nijomisi

Har gått med ryggont i några dar nu, så därför har jag inte suttit vid datorn och skrivit här...också för att det inte har hänt något speciellt. :)
Var på väg ut med hunden, och vi gick i trappen, Mille hade bråttom ut som vanligt och jag höll emot...och pang så vek sig både rygg och knän. Jag ramlade inte, men jag föll liksom ihop stående...kändes som att hela ryggraden kollapsade. Och sen dess har jag haft ont. Är som en böjd banan i ryggen när jag har suttit en stund...om det inte går över snart så vet jag inte vad jag ska ta mig till...




I går kom vi hem från K-holm igen.
Och nu har något stort hänt! Syrran, hennes gube, Jonas och jag har varit ute och festat!
(Jag sa inte att det var en stor händelse för er!)
Och vi hade såå kul så jag hoppas att vi gör om det nångång, hihi.

Syster, jag och skinnstumpen (fingret)


Så går solen upp...o så går solen ner...


Fjortisparet


Jonas och syrran som höll sig framme på alla bilder. :)

När vi sen skulle åka hem så var det väääldigt dimmigt. Det var som att åka in i en vit vägg, man såg max 5 meter framför sig hela tiden så det var lite jobbigt. Och jobbigare skulle det bli...
När vi efter 1,5 timme kommit från Katrineflen till Gnesta för att hämta hem katten och skulle prutta vidare, så börjar katten att hulka precis innan (tack å lov) vi kom upp på motorvägen. Jag hade ju katten i mitt knä så han spydde på min matta så vi fick stanna. Jonas var sur att vi inte hade katten i sin bur för då hade vi bara kunnat skölja ur den. Han är vääääldigt rädd för att det ska komma minsta lilla fläck i VÅR bil, han tvingade t.ex mina syskonbarn att stå utanför bilen i somras när de åt glass eller choklad. När de ätit färdigt fick de sätta sig i bilen...tror de längtade lite extra efter mamma då...
Ser framför mig hur det kommer att bli när vi får barn. Vi står på en parkering...ungarna står utanför bilen och äter sina glassar och vi föräldrar sitter i bilen för vi har valt isglass istället för kanske chokladglass...det kallas för bra barnauppfostran mina vänner. Vi kommer inte att få arga miner eller så...nää..
Var var jag?
Jo! Hur kunde jag glömma, skrev ju om något så intressant som när vår katt spydde...
Jomen så stannade vi och eftersom J var sur så fick jag med min böjda rygg, ta ut mattan och skölja av den sen in igen och puttra vidare.
Vad jag ville ha sagt med det är väl att J är en ond människa ibland.

Ja...sen kom vi hem...och jag minns att jag la mig i sängen sen var jag nog borta i drömmarnas värld.

Och idag är det en ny dag med ny ryggvärk...tjoho.