nijomisi

Idag känns det sådär jobbigt igen, har ju inget att göra så jag har all tid i världen att gå och grotta ner mig riktigt ordentligt. Alla tankarna har kommit tillbaka och det där tunga locket som varit borta under veckan jag fått jobba, har kommit tillbaka och ligger tungt över hela mig.
Det räckte med att jag skulle läsa på en sida på internet om en kvinna som nyss fått barn och hennes föräldrar skulle hämta hem henne från BB, men dom hade inte kommit utsatt tid för dom hade sprungit på stan och handlat bebiskläder.
Då kom jag på att jag varken kommer ha mamma eller pappa här när mina barn ser dagens ljus och så kom tårarna igen. Känns så jäkla tungt!! Fick känslan av att den här världen plötsligt kändes så stor och jag så ensam utan mamma, även fast jag ju har massor med människor i min omgivning.
Har ju Jonas och syrran, hennes barn och många fler.
Det värsta är att jag inte tror att mormor kommer att klara mammas bortgång särskilt bra, hon kommer nog också att gå bort snart efter det för hon är redan så skör...och sen morfar....

Nej, nu får jag skärpa mig, bort med alla tankar! Måste jag nog ta och gå ut på en promenad eller något innan jag deppar ihop helt och hållet...