men tror ni inte den jävel varit och nallat av mina fiskar iaf... räknade ju fiskarna igårkväll och upptäckte nyss att det saknas en fisk, och inte vilken fisk som helst utan Bruno, min finaste mal!!!
. Vad fan ska jag göra nu??? Han förnekar igen och jag bara gråter... Min älskade Bruno TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-12 23:50
Sambon har flippat totalt och nu ätit upp alla mina fiskar + sina egna nyinköpta och stuckit härifrån... han yrade nåt om att akvarievattnet var fräschare på andra sidan o tog sin vespa och stack..."
