nijomisi

Usch och fy, det känns som att man börjar bli förkyld. :(
Man hinner inte jobba i mer än en vecka och så kommer symtomen man ständigt gick runt med när man bara hade jobb och ingen skola.
Fast Jonas känner samma sak säger han...lite småsnuvig, frusen och dann.
Men vi får inte bli sjuka nu! Vi ska ju på kräftskiva hemma hos syrran och hennes kille på lördag!
Får göra allt som står i min makt nu och INTE bli sjuk.
Dessutom kan jag ju inte träffa mamma om jag blir sjuk, vore livsfarligt för henne så nä jag vägrar bli sjuk nu.

Syrran och jag har pratat lite löst om att åka till Ullared nångång i sommar/höst. I somras blev det ju inte av eftersom jag hoppade runt med kryckor hela semestern, och så var vi upptagna med annat. Dagarna bara försvann!
Men nu idag så messade syrran för hon hade hittat en bussresa som gick dit och dessutom fick man kaffe och smörgås (var är spriten?! jag vill ha sprrrrit!) så det kanske vi ska göra i november. Skoj skoj!
Lär ju vara arbetslös då också men det löser sig, har ungefärlig koll på var Jonas lägger sin plånbok. ;)

Ni är så söta, såg att det är mina 9-13 tappra smygläsare (ni skriver aldrig nån kommentar så jag har ingen aning om vilka ni är! ) som stadigt kikar i min blogg varje dag.
Kände att jag var skyldig att skriva något idag, även fast jag inte har något spännande att skriva om.
Fast det har jag ju aldrig.

Mamma låter så otroligt pigg på rösten när man pratar med henne i telefon så man glömmer nästan att hon är sjuk. Vet inte var hon plötsligt fått den här styrkan ifrån, hon orkar prata i flera minuter och man känner sig så glad efteråt. Jag har nästan blivit religiös sen jag fick höra att hon inte skulle klara sig, undrar om han där uppe har hört alla mina desperata böner med tårarna sprutandes åt alla håll?
Jag hoppas att vi får behålla vår älskade mamma i många månader helst år till ialla fall.