Skön lördag och sentimentalt inlägg...
Det är alldeles för få helger då man bara slappnar av och bara latar sig.
Oftast är vi ute på vägarna och kör mil efter mil för att antingen hälsa på nån av våra mammor eller åka till IKEA eller något sånt.
Men idag tog vi först sovmorgon och nu har vi precis kommit hem efter en 2 timmar lång promenad med vovven.
Underbart!
(Så tråkigt vuxen man låter...hm.)
I kväll ska vi träffa 2 kompisar och dricka lite öl på ett ställe här på Kungsholmen.
Hjälp så SEG man blev nu...
Somnar nästan sittande. :)
Häromdagen var det en kvinna som hörde av sig om vår annons på Blocket.
För er som inte känner mig så sprang min ena katt bort för 1,5 år sen, han försvann spårlöst och lämnade inte ens en lapp efter sig så jag har ingen aning om vad som hänt min lille prins.
Det hörde i alla fall av sig en kvinna som sa att hon skulle sälja sin katt och den såg PRECIS ut som min katt, sa hon.
De var t.o.m lika till sättet.
Och det är många, många som hör av sig och säger att de har en okastrerad katt som springer runt deras kvarter, även om det klart o tydligt står att vår katt är kastrerad. Vad tror folk? Klart som f-n att det inte är vår katt om den inte är kastrerad, varför ens bry sig om att höra av sig till oss då?
Vet inte hur många gånger man fått falska förhoppningar, vi har t.o.m åkt till både Nyköping och Strängnäs härifrån för att titta på katter som "kan vara vår". Men det är det ju aldrig. Funderar på att ta bort annonsen för jag tror att såret läker snabbare då. Ni som har djur förstår vad jag menar. Ni som inte har djur tycker nog bara att jag låter fånig. Men det är den här ovissheten som är så himla jobbig. Visst han kan ha blivit påkörd, men det kan lika gärna varit någon som tagit in honom och har honom till sin, eller ett tyranngäng eller så som haft "roligt" med honom och plågat honom så han dog, eller så har han varit instängd nånstans, eller hoppat in i nån lastbil (som ofta stod parkerade en bit ifrån mammas hus) och hamnat i en annan stad, eller hamnat på katthem och nu har en annan familj honom.
Eller vad som helst. Gah! Vill inte tänka på det.
Min bortsprungna prins... ;(
Snyft...snörvel...nåja. Livet går vidare men det känns alltid jobbigt att förlora sin husdjur.
Mille ligger och sover som en liten gris i soffan just nu och jag känner mig rätt seg jag också, så jag ska nog ta och lägga mig bredvid honom och gosa en stund nu.
Godnatt!
Oftast är vi ute på vägarna och kör mil efter mil för att antingen hälsa på nån av våra mammor eller åka till IKEA eller något sånt.
Men idag tog vi först sovmorgon och nu har vi precis kommit hem efter en 2 timmar lång promenad med vovven.
Underbart!
(Så tråkigt vuxen man låter...hm.)
I kväll ska vi träffa 2 kompisar och dricka lite öl på ett ställe här på Kungsholmen.
Hjälp så SEG man blev nu...
Somnar nästan sittande. :)
Häromdagen var det en kvinna som hörde av sig om vår annons på Blocket.
För er som inte känner mig så sprang min ena katt bort för 1,5 år sen, han försvann spårlöst och lämnade inte ens en lapp efter sig så jag har ingen aning om vad som hänt min lille prins.
Det hörde i alla fall av sig en kvinna som sa att hon skulle sälja sin katt och den såg PRECIS ut som min katt, sa hon.
De var t.o.m lika till sättet.
Och det är många, många som hör av sig och säger att de har en okastrerad katt som springer runt deras kvarter, även om det klart o tydligt står att vår katt är kastrerad. Vad tror folk? Klart som f-n att det inte är vår katt om den inte är kastrerad, varför ens bry sig om att höra av sig till oss då?
Vet inte hur många gånger man fått falska förhoppningar, vi har t.o.m åkt till både Nyköping och Strängnäs härifrån för att titta på katter som "kan vara vår". Men det är det ju aldrig. Funderar på att ta bort annonsen för jag tror att såret läker snabbare då. Ni som har djur förstår vad jag menar. Ni som inte har djur tycker nog bara att jag låter fånig. Men det är den här ovissheten som är så himla jobbig. Visst han kan ha blivit påkörd, men det kan lika gärna varit någon som tagit in honom och har honom till sin, eller ett tyranngäng eller så som haft "roligt" med honom och plågat honom så han dog, eller så har han varit instängd nånstans, eller hoppat in i nån lastbil (som ofta stod parkerade en bit ifrån mammas hus) och hamnat i en annan stad, eller hamnat på katthem och nu har en annan familj honom.
Eller vad som helst. Gah! Vill inte tänka på det.
Min bortsprungna prins... ;(
Snyft...snörvel...nåja. Livet går vidare men det känns alltid jobbigt att förlora sin husdjur.
Mille ligger och sover som en liten gris i soffan just nu och jag känner mig rätt seg jag också, så jag ska nog ta och lägga mig bredvid honom och gosa en stund nu.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
