nijomisi

Begravningen var jättefin och kyrkan ligger så vackert nära vatten och natur (Frustuna kyrka i Gnesta), det kändes som att farmor var överallt i luften och såg oss alla när vi sörjde henne.
Jag hoppas att hon är lycklig där hon är nu och att hon har sällskap av pappa, farfar och farbror Börje.

Vi kom hem rätt så sent till Stockholm igen, runt klockan 20 var vi hemma igen. Vi hade varit tvungna att hämta Milton hemma hos Jonas mamma som bor en mil utanför Gnesta först, packa ihop våra grejor, göra ett stopp vid Coop Forum i Hägerstensåsen för att köpa kvällsmat (grekisk sallad) och SEN var vi hemma.
Vi satt på balkongen och åt salladen, första varma kvällen för i år! Jättehärligt!

Sen kom vi på att vi nog hade kex och Brieost i skåpet i köket så jag gick till köket för att hämta det.
När jag kom ut i köket så hörde jag ett konstigt pysande...tänkte är gasspisen på? Nää, det var den inte.
Tänkte att det nog var grannen som diskade eller något, men kunde ändå inte släppa att det lät så konstigt och det lät ju högre ju närmare jag lyssnade mot spisen. Tänk om det läcker gas!!!
Jag skyndade mig ut till Jonas som satt kvar på balkongen och väntande och sa att han skulle komma till köket och lyssna. När vi kom ut i köket igen så höll han med mig om att det lät konstigt och började undersöka var ljudet kom ifrån. Men det luktade inte gas i allafall tack och lov, men man visste ju aldrig...
Vi lyssnade och hörde att ljudet kom från under diskbänken och började plocka bort pet-flaskor som låg där, då började det att spruta varmt vatten!
Jonas försökte hålla i rören med händerna och började riva efter skålar att sätta under och jag sprang och hämtade handdukar och sängkläder som man kunde hålla för med. Det fanns ingen hejd på vattnet och jag tog över efter Jonas, som i sin tur sprang nerför trapphuset till porten där alla telefonnummer står så han kunde ringa efter hjälp. 30-40 minuter skulle det ta innan hjälpen kom...
På den tiden hann vi använda nästan alla sängkläder vi har och klockan gick så långsamt!
Efter 40 minuter kom farbror rörmockare och hjälpte oss...och han är faktiskt kvar här fortfarande...
Brieosten och kexen står kvar ute på balkongen och jag sitter i sovrummet instängd med djuren.
Vi har inte tid att förklara för vår surhund när det sprutar vatten i köket, att farbror rörmockare är här för att hjälpa husse och matte så vovven inte behöver skydda oss mot honom. Enklast att stänga in sig då...
Jahapp...det här var vår dag...hoppas att midsommaren fortsätter på ett bättre sätt...
Tralala...