nijomisi

Jag saknar mamma...
Det har gjort ont hela tiden sen hon gick bort, men nu har jag haft lite annat att tänka på ett tag så livet har bara rullat på och jag har inte hunnit tänka så mycket.
Men julen som närmar sig mer och mer för varje dag påminner mig om hur jobbig denna julen kommer att bli.
Kommer ju att vara med mina underbara nära och kära som finns kvar men mamma är ju alltid mamma och tomheten kommer att göra sig påmind mer än någonsin i jul.
Hon var inte riktigt med förra julen heller, men hon FANNS där även fast hon satt i sin rullstol eller låg i sin säng när hon blev trött. Jag kunde prata med henne, krama henne, känna henne.
Nu skulle jag kunna ge vad som helst för att få höra hennes röst, eller få vara den personen som säger "ska ringa mamma...". En mening som jag själv har sagt förut tusen gånger utan att den haft någon betydelse för mig förut. Det är ju nånting man bara kunnat göra när som helst ibland flera gånger om dagen.
Menar inte att alla måste tänka på vad dom säger i min närhet, menar bara att det är en....ja en jäkla lyx som man inte värdesätter medan man har den lyxen. Något man tar för givet.
Kanske låter fånigt för er, men det är så det känns för mig.

För att skriva något lite roligare i det här inlägget så kan jag ju säga att i morgon smäller det. Då ska jag ha min 30-års fest! Och Jonas och jag har sprungit runt här hemma som ett par Duracellkaniner för vi har tusen saker att ordna med och vi är fortfarande inte färdiga.
Men i morgon kväll när festen har börjat och allt (förhoppningsvis) är klart så kommer jag att njuuuuta av kvällen i gott sällskap.
Ska göra mitt bästa för att alla ska ha en kul kväll.

Kram på er.