Knäppa husdjur

Idag är jag en lite gladare, piggare banan. Det ryggonda har släppt liiiite.
Har faktiskt gjort lite nytta idag, tänka sig. Har gjort en del av min läxa (har en liten del kvar att göra) som vi ska redovisa i morgon som jag skrev om förut...revolutionen.
Annars har dagen mest gått åt data, julmusik, slå in paket, spela GTA, och gos med djuren.

Älskar mina djur massor, dom är mina små "söner". Men dom kan bli lite för mycket i bland...hunden följer efter varje rörelse jag gör om jag inte ryter i. I bland är både hunden o katten efter mig...o båda är lika duktiga på att tigga...och så fort jag eller husse är på toa så ska båda två vara med där inne. Släpper vi inte in dom så skrapar katten argare och snabbare o snabbare tills vi ger upp och släpper in dom för att man inte orkar höra på skrapandet och dörren förstörs.
När husse duschar på mornarna så ska katten sitta på tvättmaskinen och titta på honom. Än sålänge har inte katten börjat rycka i sin "mini-me" undertiden, men det är väl bara en tidsfråga...

Min mamma är ett geni.
Hon har kommit på en förklaring till varför jag har så ont i ryggen så jag inte kan stå rakt, hon tror att jag drar åt bältet till min jacka för hårt...
Ungefär som när mitt knä gick ur led, då trodde hon att Alvedon skulle hjälpa mot smärtan.
Är hon inte söt så säg... :) Lite småkorkat...men så får man inte säga, så jag säger söt. Mmm, de e hon.

I går fick jag in lite julstämning i vårt hem. Även fast jag bara såg mina skor hela vägen så tog jag mig till Åhléns, och där köpte jag en krans som nu hänger på ytterdörren, o 2 julstjärnor som står i köksfönstret...blev så fint så det är inte klokt.

Så fort J sticker in sitt ingenjörshuvud innanför dörren ska jag tvinga upp honom på vinden.
Nu banne mig ska julstjärnan ner och hängas upp i fönstret!
Hur nu JAG ska kunna tvinga upp honom...får hota med att jag backar på honom om han inte gör det.
Så böjd som jag är så är det inte ryggen som kommer först om ni förstår vad jag menar...
Soffan börjar se väl utsliten ut så där får han inte sova mer.
(Det är faktiskt inget synd om J, jag skojar en massa här för er som inte känner mig.)
J slutar snart så nu måste jag käka bönor och ställa mig i hotposition vid dörren.

Bye.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0