Babyface
Åh, ytterligare en solig dag, bara att tacka o ta emot! :)
Har sovit hos syrran i natt igen. Vi hade tänkt grilla i går kväll, men solen svek oss och det var nästan lite kallt ute så vi stekte köttet i stekpannan istället. Men det blev väldigt gott ändå. Får vänta lite med att premiäräta utomhus.
I morgon är det mitt yngsta syskonbarns födelsedag. Hela 9 år fyller hon.
Det första hon sa när hon slog upp ögonen i morse var "idag är det sista dagen som 8-åring!".
Minns hur det var när man själv var i den åldern. Redan då började jag att tänka "jag VILL inte fylla 9, jag vill ALLTID vara 8 år!" Och likadant var det varje år...och i år säger jag absolut "jag VILL INTE fylla 30, jag vill ALLTID vara 29!".
I går gick jag hela halva dagen och var sugen på öl av nån anledning. Jag som inte ens egentligen gillar öl så mycket, men en Guiness hade suttit fint. Men jag är en sån som blir småmobbad av personalen på Systembolaget och jag får ALLTID visa legitimation hade inget leg med mig, så det var ingen idé att gå dit.
Jag fyller 30 om ett halvår och personalen där tror inte att jag ens är 20...
Ska bli spännande och se hur länge man ska behöva visa leg egentligen. "Legitimation tack.! "Men jag är ju 75 år!"
Mina vänner tycker att jag ska ta det som en komplimang att få visa legitimation, men när man får göra det varje gång...då tar man inte det som en komplimang.
Vet en gång när Jonas och jag skulle gå ut på ett uteställe med våra kompisar Karolin och Robban. Karolin är 2 år yngre än jag och Robban är äldst av oss alla. När vi var på väg in till stället så gick jag sist in av oss fyra, dom andra tre fick bara gå in och så var det min tur..."stopp!...legitimation tack..."
Det var på Statt här i K-holm, 20 års gräns...och jag var väl runt 25 år då.
Inte kul.
I natt drömde jag om min vän som dog i april.
Drömde att jag pratade med henne i telefon först men sen stod hon framför mig och jag sa att jag var så glad över att få höra hennes röst. För jag hörde henne verkligen.
Hon sa något om att hon hade gjort ett val och ångrade inget, hon var lycklig nu.
På nått sätt känns det som att jag verkligen har träffat henne, kände mig glad när jag vaknade.
Nu ska jag ta och hitta på något att göra.
Kanske gå lilla "nostalgi-rundan" på norr. :)
Brukar gå runt här o man har ju bott i nästan vartenda hyreshus som finns här så det blir mycket minnen överallt.
Har sovit hos syrran i natt igen. Vi hade tänkt grilla i går kväll, men solen svek oss och det var nästan lite kallt ute så vi stekte köttet i stekpannan istället. Men det blev väldigt gott ändå. Får vänta lite med att premiäräta utomhus.
I morgon är det mitt yngsta syskonbarns födelsedag. Hela 9 år fyller hon.
Det första hon sa när hon slog upp ögonen i morse var "idag är det sista dagen som 8-åring!".
Minns hur det var när man själv var i den åldern. Redan då började jag att tänka "jag VILL inte fylla 9, jag vill ALLTID vara 8 år!" Och likadant var det varje år...och i år säger jag absolut "jag VILL INTE fylla 30, jag vill ALLTID vara 29!".
I går gick jag hela halva dagen och var sugen på öl av nån anledning. Jag som inte ens egentligen gillar öl så mycket, men en Guiness hade suttit fint. Men jag är en sån som blir småmobbad av personalen på Systembolaget och jag får ALLTID visa legitimation hade inget leg med mig, så det var ingen idé att gå dit.
Jag fyller 30 om ett halvår och personalen där tror inte att jag ens är 20...
Ska bli spännande och se hur länge man ska behöva visa leg egentligen. "Legitimation tack.! "Men jag är ju 75 år!"
Mina vänner tycker att jag ska ta det som en komplimang att få visa legitimation, men när man får göra det varje gång...då tar man inte det som en komplimang.
Vet en gång när Jonas och jag skulle gå ut på ett uteställe med våra kompisar Karolin och Robban. Karolin är 2 år yngre än jag och Robban är äldst av oss alla. När vi var på väg in till stället så gick jag sist in av oss fyra, dom andra tre fick bara gå in och så var det min tur..."stopp!...legitimation tack..."
Det var på Statt här i K-holm, 20 års gräns...och jag var väl runt 25 år då.
Inte kul.
I natt drömde jag om min vän som dog i april.
Drömde att jag pratade med henne i telefon först men sen stod hon framför mig och jag sa att jag var så glad över att få höra hennes röst. För jag hörde henne verkligen.
Hon sa något om att hon hade gjort ett val och ångrade inget, hon var lycklig nu.
På nått sätt känns det som att jag verkligen har träffat henne, kände mig glad när jag vaknade.
Nu ska jag ta och hitta på något att göra.
Kanske gå lilla "nostalgi-rundan" på norr. :)
Brukar gå runt här o man har ju bott i nästan vartenda hyreshus som finns här så det blir mycket minnen överallt.
Kommentarer
Trackback
