Ny dag, nya krafter.
Idag ska jag gå till mina gamla trakter på Mariatorget och träffa Sofia.
Den där fikan vi pratat om hur länge som helst ska äntligen bli av nu!
Det har antingen varit den ena eller andra som haft annat för sig och det har tagit ett tag innan jag kunnat träffas också utan att känna den där paniken som jag känt överallt.
Syrran, barnen och jag var i väg till Norrköping helgen efter att mamma hade gått bort bara för att vi tänkte att vi skulle få tänka på något annat ett tag. Men det gick inte att vara där för jag kände paniken hela tiden sådär så man helst vill hoppa ur skinnet, man vill inte vara där just då och hela kroppen skriker att något är fel och man vill träffa eller prata med mamma men man vet ju att det inte går. Men tiden efter mammas bortgång så kände man samma känsla överallt så det spelade ingen roll var man än befann sig.
Men nu har den där äckliga känslan försvunnit lite, den kommer tillbaka lite då och då men inte varje dag som förut.
Men känslan av att man nu lever i en mardröm finns kvar, väntar fortfarande på att jag ska vakna.
Drömmer ofta att mamma blivit frisk från sin sjukdom och lever igen och att vi säger" vi är så glada att du blev frisk och kom tillbaka". Ofta är vi ( i drömmen) samlade hela släkten och allting var som förut och mamma sitter där och ser lite trött ut men hon lever. Sen när man vaknar så är man glad i 2-3 sekunder innan man kommer på att hon inte alls lever och kommer aldrig tillbaka igen.
Vi åkte bil förbi Sultans i K-holm på fars dag och såg alla sitta där och fika med sina föräldrar och det såg så mysigt ut och jag blev så avundsjuk!
Syrran och jag fick som vanligt åka ner till vårt andra hem kyrkogården och kolla till våra föräldrars gravar.
Säga grattis på fars dag till en sten är inte riktigt samma sak. Vi gick förstås till mammas sten också och där var det så fint! Massa olika granris-kransar och ljus och dom små stenarna med text som vi lagt dit.
Mitt humör är som den där leken min syster brukade göra när jag var liten. Hon la sin hand på mitt ansikte och så drog hon upp handflatan över ansiktet på mig och sa "och så går solen upp", sen drog hon ner sin hand över mitt ansikte och sa "och så går solen ner"....
Idag har min sol gått ner för idag är en såndär dag då man har lust att bara lägga sig och gråta och skulle göra vad som helst för att få träffa mamma om så bara för en minut.
Men jag hoppas och tror att fikan med Sofia kommer att göra så att min sol går upp lite...
