Härom dagen fick jag uppleva något jag aldrig upplevt förut, en heeelt ny känsla...
Wilmer och jag var i soffan, vi har en gitarr som jag fick i 30-års present av Jonas för jag på den tiden fick för mig att jag skulle ta gitarrlektioner (vilket jag inte har gjort ännu snart 3 år senare) som står lutande bakom soffan som Wilmer älskar att "spela" på. Så han stod i soffan och hängde lite över ryggstödet på soffan och jag satt bredvid och höll honom om midjan för att han inte skulle ramla.
Jag lutar mitt huvud mot ryggstödet som han hänger mot och plötsligt så slutar han att spela och jag får världens leende av honom och han vill "pussas" och komma till min famn. Han börjar som vanligt att klättra i min famn och så kommer det....jag känner att något rinner in i örat på mig och slår lock.
Han har spytt i mitt öra!!
Med spya rinnande från håret och noll hörsel och en äcklig varm klet i ena örat och kinden, samtidigt som jag försöker hålla i Wilmer som krånglar i soffan så ropar jag efter Jonas som var hemma som tur var!
Kul att man fortfarande kan roa sin kära sambo i bland...
Efter att ha blivit utskrattad en stund så får jag äntligen ställa mig i duschen och få tillbaka hörseln mitt öra. :)
Nu är man en erfarenhet rikare, inte för att jag kände mig så speciellt fattig utan den...men men...
Wilmer och jag är i hemstaden i några dagar och hälsar på.
Bestämde i går med syrran att vi skulle äta frukost ihop, vad jag inte kom på då är ju att Wilmer är som en väckarklocka som vaknar samma tid varje morgon.
Nån gång mellan kl 6-6.30 är stadigt.
Min syrra däremot har två tjejer som inom 1-2 år räknas som tonåringar, i går t.ex åt de frukost kl 12...behöver jag säga mer? :)
Så Wilmer och jag sitter här på deras bakgård i sandlådan och väntar...och väntar.
Skickade ett sms förut att de kunde messa när de vaknat, men min telefon är väldigt tyst och det ser mörkt ut inne i lägenheten.
Lilla lägenheten är ännu mindre med en resesäng utfälld, och har man en 1-åring som är överallt numera så blir lägenheten nästan lite klaustrofobisk. Så vi har det nog bättre här i sandlådan.
Ja se jäklar vad min hjärncell jobbade häromdan.
Det damp ner ett mail i min box från tingsrätten i Solna i går.
Först tänkte jag att det bara var ett spam, men sen när jag läste det så stod det att det var en ny kallelse om fortsatt huvudförhandling och kallelsen stod i mitt namn.
Korkad som man är så började tankarna att snurra i fall jag retat gallfeber på nån över något jag inte ens minns..."har nån stämt mig eller nåt...?"
Så klickade jag på länken (efter min dataexpert till sambos godkännande, eftersom det HADE kunnat vara virus) och där stod det vidare om "våld mot tjänsteman alt ofredande"....bla bla bla....och sen mitt namn, fast minus ett h.
Och en annan adress. :)
Så jag skickade tillbaka ett mail till dom att de hade skickat mail till fel person, så att inte den "riktiga" Nina får betala böter för att hon inte dyker upp i tingsrätten, eller blir hämtad av polisen...
Min namntvilling verkar vara en våldsam person, bäst att vara snäll eftersom hon vet vad jag heter...
