nijomisi

Jag klarade mig levande genom den här natten, puh!
Konstigt hur mörkrädd jag blir varje gång jag är ensam hemma. När jag bodde ensam innan jag träffade Jonas så var det en baggis, då brydde jag mig inte...men nu...
Försökte tvinga Jonas att sms:a med mig så länge det gick men till slut fick jag inte svar längre och då hade han somnat och jag var lämnad till mitt öde i mörkret. :s
Milton har stirrat ut genom fönstret när det varit mörkt ute och morrat ilsket flera gånger, dumma hund. Så nu måste jag titta ut genom fönstret också.
Låg och stirrade ut genom dörren, fönstret, köksdörren (det är en liten glipa under och vi har ingen tröskel där så det ser ut som att det står nån på andra sidan dörren) till ögonen gick i kors på mig och jag började somna in. PLING! Hjälp! hela jag hoppar till....det var visst mobilen som plingade....Jonas skrev Godnatt....jahapp bara att börja om.....dörren....fönstret....köksdörren...trycks inte handtaget ner lite på köksdörren?!! Nä...det var nog inbillning och sådär håller jag på tills jag somnar av utmattning. Känner mig SÅ mycket säkrare bara jag har katten hemma, men att vara ensam...då går det bara inte att koppla av.
Knäpp jag är.
Ja Nina du fyller 30 år i december, skärpning!