nijomisi

Tralala!

Jag känner mig nästan lite småkär i Milton (förutom just nu när han tigger på min mat) bara för att han var en sån ÄNGEL på promenaden, börjar han äntligen bli liten väluppfostrad hund måtro? Lagom till sin 4-års dag i mars? Nää...nu ska vi inte ta förhastade slutsatser här men man kan ju få drömma.

Min vovve upprör av någon konstig anledning både barn och djur. Vi mötte två barn under promenadens gång som började gråta och klamrade sig fast vid sina föräldrar när de fick syn på Mille, även fast jag höll honom intill mig för jag vet att han är lite rädd för barn också så han var inte ens i närheten av dom.

Och alla hundar vi möter börjar att skälla upprört på honom, han får inte leka med nån hund för dom blir så upprörda. Mille morrar lite surt tillbaka sen struntar han i dom och så fortsätter vi vår promenad...

Likadant när Milton bara var några veckor gammal och vi skulle hälsa på Jonas mammas granne som har hund (Ole heter den) den hunden är vuxen men han blev också jätterädd när han fick se Milton som ju var pytteliten. Och då har Ole ju träffat Jonas brorsas hund flera gånger och då har det gått bra.

Blir mer och mer övertygad om att det nog bor en liten djävul i honom som bara barn och andra hundar kan se...