:)
I dag blir lille plutten 3 månader! <3
Gå o gå och aldrig komma till dörren
Har promenerat så mycket i dag så det värker i fötter nu.
Stackars Wilmer har legat i vagnen nästa hela dagen, men han älskar att åka vagn så jag tror att det har gått bra ändå. Han har legat nöjt och tittat, pratat och sovit om vartannat, korta stunder har han "åkt" i famnen innan han gnällt och velat lägga sig i vagnen igen.
Först så träffade vi 4 mammor + bebisar från mammagruppen. Vi åt lunch tillsammans och sen gick vi en promenad i fina vädret, var väldigt kul att lära känna alla lite bättre så det här hoppas jag att vi gör om!
Sen hämtade vi Mille från hunddagis. Det visade sig förresten att en av mammorna tidigare också hade haft sin hund på samma hunddagis som Mille går på, deras hund hette dessutom också Milton. Så hon visste vilken hund som var vår, för dagisfröknarna hade tagit fel Milton när hon skulle hämta deras, och vår Milton hade kommit uppför trappen några ggr av misstag. Världen är liten i bland. :)
När vi hämtat Mille tog vi en liten promenad innan vi lämnade honom hemma i lägenheten, och så fortsatte Wilmer och jag själva. Klockan 17 skulle Jonas sluta jobba, så vi tog en halvtimmes promenad vidare till Jonas jobb. Sen ville Jonas prova en jacka från Brothers som han sett ut, så då gick vi dit. Sen tog vi en lååååång omväg hemåt. Har nog gått åtminstonde 6-7 km sammanlagt i dag. :)
Min lilla kulting sover redan sött i sin säng, och mamma gris funderar också starkt på att lägga sig nu.
Godnatt!
Vaccinationen...
...gick bra tack och lov.
Först vägdes och mättes han, 5050 g och 59 cm lång. :)
Sen var det dags för sprutorna, han fick sitta i mitt knä och BM visade hur jag skulle hålla honom för att han inte skulle sprattla i väg med benet.
Första sprutan skulle sticka till sa BM, och Wilmer blev lite ledsen.
Den andra sprutan skulle göra ont i vävnaden sa BM, och den gjorde riktigt riktigt ont förstod man för han blev SÅ ledsen.
Men han var ändå tapper och slutade att gråta efter ca 10 sekunder och jämrade sig lite i min famn.
Sen fick han ett plåster på varje lår och så var vaccinationen klar.
"Jaha, är det nu man ska börja oroa sig på riktigt..." tänkte jag.
Men det har hittills gått över förväntan måste jag säga. Har ju som vanligt matat i mig en massa skräckhistorier från nätet om barn som blivit superdåliga så jag väntade mig det värsta.
Han har varit lite tröttare än vanligt, i går kväll var han lite gnällig och hade 37,8 så det var inte riktigt feber.
Och i natt kräktes han ner hela sin säng.
Men i dag är han glad igen och avfyrar det ena leendet efter det andra, men är samtidigt väldigt väldigt trött.
Snart har i alla fall de första 24 timmarna gått, det sägs ju att barnen kan få biverkningar fram till 48 timmar efter sprutan så än är det nog lite tidigt att pusta ut.
I dag ska vi bara vara hemma och ta det lugnt, blir nog en promenad med barnvagnen om en stund
I kväll kör jag ett pass på Friskis och lagom tills passet är slut och jag hunnit ta en dusch så börjar mitt älskade Grey´s anatomy! Tjoho.
Här kommer en bild på två av tre sötnosar från när Wilmer och jag var och hälsade på syrran och kusinerna förra gången. Den tredje sötnosen (Melinda) gillar inte kameror överhuvudtaget medan lillasyster Albina mer än gärna poserar framför kameran. ;)
Några dagar senare...
Nu är Friskiskortet inköpt, finns ingen återvändo längre. Nu är det bara att träna som satan!
Drygt 2700 kronor fick jag punga ut med, alldeles för mycket pengar för att bara låta bli att använda.
Och ingen återvändo nr 2 sker i morgon, då ska Wilmer få sitt 3-månders vaccin. :(
Har gått och gruvat mig så för den dagen, så på så sätt är det ju iofs ganska så skönt att få den överstökad. Är väl inte SÅ orolig för själva sticket, men biverkningarna...
Lille, lille pluttbebisen som dessutom är för tidigt kanske får feber, det är ju bara för mycket för en hönsmamma.
Ryser vid tanken att han ska få sprutorna i LÅRET! Fatta vad ont. Aj!
Jonas har lovat att följa med för antagligen kommer Wilmer att bli superledsen så då kan det vara skönt att vara två osäkra föräldrar i stället för en. :)
På torsdag förmiddag ska jag träffa 3 tjejer från mammagruppen och så ska vi fika och ta en promenad.
Ska bli riktigt kul att lära känna dom lite bättre. :)
Nu ska jag sova och försöka hämta kraft inför morgondagen.
Wilmer sover redan, lyckligt ovetande om vad som väntar...
Fy fan...
Laddad!
Friskispasset i går gick hur bra som helst. :) Gick hem med en skön trött känsla i kroppen, förutom i armarna som jag inte orkade göra något annat än låta de bara hänga för det var mjölksyra ända ut i fingertopparna kändes det som.
Om Jonas arbetsschema och Friskis schema tillåter, så kommer jag absolut att fortsätta!
I dag ska Wilmer och jag åka till hemstaden igen och hälsa på syrran och tjejerna.
Det går alldeles för lång tid emellan gångerna! Man hinner ju få abstinens efter dom flera gånger om.
Hoppas att Wilmer är lika snäll på tåget denna gången som han var förra.
Vi måste åka hem redan på fredag eftermiddag, för på lördag ska vi på vårt första 1-års kalas och fira Annas Sebastian i efterskott. :)
Vi blir runt 17 vuxna och 15 barn, kan bli spännande. ;)
Härliga dagar
I morgon kl 19 smäller det, då kör jag första träningspasset sen förlossningen.
Nu har det gått 11 veckor och jag har längtat sen Wilmer fortfarande låg i magen, så det ska bli så skööönt att komma i gång med träningen, känner mig bara pluffsig och obekväm just nu.
Känns det bra med träningen så ska jag nog köpa ett kort och fortsätta.
I dag har vi varit ute och promenerat med vagnen i 5 timmar. Förutom en liten kaffepaus.
Var tvungen att ta en "sista" fika innan jag börjar mitt "nya liv" i morgon. ;)
Det har varit så otroligt härligt ute idag så timmarna har bara rusat i väg.
I går var Wilmer och jag på mammakursen för första gången. Vi var 10 mammor med våra små, tror det var 2 flickor och 8 pojkar. Allt gick bra och det kändes skönt att få prata med några som är i samma situation som en själv.
När kursen nästan var slut så kände jag att Wilmers blöja var överfull, men vi skulle precis säga hejdå och dela ut lapp med våra e-mail adresser, så jag tänkte att jag byter på honom när vi är klara.
Vi stod alla på varsin skumgummimatta, och plötsligt hör jag ett rinnande ljud och tittar mig omkring och förstår inte vad det är som låter. Då pekar några mammor som står närmast oss ner mot mina ben och jag tittar, då är det Wilmer (som ligger i mina armar) som kissar och blöjan tar inte emot kisset så det rinner rakt igenom byxorna.
Lilla gubben! Vilken hemsk mamma han har.
Men han äter mer och mer ju större han blir, men hans lår är fortfarande så smala så vi måste fortfarande använda storlek 1 på honom för annars läcker det i ljumsken. Och storlek 1 tar inte emot så mycket urin så vi får byta på honom väldigt ofta för att han inte ska bli blöt.
Vilket problem vi har. :)
Inte lätt att ha små kycklingben...
I morgon ska vi ta och hälsa på på jobbet för första gången och visa upp mitt lilla underverk.
Ska bli kul att träffa alla igen. Har ju gått snart 4 månader sen sist, så länge har jag nog aldrig lyckats hålla mig från jobbet förut...
Svärmor är här och Jonas lagar mat, så jag kanske ska gå och vara lite trevlig mot dom nu....
Beställde GI-lådor och så hamnade jag här.
Tjing.
Hemsk morgon
Jag är inte religiös, men efter den här morgonen så tackar jag min GUD att jag vaknade när jag gjorde!
Hörde att Wilmer lät och tack och lov så vaknade jag på en gång och tittade på honom, annars brukar jag kunna blunda en liten stund till innan jag vänder mig om och matar för jag är så trött, men inte den här gången.
När jag vänder mig så ser jag att Wilmer har lyckats vända på sig, så han ligger med fötterna åt mitt håll och huvudet åt Jonas och så har han fått Jonas täcke över ansiktet!
Jag ryckte snabbt upp honom i famnen och tände lampan, han var helt röd i ansiktet och såg livrädd ut. :(
Blir gråtfärdig när jag tänker på vad som hade kunnat hänt om jag inte vaknat, då hade vi nog inte haft någon Wilmer mer.
Jag som skrev om PSD i går... och så händer det här morgonen efter.
Så efter den hårda läxan är det slutsovet mellan oss för Wilmers del, nu har jag bäddat ordentligt åt honom i spjälsängen och så ska han sova där framöver.
Har pallat upp med kuddar i midjehöjd under lakanet så han inte kan rulla runt.
Jag känner mig fortfarande lite skakad fast det gått några timmar sen dess, och tankarna på vad som kunde hänt snurrar i huvudet på mig. Livet är så skört, men jag tror att hans tre skyddsänglar (mormor, morfar och farfar) vakar över honom, det var nog dom som väckte mig.
Det gick förstås inte att sova mera sen, så jag gjorde i ordning Wilmer och mig själv och så promenerade vi med Jonas hela vägen till hans jobb. En kylig men skön morgon.
Lite senare i dag ska vi träffa Karolin över en fika.
Och i kväll är det Grey´s anatomy igen.
Kissekatten fyller 10 år idag.
Blir nog en bra dag till slut i alla fall.
Oro!
Dagarna går så himla fort, men så är det väl när man har roligt...
Wilmer börjar bli mer och mer med på vad som händer och varje morgon får man ett stort leende, och så ger han liksom ifrån sig ett glatt läte samtidigt som man ser den öppna tandlösa lilla munnen.
Vad gör vi på dagarna då?
Tja, i dag t.ex har vi varit i gallerian här i närheten och tittat i affärer. Jag såg en jättesnygg jacka på H&M, men den fanns inte kvar i min storlek så det var bara till och gå hem och beställa via internet och hoppas att den passar.
Wilmer satt i mina armar när vi gick runt i gallerian, med stora ögon tittade han på allt som hände runtomkring oss.
Syrran spelade upp Petra Marklunds låt "Händerna mot himlen" senast vi sågs, och sen dess har jag haft den låten på hjärnan. Så när vi kom hem från gallerian satte vi igång den via youtube och så dansade vi runt i hela lägenheten. När låten tog slut och jag satte mig så började han att skrika, då satte jag igång låten igen och dansade och då blev allt bra.
Jag behöver ingen personlig tränare som skriker åt mig, jag har Wilmer som indirekt skriker "dansa mamma, dansa!!!!".
Den 23 oktober är det dags för 3-månaders vaccinationen, och jag har varit så orolig för det där så blä.
Som vissa av er vet så får man broshyrer av BM när man fått barn, och en av broshyrerna handlar ju om plötslig spädbarnsdöd. Och den kan man ju bli gråhårig av att läsa, man ska egentligen undvika att läsa om sånt för annars kan man inte njuta av sin bebis...men nu har ju jag råkat läsa den och vad stod det då?
Jo, spädbarnsdöden är vanligast bland pojkar, bland för tidigt födda barn, barn som vägt mindre än 2500 g vid födseln och barn som är 3-4 månader gamla.
ALLT, stämmer in på Wilmer...han är pojke, född för tidigt, vägde under 2500 g och är snart 3 månader gammal. Tjoho.
Sen läser man vidare på Internet och blir ännu mer gråhårig.
Eftersom spädbarnsdöden är vanligast bland 3-4 månader gamla barn så tror en del att det kan ha något att göra med vaccinationen barnen får vid 3 månader, men det är inte vetenskapligt bevisat...
Och då blir man ju genast jätteorolig, lilla Wilmer som redan är 4 veckor före sin egentliga förlossningsdag ska bli vaccinerad 6 dagar innan hans 3 månaders dag, klarar hans lilla kropp av det verkligen?
Så jag ringde till BM för jag började nästan gråta när jag tänkte på det för jag kände mig så orolig. Hon lugnade mig och sa att vi väntar och ser om han har mullat till sig och om det känns bra så ger vi honom sprutan, annars väntar vi. Så jag ska dit den 23 oktober i vilket fall som helst...
Får han feber så kommer jag inte lämna honom i en sekund, det är något som är säkert!
Vår solstråle!
Ledsen liten
I natt ville Wilmer bara ha mat en enda gång och jag sitter här i sängen ganska så utvilad och tittar på lille underverket när han sover.
Han pep sig igenom hela kvällen och Jonas och jag turades om och gick igenom hela lägenheten med honom i famnen för att han skulle vara nöjd, för satte vi oss så pep han igen. Och ammade jag honom så somnade han, men 5 minuter senare ryckte han till och gjorde allt för att hålla sig vaken och började skrika igen.
Efter att vi matat en STOR "portion", bytt blöja, sjungit, pratat, dansat, spelat musik och gett magmassage och inget hjälpte så tänkte vi att han är nog trött. Så Jonas försökte söva honom i nästan 2 timmar, men Wilmer bara skrek och vägrade somna. Men så ammade jag honom igen och då somnade han igen, och då var stackarn så slut så han sov vidare även när vi la honom i sängen sen.
Sen sov han till kl 03 och ville ha mat, och sen dess har han sovit som en stock och han sover fortfarande!
Både Jonas och jag har varit/är förkylda så jag hoppas verkligen att det inte är något sånt på gång hos Wilmer. :(
Han som var så himla glad i förrgår och log och "pratade" hela dagen, och så var han plötsligt en jätteledsen liten kille i går...
Vi är inte vana vid att han skriker så mycket för annars brukar han alltid vara så himla glad och nöjd hela tiden.
Jag hoppas i alla fall att han mår bättre i dag och att vår glada kille kommer tillbaka.
I dag ska vi gå på IKEA med Anna och Sebastian. Behöver egentligen inte köpa något, men när Anna frågade om vi ville följa med så kunde jag ju inte tacka nej. Hittar väl alltid något onödigt krimkrams att köpa till Jonas stora glädje. ;)
Kvällsunderhållning...
Det har tagit några veckor men nu har det precis hänt igen, Jonas har sagt något knäppt i sömnen till mitt stora nöje.
Jonas och Wilmer ligger bredvid mig här i sängen och sover, själv spelar jag "Rumble" på mobilen.
Plötsligt reser Jonas sig hastigt och tjoar "oj!, oj!" och tänder lampan och tittar ner mot golvet.
-Vad är det? undrar jag.
-Det är en groda!
-Nä, det är ingen groda.
Jonas släcker och lägger sig igen och säger: Då var det väl en synvilla då för det såg ut som en groda.
*Tyst i några sekunder*
Han fortsätter: Dessutom kan faktiskt grodor vara i rum.
Jag fnissar lite och säger: -Nää, det kan dom inte.
*Tyst igen*
Jonas viskar surt: jo...
I bland undrar jag om han driver med mig, men när jag berättar vad han sagt dan därpå så skrattar han och säger att han inte minns något...
Kan man lita på det? Hmm. ;)
