nijomisi

Det suger att vara utan pengar...faktiskt.
Jag har gått år och dar och undrat vad det är jag vill göra egentligen och folk har undrat och jag har inte haft en aning.
Men så kom jag plötsligt på att jag vill läsa till sjuksköterska och vad händer då?
Jag har precis kollat runt på nätet och kollat intagningspoängen på skolorna i Stockholm och andra städer jag kan  tänka mig att pendla till och poängen är runt 16-18 på alla skolor. Dvs man ska helst ha bara MVG i allt och kanske några VG men absolut inga G.
Och Godkänt har man ju några stycken så det känns som att det är lite kört för mig.
Men skam den som ger sig! Jag har kommit på att jag ska göra Högskoleprovet i oktober, lär få göra om det några gånger innan man har något att komma med. Men det får bli min räddning, för nu vill jag ju göra det som jag tänkt mig. Strutta runt i korridorerna i min sjuksköterskedräkt och ha svarta nätstrumpor under (bara).
Nejdå. Skoja.


Skojade bara...

När jag sommarjobbade sista vecka på förskolan så var vi ju ett gäng tjejer som jag kanske berättat om förut. Och jag såg att dom alla hade så himla fina, långa, fixade naglar och jag har alltid varit en nagelbitare men då bestämde jag mig att nää, nu skulle jag också ha fina naglar!
Och sen dess har jag faktiskt inte bitit på naglarna och dom har börjat bli riktigt långa, är lite stolt över dom.
Men så kom min alltid lika gulliga sambo och sa "Vilka långa naglar du börjar få....USCH!"
Usch?! Är mina naglar usch nu? Visst dom är lite väl tunna och ser ut att kunna gå av när som helst och är hur vassa som helst, men jag som fattig bondmora har inte råd med någon predikyr just nu. Men så fort pengarna börjar rulla in igen (när jag hittat ett jobb, nån som har förslag?) så ska jag nog göra en behandling.
Vore ju himla tråk om naglarna bröts av nu när man har sparat dom ett tag och lyckats få min nagelbitande syster avis och allt. :)



Usch? (ja min tumme ser ut så ibland, skomakartumme...)