nijomisi

Oj oj oj, nu var det ett tag sen jag skrev men jag har hunnit göra en del dessa dagar!

I fredags gick J och jag på konsert på Berns. Vi skulle ju se guttarna i Röyksopp som jag skrev om tidigare. Och...jorå. Dom var väl...bra. :)

J hade varit hemma hela dagen, så efter min skola så åkte vi vår vanliga tur till IKEA (vi har blivit IKEA-freaks) i Barkaby och köpte dörrar tillhörande vår nya tv-bänk.
När vi kom hem gjorde vi oss i ordning lite och förväntansfulla gick vi till Rådhusets t-bana och väntade på tåget som skulle ta oss en bit fram till Berns.


På väg till konserten...

Vi våra nötter trodde att konserten skulle börja kl 20, men fel av oss...det skulle vara insläpp då. Och vi var där redan kl 19, men man fick inte ens gå in för att beställa en drink eller något utan det var bara för oss att börja bilda kö. När klockan blivit 20 så står robotvakterna utanför Berns och rör inte en min, det verkar som att vi inte skulle få gå in riktigt än. Det var kallt ute och folk och även vi själva började bli riktigt frusna! Klockan blev 5 över...10 över...15 över....20,20 så fick vi komma in, och vi var näst först i kön så vi kom in bland de första där konserten skulle vara. Men vi tänkte att det börjar nog inte förrän kl 21 så då hinner vi beställa varsin drink sålänge. Varsin Moquito beställde vi, 125 kr/drink kostade dom! J som är en snåljåp i vanliga fall sa att jag fick dricka den där drinken sakta...
Vi satte oss vid sidan av den lilla scenen, när klockan närmade sig 21 började folk ställa sig vid scenen. Vi tänkte att när vi var nästförst i kön utanför så vore det ju sjutton om vi hamnade långt bak nu, så vi inte skulle se något. Så vi ställde oss där vi också...och väntade...och väntade....2 timmar (!) senare började det. 3 alldagliga killar klev in en av dem hade nån slags morgonrock på sig och såg ut som en rock´n roll-morfar eller nåt, men han hade glömt mystofflorna hemma men istället hade han en svettig pagefrisyr.
Den andra killen hade nån slags...eh...jätteplastboll på huvudet och en rymddräkt på sig...och dom här två töntarna var alltså Röyksopp. Den tredje killen var nån inhyrd gitarrist I guess för han såg helt normal ut, så han kunde inte tillhöra den här gruppen. Och så började dom.....aaaaaah mamma mia mina öron!!!! Man hörde knappt musiken utan bara basen och dunka-dunkat.

Röyksopp...rymdgubbe t.v och rockmorfar t.h

Efter några låtar så började dom spela "The girl and a robot" som Robyn sjunger och som spelas på radion rätt flitigt nu för tiden...och instudsande på scenen kommer just...Robyn.
Hon var inte still i många sekunder, ögonen hann knappt följa med i hennes rörelser...och det var ännu svårare att ta kort på henne, bara massa streck hit och dit...men den här bilden var en av de bättre...


Jobyn!
Och den här bilden är ju inte särskilt tydlig den heller, så då kanske ni förstår hur de andra bilderna ser ut...
Bakom henne stod rockmorfar och rymdgubben och hoppade bakom sina synther. Jahopp.
Efter den låten kom en annan tjej in och började att sjunga...

"What else is thereeeee...."

När det var slut 2 timmar senare så hade vi stått i totalt cirka 5 timmar så man var ...ja...rätt så trött i fötter och ben. Gav till ett högt stånk när bussen hem äntligen kom och jag fick sätta mig på mina fettbullar (kallas även skinkor) där bak igen. Har nog aldrig suttit bättre förut i hela mitt liv tror jag.
Nej, men allvarligt talat. Vi är nöjda med konserten men vi kom fram till att Röyksopp är nog bättre på skiva än live. Och så kom vi fram till att det inte någonsin kan vara nyttigt för våra gamla ben att stå 5 timmar på raken. Morgonen därpå kom jag knappt upp ur sängen, kändes som jag varit på ett evighetspass på Friskis.

Var tvungen att gå upp rätt tidigt för jag skulle iväg till Katrineholm och tatuera mig...
Men upp och iväg kom jag, och rätt som det var satt jag vid syrrans köksbord och åt frukost. Syrran och hennes kille, det fjortisparet, försökte gotta sig lite i min oro inför tatueringen men jag var faktiskt inte nervös. Tror att syrran var mer nervös för min skull än vad jag själv var. Men så har det nästan alltid varit...i skolan på skolpjäser och sånt så har hon varit nervös för min skull medan jag själv inte varit nervös alls. :)

I alla fall, vi kom iväg...och jag fick tatuera mig först. Och....det kändes faktiskt inte alls som jag hade föreställt mig. Konjukturerna var värst, då kändes det som om en person som höll i en spik och rispade rätt hårt mot huden. När sen färgerna skulle i så kändes det ungefärligt samma men mjukare risp. Det började bli lite jobbigt först när tatueringen nästan var klar, för då var man så upphettad och öm i huden så då kändes det lite extra när nålen rispade. 2 timmar tog tatueringen att göra och jag är jättenöjd med resultatet! :)

Den sitter vid vänstra skuldran...tecknet betyder "pappa".

Sen var det syrrans tur, hon skulle göra en stor tatuering som täckte hela halva svanken. Och där är det tydligen mer nervtrådar så hon hade väldigt jobbigt när hon skulle göra tatueringen stackarn.
Men snygg blev den efter 2 timmars pain in front of the ass...

Fiiiin.

Så nu har man varit med om det också...:)
J visste ju om att jag skulle göra en tatuering, men han har väl inte varit så jätteglad över det. Så när jag kom hem så väntade jag tills han själv skulle säga att han ville se hur den blev. Kvällen gick och han sa inget...men så kom det plötsligt "så när ska du visa din tatuering då?" Så då visade jag den, och han blev tydligen glatt överraskad. Han hade föreställt sig att jag hade en jättetatuering som var 14 cm i omkrets, men den här tyckte han var jättefin. Så det var ju tur...för honom.

Nu ska jag gå ut en sista kvällspromenad med vovven sen är det sovdags!
Hejdå bloggen....vi ses i morrn.