Slarver och slarva
Av nån anledning så har de flesta i vår släkt fått för sig att Jonas är den ordningsamma och jag den slarviga i vårt förhållande. Varför jag har fått den utmärkelsen har jag ingen aning om, men hur som...
Jonas trivs väldigt bra med det i alla fall och tror själv på att det faktiskt är så.
Tänkte visa några bilder på hur det ser ut hemma hos oss...
Såhär fint har vi det dag in och dag ut på vårt vardagsrumsbord nu när vårt köksbord är borta, annars är det köket som får vara verkstad. Alltså så här ser det ut non-stop hemma hos oss, det plockas aldrig bort.
Men det är ändå ovanligt lite på bordet. I vanliga fall kan det ligga frigolitbitar här också som ska bli modellflygplan, men dom ligger i bilen nu och tar upp typ all plats i baksätet och bagageutrymmet.
Och så undrar folk varför jag inte gillar Jonas hobby........kanske för att dessa grejor fyller hela mitt hem och tar massor av min kära sambos tid.
Varför o varför kunde han inte vara en som gillar hockey eller fotboll som alla andra i stället??
Vi går vidare till bokhyllan...
Fick en fin ask av min syster när jag fyllde år senast. Den har jag ställt i bokhyllan, Jonas tycker att det matchar fint att ställa en flaska lim bakom den...
Tja varför inte...fint som snus detta...eller inte.
Har man inget annat att fylla bokhyllan med så kan man ju alltid lägga dit en vad-det-nu-heter och lite annat vad-det-nu-heter. Och...oj...vår gamla bilstereo också...och nån konstig låda.
I brist av en verktygslåda så passar det ju fint att lägga verktygen på vita bänken i vardagsrummet.
Varför inte liksom?
Va? Når Wilmer upp dit...? Nää...
Men vaddå...jag har ju slarvat bort/glömt ta med nycklar nån gång, och känner inte mani när det står 7 glas och 2 tallrikar i diskhon klockan 20 på kvällen, det KAN man diska dagen efter. Men då måste det ju betyda att jag är den slarviga av oss?
Eller?
AMS och VV
Dagarna knallar på och jag försöker koncentrera mig och söka jobb så gott det går. Börja ledsna helt på att gå hemma mer, nu vill jag se lite nya vyer!
Men det är svårt.
Men skam den som ger sig, en vacker dag är det väl min tur också.
Nu har jag påbörjat min 5:te vecka med Vintväktarna, har hittills lyckats gå ner 4,1 kilo. Känns grymt skönt redan och ser fram emot att droppa fler kilon!
Klockan är mycket nu och jag har inte så mycket mer att skriva.
Dags för lite sömn...i morgon är en annan dag.
Lördag
Vi har ju fått i gång våra flyttplaner ordentligt nu, men mycket längre än så verkar vi inte komma på ett bra tag.
Vi var och tittade på en trea på 90 kvm i dag. Ljus fin lägenhet med lagom stora rum och massor med inbyggda garderober och klädkammare (precis vad vi behöver). Efteråt när vi var på väg ut ur trapphuset så var vi båda tysta, jag som blir kär i stort sett varje lägenhet vi ser kände att "NU kan han väl ändå inte ha något negativt att komma med". Men jag väntade tills han skulle säga nåt.
Han började "jaha, säg vad DU tyckte var negativt med den lägenheten..."
Negativt? sa jag. Och från den sekunden visste jag att det var kört - igen.
Efter visningen skulle vi vidare till Sebastians 2-års kalas och koppla på glada humöret.
Det var ett riktigt barnkalas med totalt 6 buskillar som var överallt, och var och en tjöt högre än den andre. Det bjöds på smaskig fika, fiskdamm (Wilmer fick också en påse, så gulligt att dom tänkte på honom också) och trevligt sällskap.
Cirka 5 minuter efter att vi börjat köra hem från kalaset så somnade Wilmer, sen har han sovit hela kvällen igenom. Han lär vakna pruttidigt i morgon. :(
I morgon är det söndag igen och det ska tydligen bli en iskall dag.
Kanske lika bra att hålla sig inne i värmen framför datorn, och fortsätta glo på lägenhetsannonser med fina lägenheter som man aldrig någonsin kommer att få flytta till...
Core
Sitter och laddar inför ett magdödande Corepass. Överlever jag detta så...blir jag glad. 
Vilken härlig dag!
Vilken härlig dag det har varit!
Efter promenaden åkte vi vidare till Trosa och tog en välförtjänt lunch i solen. Kycklingfocaccia blev det i dag och den var väldigt lättäten. ;)
Tog en långpromenad förut på ca milen, men det kändes inte så långt när man hade så mycket fint att titta på.
Efter promenaden åkte vi vidare till Trosa och tog en välförtjänt lunch i solen. Kycklingfocaccia blev det i dag och den var väldigt lättäten. ;)
Släktträff
Nu sitter hela familjen i vår fullastade bil och är på väg till min hemstad, i kväll blir det släktträff (släkten på mammas sida).
Ska bli så kul att träffa alla! :)
Skrik så sjunger jag
Nästan varje kväll efter att Wilmer har lagt sig för natten så vaknar han efter x antal timmar och är ledsen. Vi vet inte om han drömmer eller vad det är. Och samma sak hände även nu i kväll, han var hysterisk och vrålade så han var helt röd i ansiktet. Försökte allt för att trösta men inget funkade så jag började fundera på om han hade ont nånstans. Hade honom i famnen och sjöng "bä bä vita lamm men nä, han fortsatte bara att vråla. Men så la jag honom tillbaka i sin säng och la mig i vår säng bredvid honom och började sjunga "blinka lilla stjärna". Då tystnar han direkt, smackar lite med munnen och lägger sig till rätta och somnar om. När jag slutade att sjunga så började han att pipa så det var bara att fortsätta.
:)
Tänk att man bli så arg för att inte dumma mamma fattar att man vill höra en viss sång. :)
Största möjliga...
tyssssstnad.
Det är helt knäpptyst i lägenheten.
Länge sen jag hörde tystnaden så tydligt.
Jonas har börjat sin föräldraledighet idag och han har tagit pick, pack och Wilmer och dragit ut. Han skulle inte ens ha tid att komma hem och äta lunch, så jag får väl äta lunch med tystnaden i dag jag...
Han har redan blivit galen på mig när jag försiktigt påpekar små saker. Jag försöker hålla tyst tills det nästan börjar ila i mig och så hör jag plötsligt mig själv säga: "Har du gett D-droppar?" (det hade han inte), "....han är på väg ner från sängen nu....du får nog ta honom" (medan Jonas låg i sängen och Wilmer glatt kryper neråt mot fotänden och det inte var långt kvar innan han skulle ramla ner), "men dom där strumporna är ju jättesmutsiga, du har rena till honom i skåpet".
Jonas fräser till slut "Jag sätter på dessa strumpor på honom om jag vill!!!"
Och nu har jag varit så dum tycker han så nu får jag äta mat själv och han vill nog helst inte se mig resten av dan. :)
Jahapp, och jag ska leta jobb är det tänkt. Finns det något av alternativen på arbetsförmedlingen jag kan tänka mig då? Näää! Barnskötare, lager, äldreomsorg eller lokalvårdare är vad jag har att välja bland.
Min onda rygg och trasiga knän säger nej till allt detta.
Vad ska man hitta på?
Vad ska man hitta på?
Väntar bara på att få svar från skolan jag sökte till för evigheter sen, dom är lika sega som vanligt.
Undrar vad meningen är med att man ska få besked om man kommit in eller inte veckan innan skolstart?
Vad är det som går så seeegt?
Tänkte hinna med ett pass på Friskis i dag också.
Ser att klockan dragit iväg och det är dags att börja packa väskan och gå snart!
Nu har jag varit med på Viktväktarna i en vecka, var vägningsdags i går och jag hade gått ner 1.4 kilo.
Känns grymt skönt och peppande som tusan.
Kylan biter mig i röven
I går när Wilmer och jag gick ut så var det iskallt ute, och jag som ännu inte hade köpt nån höstjacka utan struttade runt i min kofta fick sluta snåla och vackert gå till klädaffären och köpa mig en.
600 kronor som jag hade kunnat gjort något annat roligt för...(antagligen gått till 21,5 Café latte eller räkningar), men men nu är man varm i alla fall.
Alltid lika deprimerande när kylan kommer och man måste börja gömma sig i lager efter lager med kläder igen.
Mindre än 3 månader till jul också och då är det ju vinter på riktigt, SUCK.
Wilmer har precis somnat i sin säng och börjat sin förmiddagslur, och jag har precis betalat in månadens räkningar. Jag brukar alltid betala in via internetbanken, smidigt och bra. Så bra så man inte riktigt alltid fattar att siffrorna som står där faktiskt är mina pengar. Så på det sättet är det ju inte fullt så smärtsamt att betala räkningar, några hundra dit...tjong...å några hundra dit...tjong!
I dag ska (nog) vi träffa Anna och hennes son Sebastian igen. Vi har varit på gång 2 gånger tidigare i veckan, men i förrgår så fick hon förhinder och i går kraxade vi att det ju var så kaaaallt, så vi hade ingen lust att stå i lekparken och frysa. Jag gick t.o.m och frös inomhus, hatar verkligen att frysa.
Fryser hela vintern igenom ute som inne, oavsett hur mycket kläder jag har och om jag har täcke över mig...och snart är det dags igen. Att fryyyysa....
Och i dag så det lika kallt som i går så det är väl bara att vänja sig vid det... :(
Biltripp i Kungens kurva
I dag efter att Jonas slutat jobba ska vi åka till Lekia för att få tillbaka pengarna jag betalade som delbetalning till vagnen vi först beställde, men sen ångrade oss och köpte en annan på ett annat ställe som vi kunde få vagnen på en gång.
Efter Lekia ska vi tuffa vidare till IKEA och trängas med 1000 andra familjer och likt försöksmöss vara tvingade att gå i gångarna i rad med alla andra försöksmöss, gångarna som mer eller mindre är som en labyrint utan genvägar för att komma ut ur varuhuset igen.
Äntligen så har vi kanske hittat ett köksbord som vi BÅDA gillar. Vi har varit utan köksbord nu i några månader och det har gapat tomt där inne i köket, så nu hoppas jag att detta är bordet vi letat efter.
Vi ville ha ett vanligt vitt bord som inte var lackerat. Vi har ett vitt lackerat skrivbord som nu har blivit nött, och det har flagat bort lite färg. Grisfult är det. Så därför ville vi inte ha det så på köksbordet...men det har varit svårt att hitta.
Det måste ju passa i vårt lilla kök också. Helst.
När vi ändå är i gång så slänger vi dit 4 stolar också som passar med bordet.
Det dumma är ju att vi inte får plats i bilen allihopa på vägen hem sen om vi ska fälla baksätet för möblerna.
Så den som förlorar vår lilla disskution om vem som är mest värd att ta bilen, får vackert åka kommunalt hem i dag med buss, tunnelbana och buss igen i ca 30-40 minuter. Jag vann så jag får ta bilen. :)
Men det är banne mig på tiden, jag har fått åka kommunalt eller promenera hem varje gång vi har köpt något och en av oss inte fått plats i bilen. Först har jag inte haft körkort men så har jag även förlorat när jag haft körkort! Så hade Jonas fått bilen den här gången också hade jag nog blivit våldsam...
Ett vanligt vitt bord...precis vad vi vill ha. :)
Jag vill!
I dag ska vi titta på en lägenhet, en trea.
Den ligger en bit utanför stan (Solna) så det skulle bli lite längre för Jonas att ta sig till jobbet, men jag hoppas att han överlever det...även fast det protesteras högljutt här hemma.
Jag har som vanligt redan kärat ner mig totalt i lägenheten medan Jonas som vanligt är den som bromsar och hittar på en massa negativt bara för att lägenheten inte ligger mitt i den värsta stressen.
Att han måste åka buss eller pendeltåg i 8 minuter till jobbet är en jättegrej för honom.
Sen att lägenheten har en stor balkong (15 kvm stor), stort kök med snygga köksskåp och stort kylskåp + frys + diskmaskin, är ljus och fin, har två klädkammare, badkar och tvättmaskin, ligger vid en återvändsgränd (dvs inte så mycket bilar utanför), ligger på gångavstånd till pendelstationen, har en stor park några meter bort och fina gräsmattor utanför...nej det tyckte han såg sååå tråkigt ut.
Medan jag som är född och uppvuxen i en småstad med naturen runt hörnet och önskar vårt/våra barn samma uppväxt, jag vill verkligen inte ha sten och betong utanför fönstret med tung trafik och övergångsställen med tickande neonlampor och avgaser till tusen.
Tänker inte ge mig på den punkten den här gången.
När det bara var vi, innan Wilmer fötts, så spelade det mindre roll.
Vet att det är dumt av mig att hänga ut Jonas såhär men jag blir så himla sur på honom!
Aja, Wilmer och jag ska snart hem till Anna och Sebastian så jag får försöka klaga hos henne stället. ;)
Egotid
Visst är det nån reklam där en kvinnoröst säger "När du har bestämt dig"?
Hahaha. Den rösten hör jag i huvudet nu...om och om igen.
Vad har jag bestämt mig för då?
Jo för att det är dags att ta mig i kragen och sluta grotta ner mig i sorg och elände.
Visst, det har hänt massor med hjärtkrossande saker som dragit undan marken under fötterna på en totalt.
Det har blivit en hård smäll och svårt att komma upp på fötter igen. Fortfarande efter 3 års tid så har jag lätt för att börja gråta när saknaden blir för stor.
Mamma har gått bort i cancer, en kompis har tagit sitt liv, farmor, mormor och morfar har gått bort och som grädden på moset så försvann min ena katt och jag vet inte om han har det bra hemma hos nån eller om han är död. Samtidigt så försökte vi bli gravida men det gick inte under 3 års tid.
Men jag är så trött på att känna mig ledsen, vill inte gråta mer...
Vi har vår fantastiska lilla pojke, och det är för hans skull jag måste skrärpa till mig.
Han har ärligt räddat mitt liv, nu måste jag finnas i till i hans liv.
Har alltid haft lätt för att gå upp i vikt, och de första månaderna efter mammas död så frossade jag i allt jag kände för.
Orkade inte bry mig.
Dom kilona har jag kämpat med ett tag nu att få bort, men det är inte lika lätt som det var att få dom.
Har provat GI-metoden i en vecka, resultatet blev att jag som ensam i världshistorien gick UPP 2 kilo!
Hur är det ens möjligt?
Har nu provat "sopp-dieten" och druckit vidriga drycker och lagt mig hungrig 4 kvällar på raken.
Vägde mig i morse och hade inte gått ner ett gram.
Så nu är nästa steg att vända mig till en dietist.
Jonas börjar snart sin föräldraledighet och det innebär förhoppningsvis att det nu är min tur att få mer tid över till mig själv. Har för mig att dom klippte av navelsträngen vid förlossningen, men det har inte märkts om man säger så.
Jag har fått träffa vänner en handfull gånger utan att ha lill-rumpa med mig, medan Jonas vänner fortfarande inte har träffat Wilmer utom på julfesten förra året...
Så jag är lika glad jag över att Jonas ska börja sin föräldraledighet den 1 oktober.
Om jag kommer in på utbildningen som (jag tror) börjar den 21 oktober så kommer jag att ha 3 hela veckor till mig själv, tjohoo!
Då kanske jag kan gå till tandläkaren och rädda mina stackars förstörda tänder som blir gnisslar varje natt, min superonda svank kanske farbror ortoped kan ta en titt på.
Så kan jag träna på Friskis precis när jag vill, och så gå till dietisten då såvida det inte är jättelång kö som till allt annat här i denna staden.
Wunderbart!
Fan nu blev jag ju lite glad. :) :)
Villflytta.nu
Vi är lite sugna på att flytta till en större lägenhet.
Wilmer leksaker tar mer och mer plats och vi börjar känna att vår lägenhet krymt en aning sen vi blev fler i familjen.
Jag satte in en annons på en bytessajt och det har nu i ca en månad varit väääääldigt dött där.
Nån som markerat intresse och sen försvunnit med vinden.
Nu i kväll satte jag in en annons på en annan bytessajt och vips, pang, boom så hade man 60-tal intressemarkeringar och nu har vi i alla fall 3 möjliga byten om alla är intresserade efter lägenhetstitt.
Blev lite spännande det här nu. :) Äntligen lite action!
Vet ju att det är dumt att bli såhär uppspelt, för antingen kommer dom att ta bort sina intressemarkeringar, eller så kommer Jonas som insnöad söderbo snart hem från sitt jobbmöte och spräcker hål på mina drömmar.
Men tills dess...*suckar längtande*
Present från ovan
I bland lönar det sig att vara envis.
Vi har haft mammas mer eller mindre döda orkidée i fönstret i snart 3 år, den blommade precis när jag tog den men sen har den mest varit vissen. Men eftersom det är mammas blomma och mamma och jag diskuterade den ( ingen av oss kom på vad blomman heter) bara dagarna innan hon gick bort, så har jag haft svårt att göra mig av med den.
Eftersom den varit så vissen så har den inte fått särskilt mycket vatten och omvårdnad.
Men nu i dagarna så såg jag plötsligt att det har kommit 16 (!!!) knoppar i den som snart står i blom. :)
Vilken underbar present!
Tack mamma! :)
Måste måste...
Jag sitter och letar efter jobb igen, att det ska vara så svårt att hitta något...
Vill inte jobba på lager, nej jag har ingen kassavana, är för gammal för att vara barnflicka, vill inte städa hemma hos nån annan, har bara haft "torka rumpa" jobb sen jag tog studenten för 14 år sen och har ingen större lust att torka fler rumpor än Wilmers och min egen...
Har nu jobbat som resurs i en förskola i sammanlagt 8 år, enligt mina arbetskompisar och chef så gör jag ett bra jobb (till en värdelös lön) men ändå så får jag inte erbjudandet om ett fast jobb och nu känner jag bara att nu skiter jag i detta!
Så nu när min föräldraledighet tar slut den 1 oktober och Jonas tar över stafettpinnen så måste jag hitta något att syssla med på dagarna.
Sökte i våras till en undersköterskeutbildning men jag fick hem ett brev några veckor innan utbildningen skulle börja att dom prioriterade folk utan slutbetyg till sina utbildningar, så därför kom jag inte in.
Hade dom inte kunnat skriva en liten notis om det på sin hemsida kan man tycka?
Nu har jag sökt en annan vård och omsorgsutbildning som ska börja i oktober, så nu håller jag alla fingrar och tår krampaktigt att jag kommer in. Målet är ju att senare i vinter när utbildningen börjar, att är att komma in och läsa till Apotekstekniker.
Vore en sån enorm lättnad! Känner pressen som blir jobbigare och jobbigare ju närmare oktober vi kommer, jag MÅSTE hitta något!!
Aaaah!
Ben eller korvar? ;)
Plötsligt händer det
Härom dagen fick jag uppleva något jag aldrig upplevt förut, en heeelt ny känsla...
Wilmer och jag var i soffan, vi har en gitarr som jag fick i 30-års present av Jonas för jag på den tiden fick för mig att jag skulle ta gitarrlektioner (vilket jag inte har gjort ännu snart 3 år senare) som står lutande bakom soffan som Wilmer älskar att "spela" på. Så han stod i soffan och hängde lite över ryggstödet på soffan och jag satt bredvid och höll honom om midjan för att han inte skulle ramla.
Jag lutar mitt huvud mot ryggstödet som han hänger mot och plötsligt så slutar han att spela och jag får världens leende av honom och han vill "pussas" och komma till min famn. Han börjar som vanligt att klättra i min famn och så kommer det....jag känner att något rinner in i örat på mig och slår lock.
Han har spytt i mitt öra!!
Med spya rinnande från håret och noll hörsel och en äcklig varm klet i ena örat och kinden, samtidigt som jag försöker hålla i Wilmer som krånglar i soffan så ropar jag efter Jonas som var hemma som tur var!
Kul att man fortfarande kan roa sin kära sambo i bland...
Efter att ha blivit utskrattad en stund så får jag äntligen ställa mig i duschen och få tillbaka hörseln mitt öra. :)
Nu är man en erfarenhet rikare, inte för att jag kände mig så speciellt fattig utan den...men men...
Zzzz
Wilmer och jag är i hemstaden i några dagar och hälsar på.
Bestämde i går med syrran att vi skulle äta frukost ihop, vad jag inte kom på då är ju att Wilmer är som en väckarklocka som vaknar samma tid varje morgon.
Nån gång mellan kl 6-6.30 är stadigt.
Min syrra däremot har två tjejer som inom 1-2 år räknas som tonåringar, i går t.ex åt de frukost kl 12...behöver jag säga mer? :)
Så Wilmer och jag sitter här på deras bakgård i sandlådan och väntar...och väntar.
Skickade ett sms förut att de kunde messa när de vaknat, men min telefon är väldigt tyst och det ser mörkt ut inne i lägenheten.
Lilla lägenheten är ännu mindre med en resesäng utfälld, och har man en 1-åring som är överallt numera så blir lägenheten nästan lite klaustrofobisk. Så vi har det nog bättre här i sandlådan.
Tingsrätten
Ja se jäklar vad min hjärncell jobbade häromdan.
Det damp ner ett mail i min box från tingsrätten i Solna i går.
Först tänkte jag att det bara var ett spam, men sen när jag läste det så stod det att det var en ny kallelse om fortsatt huvudförhandling och kallelsen stod i mitt namn.
Korkad som man är så började tankarna att snurra i fall jag retat gallfeber på nån över något jag inte ens minns..."har nån stämt mig eller nåt...?"
Så klickade jag på länken (efter min dataexpert till sambos godkännande, eftersom det HADE kunnat vara virus) och där stod det vidare om "våld mot tjänsteman alt ofredande"....bla bla bla....och sen mitt namn, fast minus ett h.
Och en annan adress. :)
Så jag skickade tillbaka ett mail till dom att de hade skickat mail till fel person, så att inte den "riktiga" Nina får betala böter för att hon inte dyker upp i tingsrätten, eller blir hämtad av polisen...
Min namntvilling verkar vara en våldsam person, bäst att vara snäll eftersom hon vet vad jag heter...
Lika som bär
Nån mer som ser likheten? Hahaha....tänker på Simpson-babyn varje gång jag ser ungen på våtservetterna... :)
Stackars barn.
