nijomisi

Vi håller på och gör oss i ordning för födelsedagskalaset vi snart ska till, Sofia fyller år i början av maj men ska ha lite kalas redan idag. Efter kalaset ska vi åka till landet och fira Valborgsmässoafton med Jonas mamma och bror.
Vi kommer i vanlig ordning stå och huttra i kväll och lyssna på när en gäng 40-talister står och sjunger "Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö..." plus 123 verser till så man till slut tänker att "åh sluta sjung och tänd elden, jag fryser!!!". Sen ska man se på när dom äntligen tänder eld på ett gäng kvistar på hög och några ungar springer runt elden och man kliver lite närmare för att få lite värme och värma upp sin stelfrusna kropp lite.
Samma sak år efter år och man undrar varje gång varför man utsätter sig för detta och vad det är som är så speciellt? För det är ju inget speciellt...egentligen. Det blir ju första maj ändå även om man inte skulle stå där och titta på brasan. Och man svär på att nästa år SKA man stanna hemma i värmen i stället men så står man där ändå och fryser igen nästa år igen.
Ja jösses.
Så ser i allafall min dag och kväll ut.
Trevlig Valborg på er.

Oj oj vilken lång dag detta blev!
Kom hem för ca 1,5 timme sen efter att först ha jobbat en hel dag och sen varit på utemöblejakt med Stina, Victoria och Anna. Det var Stina som ville ha utemöbler till sin enorma balkong och vi andra har varit med som smakråd, så vi har farit runt i hela halva Barkaby och gått på Ikea, Jysk, Rusta (plus en liten titt på Mekonomen) och slutligen på Plantagen där guldgruvan fanns för det var därifrån möblerna sen köptes.
Och nu är jag sugen på att köpa nya möbler till VÅRAN balkong. Våran pyttelilla balkong där man får ställa sig med ryggen mot fönstret och gå åt sidan för att komma förbi vårt pyttelilla bord som står pressat mot balkongräcket.
Ingen direkt idé med andra ord att köpa något till den balkongen, får försöka göra fint med blommor och sånt i stället. Men det tänker jag varje år och för 2-3 somrar sen gjorde jag verkligen fint, men så vissnade jag i takt med blommorna och glömde till slut bort dom. Och sen dess har jag inte planterat något nytt där...men nu är jag ju några år äldre och lusten har kommit tillbaka, så jag tror nog att det blir en liten tur till, till Plantagen inom sinom tid. :)

Nu är det sovdags! Ska lämna Milton på dagis och så är det en låååång arbetsdag i morgon, 8.30-17.
Godnatt.

Hej igen!
Nu har vi kommit hem och kläderna har slängts in i tvättmaskinen, hunden är hemhämtad (katten fick vara kvar en vecka till på landet) och så man har landat lite efter resan.
Faktiskt rätt skönt att vara hemma igen men resan var jättehärlig med mycket sol och bad.
Lite för mycket sol för min del, jag har lyckats fixa till en andra gradens brännskada på min vänstra fot så jag får smörja den varje dag nu ett tag framåt men den ser redan mycket bättre ut än vad den först gjorde...den var ingen vacker syn vill jag lova. Jag är visst VÄLDIGT känslig för solen, visste att jag brände mig lätt men inte att jag var SÅ känslig.

Vad har vi gjort dom här dagarna då? Det undrar jag också för dagarna rusade iväg och plötsligt satt jag där i flygplanet igen, rädd som ett litet barn när det for i väg på startbanan. Försökte ju hålla in tårarna lite för syskonbarnens skull och lyckades liiite. Tror jag.
På ditresan så var det äldsta syskonbarnet lite ängslig och frågade tusen frågor om hur det skulle kännas, om hon skulle bli åksjuk o.s.v och jag svarade på hennes frågor och lugnade samtidigt ner mig själv lite för stunden när jag försökte intala henne att det inte var något farligt att flyga. Sen när vi startade så satt hon och tjoade och skrattade och jag satt och stirrade frenetiskt ut genom fönstret med solglasögonen på och kämpade så inte tårarna skulle rinna och skrämma upp barnen...
Sen så är det ju lite pinsamt också för egen del att man sitter där 30 år gammal och ögonen tåras för att planet startar. Då är det bättre att göra sig lite osynlig så man inte blir avkastad av planet och får tvångvård av doktor Koko Dingdång.

Vad har vi gjort mer då? Vi hyrde bil (en liten Renault Clio med världens svagaste motor) som vi satt fem personer och pruttade runt i bland bergen. I uppförsbackarna fick Jonas trycka gasen i botten för att vi ens skulle komma upp för att vi inte skulle behöva hoppa ur bilen och putta på. Men i nerförsbackarna gick det undan så man nästan fick lite kill i magen, ja då kom vi säkert upp i hela 95 km/h.

Sista dagen bestämde vi att vi skulle åka längst ner på ön till Costa Calma (Lugna kusten) för vi fick för oss att det inte var lika vågigt där som det varit på stället vi varit på dagarna innan. När vi kommer ner dit till stranden efter en 1,5 timmes biltur så piskar sanden på oss för att det blåser så mycket. Men efter en sån lång biltur så har vi inte lust att bara vända och åka nån annanstans utan vi ger stranden ett försök. Min badkruka till syster lägger i vanlig ordning ut sitt badlakan och börjar sola och vi andra fyra kastar av oss kläderna och hoppar ner i vattnet. Jonas och jag snorklar lite grann också och vi hittar några fina fiskar.
När vi går upp på stranden igen så har syrran flyttat på sig och sina grejor till en liten inhängnad och våra kläder och andra grejor ligger under en massa sand som blåst över. Härligt att sätta på sig dom kläderna sen...
Vi hade köpt en plastfotboll som vi tänkte att vi kunde använda och hitta på nån lek i vattnet med tjejerna. Vi ska leka kull med bollen och Albina kastar den mot mig och missar och vinden tar tag i bollen och drar snabbt ut den i havet och bollen försvinner i väg medan vi bara snopet står och tittar på. Vart tog bollen vägen? Vi hann kasta den en gång sen tog leken tydligen slut.
Vi tar på oss kläderna och kämpar oss upp mot bilen igen och jag får knappt upp bildörren för att det blåser så mycket och för att bilen står i en sluttning och ser ut att kunna välta när som helst. Väl inne i bilen så känner vi att vi alla har sand på oss från topp till tå. "Lugna kusten".... my ass.

Kommer inte att berätta om HELA resan här för det skulle ta alldeles för lång tid men jag kan i allafall sammanfatta den med att alla var nöjda med den och vi hade det underbart härligt. Barnen började planera för nästa resa redan på hemvägen så jag är rätt säker på att dom också hade det bra. :)

Jag ska lägga in lite bilder från resan sen när vi laddat över dom till datorn.
Tack för att du läste!

Morgondagen är full med saker som vi måste göra, vi ska...
*Åka till Jonas mamma och lämna vår hund och katt. (7 mil)
*Byta från vinterdäck till sommardäck
*Åka tillbaka till Tokholm (7 mil till)
*Hämta upp syrran och barn på tågstationen
*Packa det sista
Sen är det bara att gå och lägga sig för att klockan 4 nästa morgon måste vi upp för att hinna med planet som tar oss till FUERTEVENTURAAAAAA! Hihihi...

Det jobbigaste av allt är nog att jag måste raka mina ben. Det har fått växa fritt hela vintern så det är ingen vacker syn som döljer sig under mina byxben. Jag får kasta ut håret från balkongen sen till fåglarna som dom kan ha att bygga bo med...

Vad jag ville komma till med det här inlägget är att jag ville säga hejdå på en vecka.
Tänk på mig (om ni är vakna) kl 7 på söndagmorgon, då sitter jag nog på planet och tårarna strömmar på mig för jag har dödsångest och syrran tittar antagligen på mig med mördarblick för att jag skrämmer hennes barn. :)

Kram på er!

Gjorde en liten upptäckt igår som säkert andra vetat om...alltid.

Sitter här med min lap-top i högsta hugg och försöker roa mig själv med att titta på lite olika roliga och mindre roliga bilder på en sida som heter: buzz.bazooka.se
Vet inte om det är jag som är lättroad men jag har väldans kul i allafall.

Känner mig liiite piggare idag, känns inte som man har en tung säck med potatis över sig längre eller att man nyss blivit överkörd av en traktor.
Har egentligen tid hos frisören idag men jag vet inte om jag ska gå eller inte, har inte bestämt mig riktigt än.
Har ju knappt varit uppe ur sängen och ännu mindre utomhus sen i måndags. Vi får se hur det blir.
Var meningen att jag skulle fylla i med mer hårfärg för nu har det gått ca 2 månader sen jag färgade senast, men det har inte vuxit ut så mycket än så det är inte nödvändigt. Men jag skulle ju klippa upp håret lite också och det kan ju vara kul att inte se ut som ett vilddjur i huvudet (för en gångs skull) på alla semesterkorten.
Men som sagt, viii får se...

Fortsättning följer...

I nästa inlägg: Kommer Nina ha gått till frisören? Har hon dålig humor eller hur reagerar läsarna på bilden nedan?
Hinner hon bli frisk till på söndag? Missa inte hennes ego-blogg nijomisi i morgon....!
(Signaturmelodi) Doooorooomoooo nanana...nananaaaa...na...mmmm....pling.

Om man skulle sätta ut en annons på Milton (vilket jag inte ska, men för skojs skull) så skulle den nog se någotlunda ut som den här:



Kan inte vara lätt att vara hund i dagens samhälle. :)

Kan man drunkna i sitt eget snor? Jag är nog på god väg.
I dag känns allt bara prutt och det verkligen jättejobbigt att vara jag. :)
Det känns som man inte gjort annat än torkat och torkat och nu bränner det lite skönt precis på snorrännan.
Har pillat upp pappersbomlingar i näsan för att tillfälligt försöka stoppa vattenfallet i näsan men till slut läcker dom också igenom och dom är bara äckliga att ta bort, men vad gör man inte för att få slippa torka om så bara för 5 minuter.
Är igenproppad med slem i halsen också så det känns som att jag håller på att kvävas när jag ligger ner.
Har ju min förkylningsastma också som inte gör det hela lättare precis.
Vaknar varje morgon med munnen vidöppen som att jag kippar efter andan i sömnen samtidigt som jag är igenmurad i näsa och hals och munnen är som en öken, jag drömmer t.o.m om att dricka vatten.
Känner mig som sötnosen på bilden ungefär och det är nog sådär jag ser ut när inte pappersbumlingarna sitter i....idag är jag äcklig. Blä.
Räknar kallt med att på söndag SKA den här förkylningen lysa med sin frånvaro...

Jonas har ju varit i Milano i några dagar med sina arbetskompisar och jag kikade precis lite på bilderna han tagit.

Idag är det mammas födelsedag och jag har precis bokat tågbiljett till K-holm, systeryster och jag ska köpa Penséer och plantera på mammas grav.
Mamma älskade blommor, hon hade alltid fullt med blommor på verandan när det var sommar och hon hade hur många krukor med blommor som helst inomhus.
Hennes första jobb var som florist och hon brukade berätta hur roligt hon och hennes arbetskompisar hade och att morfar och mormor hade gått och skällt ut gubben mamma jobbat för, för att han vägrat ge henne och hennes arbetskompisar sin lön.
Och att hon när en kund skulle gå tänkte säga "tack så mycket" men i stället fick ur sig "tacksack" och  hon höll på att skämmas ihjäl när kunden tittade konstigt på henne. Det lyste om henne när hon berättade dom här historierna och hon skrattade när hon mindes tillbaka.
Det var nog det rätta jobbet för henne, hon hade nog älskat att fortsätta jobba med blommor, synd att det inte blev så.
Favoritblommorna var rosa rosor och vita liljor, så det var dom blommorna som var i hennes sorgkrans från syster och mig när hon begravdes.

Lilla mamma, Grattis på din dag.
Jag älskar och saknar dig så mycket!

Förlåt om jag trampar på någon öm tå nu men jag är bara tvungen att visa detta.
Jag kollar runt lite på olika tatueringar för jag är lite i valet och kvalet att göra en till tatuering nångång, och då hittade jag den här tatueringen. Först blev jag lite äcklad, sen fick jag ett skrattanfall så tårarna sprutade (lite fredagstrött)...
Så fult! Varför vill man ha det där över hela magen frivilligt?? En rynkig kattröv liksom.

Även fast jag stått i köket hela dagen på jobbet och plågat både stackars barn och kollegor med min mat, så verkar jag inte ha fått nog av matlagning för i dag. Helt plötsligt blev jag sugen på att baka något (eller så var det det färdiga resultet som lockade mest?) så nu står en äppelpaj i ugnen på gräddning.
Eftersom min karaktär som oftast lyser med sin frånvaro så har jag bett min käre minst lika sockersugna sambo att vara min karaktär. Så jag frågade honom om jag skulle baka något och fick ett rungande "javisst!" tillbaka.
I nästa sekund var jag på väg till affären och nu står kakan alltså i ugnen.
Uschande mej. Vad hände med mitt "nu jävlar!"? Var ju superduperladdad för några veckor sen men det är som bortblåst nu igen. Skit också. Känner bara det där jävlar anammat typ var tredje dag och det går ju inte för sig, jag behöver professionell hjälp tror jag. Helst nån som hugger av mina armar och sätter mig på en öde ö och hämtar hem mig igen efter 1 månad. Fast iofs...om jag blir satt på en öde ö så behöver jag nog inte hugga av armarna...kan vara bra att kunna vifta bort flugorna som käkar på mig på nätterna.
Vad kostar det att gå till en dietist? Nån som vet?
Har ju min fina vän Sanna som utbildar sig till dietist men det är ju samtidigt lite känsligt att kompisarna vet vad man väger...hm.
Kanske går att ta reda på via Internet...men det gör jag sen...först ska här ätas äppelpaj!
Fy o blä. ;)

Har inte orkat skriva på ett tag för jag har känt mig seg, trött och så har jag blivit förkyld och jobbat hela dagarna o.s.v o.s.v men när man ser att buskarna har börjat knoppas och man hör Koltrasten sjunga så blir man genast lite piggare. Våren är här!

Har börjat påskpyssla lite med barnen på förskolan, jättemysigt dom gånger man inte halvt stressar ihjäl sig för att alla barnen vill ha hjälp samtidigt även fast man försöker förklara för dom att jag bara kan hjälpa en i taget.
Det har varit två långa dagar och i morgon har jag stängning av hela förskolan, Jonas och jag ligger här utslagna i soffan och slötittar på TV:n för vi har inte direkt ork till något annat.
Den här veckan har varit så seeeeg...blä.
Nu börjar man längta ordentligt till värmen på Fuerte Ventura, det ska flygresan till trots bli helt underbart!!

Åh vad jag är seg idag! Ändå så tycker jag inte att jag drack särskilt mycket, jag börjar nog helt enkelt bli för gammal för sånt här.

Håller på och gör mig redo för i kväll.

Fredag idag och jag har överlevt de två första arbetsdagarna.