nijomisi

Konstigt hur allt annat kan bli så oviktigt helt plötsligt, nu är mamma den enda jag tänker på non-stop.
Försöker bli fri från tankarna en stund genom att sätta mig framför tv:n eller datorn ett tag men så fort jag stänger av så är tankarna tillbaka igen. Men det är den friska mamma jag tänker på, det är henne jag saknar så det gör ont.

Vi skulle egentligen fira Jonas mormor på 91-års dagen nu i helgen, men jag tänker åka och vara hos mamma i stället. Hon får ringa och säga ifrån om hemhjälp, vill ha en hel helg ensam med henne och möjligtvis syrran och hennes barn också då förstås.
Vi har hela tiden fått höra att tränar hon och kämpar på så kommer hon att kunna klara sig själv en dag, och vi som gått och varit småarga på henne för att vi inte tyckt att hon försökt träna eller bli bättre alls, och så blir det såhär.
En tvärvändning, tänk om hon vetat hela tiden? Känner mig så hemsk.

En liten dikt som mamma har på en tavla i sitt kök, som hon nog fått på mors dag av oss nångång, har satt sig fast hos mig. Tänker på den också hela tiden.

Mor lilla mor
Vem är väl som du?
Ingen i hela världen!