nijomisi

I går när Wilmer och jag gick ut så var det iskallt ute, och jag som ännu inte hade köpt nån höstjacka utan struttade runt i min kofta fick sluta snåla och vackert gå till klädaffären och köpa mig en.

600 kronor som jag hade kunnat gjort något annat roligt för...(antagligen gått till 21,5 Café latte eller räkningar), men men nu är man varm i alla fall.

Alltid lika deprimerande när kylan kommer och man måste börja gömma sig i lager efter lager med kläder igen.

Mindre än 3 månader till jul också och då är det ju vinter på riktigt, SUCK.

 

Wilmer har precis somnat i sin säng och börjat sin förmiddagslur, och jag har precis betalat in månadens räkningar. Jag brukar alltid betala in via internetbanken, smidigt och bra. Så bra så man inte riktigt alltid fattar att siffrorna som står där faktiskt är mina pengar. Så på det sättet är det ju inte fullt så smärtsamt att betala räkningar, några hundra dit...tjong...å några hundra dit...tjong!

 

I dag ska (nog) vi träffa Anna och hennes son Sebastian igen. Vi har varit på gång 2 gånger tidigare i veckan, men i förrgår så fick hon förhinder och i går kraxade vi att det ju var så kaaaallt, så vi hade ingen lust att stå i lekparken och frysa. Jag gick t.o.m och frös inomhus, hatar verkligen att frysa.

Fryser hela vintern igenom ute som inne, oavsett hur mycket kläder jag har och om jag har täcke över mig...och snart är det dags igen. Att fryyyysa....

Och i dag så det lika kallt som i går så det är väl bara att vänja sig vid det... :(

 

I dag efter att Jonas slutat jobba ska vi åka till Lekia för att få tillbaka pengarna jag betalade som delbetalning till vagnen vi först beställde, men sen ångrade oss och köpte en annan på ett annat ställe som vi kunde få vagnen på en gång.

 

Efter Lekia ska vi tuffa vidare till IKEA och trängas med 1000 andra familjer och likt försöksmöss vara tvingade att gå i gångarna i rad med alla andra försöksmöss, gångarna som mer eller mindre är som en labyrint utan genvägar för att komma ut ur varuhuset igen.

Äntligen så har vi kanske hittat ett köksbord som vi BÅDA gillar. Vi har varit utan köksbord nu i några månader och det har gapat tomt där inne i köket, så nu hoppas jag att detta är bordet vi letat efter.

Vi ville ha ett vanligt vitt bord som inte var lackerat. Vi har ett vitt lackerat skrivbord som nu har blivit nött, och det har flagat bort lite färg. Grisfult är det. Så därför ville vi inte ha det så på köksbordet...men det har varit svårt att hitta.

Det måste ju passa i vårt lilla kök också. Helst.

När vi ändå är i gång så slänger vi dit 4 stolar också som passar med bordet.

 

Det dumma är ju att vi inte får plats i bilen allihopa på vägen hem sen om vi ska fälla baksätet för möblerna.

Så den som förlorar vår lilla disskution om vem som är mest värd att ta bilen, får vackert åka kommunalt hem i dag med buss, tunnelbana och buss igen i ca 30-40 minuter. Jag vann så jag får ta bilen. :)

Men det är banne mig på tiden, jag har fått åka kommunalt eller promenera hem varje gång vi har köpt något och en av oss inte fått plats i bilen. Först har jag inte haft körkort men så har jag även förlorat när jag haft körkort! Så hade Jonas fått bilen den här gången också hade jag nog blivit våldsam... 

 

 

 

I dag ska vi titta på en lägenhet, en trea. 

Den ligger en bit utanför stan (Solna) så det skulle bli lite längre för Jonas att ta sig till jobbet, men jag hoppas att han överlever det...även fast det protesteras högljutt här hemma.

 

Jag har som vanligt redan kärat ner mig totalt i lägenheten medan Jonas som vanligt är den som bromsar och hittar på en massa negativt bara för att lägenheten inte ligger mitt i den värsta stressen.

 

Att han måste åka buss eller pendeltåg i 8 minuter till jobbet är en jättegrej för honom.

Sen att lägenheten har en stor balkong (15 kvm stor), stort kök med snygga köksskåp och stort kylskåp + frys + diskmaskin, är ljus och fin, har två klädkammare, badkar och tvättmaskin, ligger vid en återvändsgränd (dvs inte så mycket bilar utanför), ligger på gångavstånd till pendelstationen, har en stor park några meter bort och fina gräsmattor utanför...nej det tyckte han såg sååå tråkigt ut.

 

Medan jag som är född och uppvuxen i en småstad med naturen runt hörnet och önskar vårt/våra barn samma uppväxt, jag vill verkligen inte ha sten och betong utanför fönstret med tung trafik och övergångsställen med tickande neonlampor och avgaser till tusen.

Tänker inte ge mig på den punkten den här gången.

När det bara var vi, innan Wilmer fötts, så spelade det mindre roll.

Vet att det är dumt av mig att hänga ut Jonas såhär men jag blir så himla sur på honom!

 

Aja, Wilmer och jag ska snart hem till Anna och Sebastian så jag får försöka klaga hos henne stället. ;)

 

Visst är det nån reklam där en kvinnoröst säger "När du har bestämt dig"?

Hahaha. Den rösten hör jag i huvudet nu...om och om igen. 

Vad har jag bestämt mig för då?

Jo för att det är dags att ta mig i kragen och sluta grotta ner mig i sorg och elände.

Visst, det har hänt massor med hjärtkrossande saker som dragit undan marken under fötterna på en totalt.

Det har blivit en hård smäll och svårt att komma upp på fötter igen. Fortfarande efter 3 års tid så har jag lätt för att börja gråta när saknaden blir för stor.

 

Mamma har gått bort i cancer, en kompis har tagit sitt liv, farmor, mormor och morfar har gått bort och som grädden på moset så försvann min ena katt och jag vet inte om han har det bra hemma hos nån eller om han är död. Samtidigt så försökte vi bli gravida men det gick inte under 3 års tid.

Men jag är så trött på att känna mig ledsen, vill inte gråta mer...

Vi har vår fantastiska lilla pojke, och det är för hans skull jag måste skrärpa till mig.

Han har ärligt räddat mitt liv, nu måste jag finnas i till i hans liv.

 

Har alltid haft lätt för att gå upp i vikt, och de första månaderna efter mammas död så frossade jag i allt jag kände för.

Orkade inte bry mig. 

Dom kilona har jag kämpat med ett tag nu att få bort, men det är inte lika lätt som det var att få dom.

 

Har provat GI-metoden i en vecka, resultatet blev att jag som ensam i världshistorien gick UPP 2 kilo!

Hur är det ens möjligt?

Har nu provat "sopp-dieten" och druckit vidriga drycker och lagt mig hungrig 4 kvällar på raken. 

Vägde mig i morse och hade inte gått ner ett gram.

Så nu är nästa steg att vända mig till en dietist. 

Jonas börjar snart sin föräldraledighet och det innebär förhoppningsvis att det nu är min tur att få mer tid över till mig själv. Har för mig att dom klippte av navelsträngen vid förlossningen, men det har inte märkts om man säger så.

Jag har fått träffa vänner en handfull gånger utan att ha lill-rumpa med mig, medan Jonas vänner fortfarande inte har träffat Wilmer utom på julfesten förra året... 

 

Så jag är lika glad jag över att Jonas ska börja sin föräldraledighet den 1 oktober. 

Om jag kommer in på utbildningen som (jag tror) börjar den 21 oktober så kommer jag att ha 3 hela veckor till mig själv, tjohoo!

Då kanske jag kan gå till tandläkaren och rädda mina stackars förstörda tänder som blir gnisslar varje natt, min superonda svank kanske farbror ortoped kan ta en titt på.

Så kan jag träna på Friskis precis när jag vill, och så gå till dietisten då såvida det inte är jättelång kö som till allt annat här i denna staden.

Wunderbart!

Fan nu blev jag ju lite glad. :) :)

 

 

 

 

Vi är lite sugna på att flytta till en större lägenhet.

Wilmer leksaker tar mer och mer plats och vi börjar känna att vår lägenhet krymt en aning sen vi blev fler i familjen.

 

Jag satte in en annons på en bytessajt och det har nu i ca en månad varit väääääldigt dött där. 

Nån som markerat intresse och sen försvunnit med vinden.

Nu i kväll satte jag in en annons på en annan bytessajt och vips, pang, boom så hade man 60-tal intressemarkeringar och nu har vi i alla fall 3 möjliga byten om alla är intresserade efter lägenhetstitt.

Blev lite spännande det här nu. :) Äntligen lite action!

Vet ju att det är dumt att bli såhär uppspelt, för antingen kommer dom att ta bort sina intressemarkeringar, eller så kommer Jonas som insnöad söderbo snart hem från sitt jobbmöte och spräcker hål på mina drömmar.

Men tills dess...*suckar längtande*

I bland lönar det sig att vara envis.

Vi har haft mammas mer eller mindre döda orkidée i fönstret i snart 3 år, den blommade precis när jag tog den men sen har den mest varit vissen. Men eftersom det är mammas blomma och mamma och jag diskuterade den ( ingen av oss kom på vad blomman heter) bara dagarna innan hon gick bort, så har jag haft svårt att göra mig av med den.

 

Eftersom den varit så vissen så har den inte fått särskilt mycket vatten och omvårdnad.

Men nu i dagarna så såg jag plötsligt att det har kommit 16 (!!!) knoppar i den som snart står i blom. :)

 

Vilken underbar present!

Tack mamma! :)

 

 

 

 

Jag sitter och letar efter jobb igen, att det ska vara så svårt att hitta något...

Vill inte jobba på lager, nej jag har ingen kassavana, är för gammal för att vara barnflicka, vill inte städa hemma hos nån annan, har bara haft "torka rumpa" jobb sen jag tog studenten för 14 år sen och har ingen större lust att torka fler rumpor än Wilmers och min egen...

 

Har nu jobbat som resurs i en förskola i sammanlagt 8 år, enligt mina arbetskompisar och chef så gör jag ett bra jobb (till en värdelös lön) men ändå så får jag inte erbjudandet om ett fast jobb och nu känner jag bara att nu skiter jag i detta!

Så nu när min föräldraledighet tar slut den 1 oktober och Jonas tar över stafettpinnen så måste jag hitta något att syssla med på dagarna.

 

Sökte i våras till en undersköterskeutbildning men jag fick hem ett brev några veckor innan utbildningen skulle börja att dom prioriterade folk utan slutbetyg till sina utbildningar, så därför kom jag inte in. 

Hade dom inte kunnat skriva en liten notis om det på sin hemsida kan man tycka?

 

Nu har jag sökt en annan vård och omsorgsutbildning som ska börja i oktober, så nu håller jag alla fingrar och tår krampaktigt att jag kommer in. Målet är ju att senare i vinter när utbildningen börjar, att är att komma in och läsa till Apotekstekniker.

Vore en sån enorm lättnad! Känner pressen som blir jobbigare och jobbigare ju närmare oktober vi kommer, jag MÅSTE hitta något!!

Aaaah!