Träning
Godmorgon!
Idag känner jag mig sådär "Nej-nu-jävlar-får-det-vara-nog!" laddad och vill på allvar ta tag i min träning igen när jag kom på att det är drygt två månader kvar tills vi ska åka utomlands...men vad hjälper det när man ligger här med en jobbig förkylning och håller på och hostar upp lungorna och hjärnan håller på och rinner ut ur näsan på mig. Ja, då ligger jag och känner mig laddad och kan inte göra ett skit åt det. Det är stort ajabaja att träna när man är förkyld och det kanske är det jag vet undermedvetet och det kanske är därför jag känner sådär, för jag vet att jag inte behöver göra något åt det.
Den där "super-laddad" känslan är mer än välkommen tillbaka när jag blivit frisk igen, men då lär den lysa med sin frånvaro som vanligt.
Det var meningen att jag skulle jobba idag och jag funderade läääänge på om jag skulle göra det eller inte, för jag har ju trots allt ingen feber även om jag känner mig som ett utskitet lingon. Och har man ingen feber så KAN man ju jobba, vet inte hur många gånger jag blivit hemskickad från jobbet för att jag gått dit när jag egentligen borde ha bäddat ner mig i stället.
När jag velat fram och tillbaka bra länge så jag var tvungen att ringa Jonas och tvinga honom att ta ett beslut åt mig. Han frågade om jag skulle orka att gå till Stadshuset som ligger här i närheten eller om det skulle vara för jobbigt, jag försökte tänka mig in i situationen och nää det skulle vara för jobbigt. Hela huvudet dunkar så fort jag kliver upp ur sängen, så länge jag ligger i sängen känner jag mig någorlunda frisk men så fort jag kliver upp så börjar världen att snurra och jag blir liksom varm i kroppen som när man värmer upp innan ett träningspass (nu kom det igen, LADDAD!)
Och bara tanken att klä på sig var jobbig och då sa han att då var jag nog inte redo att jobba i morgon, dessutom skulle jag ju stå i köket och laga mat och det är ju inte så sjyst om man smittar någon. Sagt och gjort så ringde jag och sa att jag inte kunde jobba och det är jag glad idag för att jag gjorde. Det verkar vara stopp på både bussar och tunnelbana idag så det hade varit svårt att ta sig dit, i stället ligger jag här och myser med katten (som förlåtit mig) och hunden och vi har det väääldigt mysigt och bra...
....får man använda katten som hantel eller är det djurplågeri?
Idag känner jag mig sådär "Nej-nu-jävlar-får-det-vara-nog!" laddad och vill på allvar ta tag i min träning igen när jag kom på att det är drygt två månader kvar tills vi ska åka utomlands...men vad hjälper det när man ligger här med en jobbig förkylning och håller på och hostar upp lungorna och hjärnan håller på och rinner ut ur näsan på mig. Ja, då ligger jag och känner mig laddad och kan inte göra ett skit åt det. Det är stort ajabaja att träna när man är förkyld och det kanske är det jag vet undermedvetet och det kanske är därför jag känner sådär, för jag vet att jag inte behöver göra något åt det.
Den där "super-laddad" känslan är mer än välkommen tillbaka när jag blivit frisk igen, men då lär den lysa med sin frånvaro som vanligt.
Det var meningen att jag skulle jobba idag och jag funderade läääänge på om jag skulle göra det eller inte, för jag har ju trots allt ingen feber även om jag känner mig som ett utskitet lingon. Och har man ingen feber så KAN man ju jobba, vet inte hur många gånger jag blivit hemskickad från jobbet för att jag gått dit när jag egentligen borde ha bäddat ner mig i stället.
När jag velat fram och tillbaka bra länge så jag var tvungen att ringa Jonas och tvinga honom att ta ett beslut åt mig. Han frågade om jag skulle orka att gå till Stadshuset som ligger här i närheten eller om det skulle vara för jobbigt, jag försökte tänka mig in i situationen och nää det skulle vara för jobbigt. Hela huvudet dunkar så fort jag kliver upp ur sängen, så länge jag ligger i sängen känner jag mig någorlunda frisk men så fort jag kliver upp så börjar världen att snurra och jag blir liksom varm i kroppen som när man värmer upp innan ett träningspass (nu kom det igen, LADDAD!)
Och bara tanken att klä på sig var jobbig och då sa han att då var jag nog inte redo att jobba i morgon, dessutom skulle jag ju stå i köket och laga mat och det är ju inte så sjyst om man smittar någon. Sagt och gjort så ringde jag och sa att jag inte kunde jobba och det är jag glad idag för att jag gjorde. Det verkar vara stopp på både bussar och tunnelbana idag så det hade varit svårt att ta sig dit, i stället ligger jag här och myser med katten (som förlåtit mig) och hunden och vi har det väääldigt mysigt och bra...
....får man använda katten som hantel eller är det djurplågeri?
Kommentarer
Trackback
