nijomisi

I dag mår jag inte mycket bättre, när jag vaknade så hade jag ingen röst alls!
Och det känns som att...jag svalt en jättestor, lång tånagel på tvären och den har fastnat i halsen på mig.

J är överlycklig, vet inte om han är gladast över tystnaden eller att han nu kan mobba mig fritt utan mina protester några dagar framåt. När jag pratar så härmar han mig och säger att jag låter som en fjortis som precis kommit in i målbrottet. Vi har sån jargong min kära sambo och jag, vi mobbar varandra. Men han borde veta att så fort jag blivit frisk igen så får han igen med dubbelt så mycket.

Vi hade Mille på dagis idag, för jag började få feber igår kväll också så för att jag skulle slippa gå ut med honom en massa idag så fick han gå dit. Jag sov till kl 12 idag också, så det var nog ett bra beslut....har inte sovit så länge sen man gick på gymnasiet...
Någon timme efter att jag vaknat så ringer hunddagis till min mobiltelefon, men jag hade ju ingen röst så jag kunde inte svara. Men hör på ett inpratat meddelande att Mille fått pruttsjukan och det "fullkomligt sprutar"(sjuk som man är så fick jag en inre bild av en hund som skiter en stråle med ett tryck som en vattenslang utan att nån håller i den, medan alla andra på dagis desperat försöker gå mot strålen för att nå telefonen för att ringa mig...förlåt, ärligt...jag vet att jag inte är normal...) så jag höra av mig om jag kunde komma och hämta hem honom.
Jag ringde till J och väste fram att han fick ringa till dagis och säga att jag hört deras meddelande och skulle hämta honom.
Gick till hunddagis och förväntade mig att se en trött liten Mille som jag hämtat förut när han varit dålig i magen. Uppför trappar skuttar en jätteglad hund, han vill hålla i kopplet med munnen som vanligt på vägen hem, och bajjar inget, när vi kommer hem så är han jättebusig och nu ligger han lugnt och sover....ja, så sjuk var han.
Man får känslan av att fröknarna kapplöper till telefonen vid minsta lilla hundfis i bland. Vill inte misstro dom, dom är jätteduktiga...får väl se hur han mår resten av kvällen.

Vad frustrerande det är att inte kunna prata som vanligt! Lyssnar på musik och mer än någonsin är jag sugen på att sjunga med i låtarna, men det är bara ett värre krax än vanligt när jag sjunger som hörs.
Likadant nu när jag tatuerat mig, på 2 veckor (en vecka har gått nu) så får man inte bada. Och OJ vad sugen jag har varit på att åka till badhuset bara för det! Det är väl säkert 1,5 år sen jag var där sist, men nu när man inte får...DÅ.

I morgon är det dags för skola igen, då kanske vi får tillbaka våra prov. :)
Spännande, spenande.