Sälja bok till virrp-anna
Puh. Mille och jag har precis kommit hem från vår långpromenad ner till skolan och hem igen, så vi har nog gått ca 5-6 kilometer nu.
Jag skulle sälja min Historiabok till en tjej idag och vi bestämde att vi skulle ses utanför skolan kl 9 för hennes lektion började då. Jag tog risken och tog med vårt lilla monster till hund han som äter människor till frukost. Fast jag tror att hans snipp snoppkastrering har gjort susen faktiskt, han var en riktigt snäll hund den här gången!
Mille och jag kom till skolan kvart i nio för jag tänkte att hon kanske ville ha lite gott om tid på sig innan lektionen. Klockan blev tio i....fem i.....nio....fem över nio......tio över nio....kvart över nio så började jag inse att hon nog inte skulle komma. Så sur som en citron började Mille och jag gå hemåt igen. Här hade man offrat sin sovmorgon och dessutom gått till skolan fast man inte hade någon lektion för att hon skulle få sin bok så fort som möjligt, och så kommer hon inte!
Vi hann bara gå en bit vidare på samma gata så ringer min mobiltelefon. Det är hon. Hon undrar om jag är på väg. Jag sa att jag trodde att vi hade bestämt att vi skulle ses klockan nio utanför skolan. Hon började svamla om att hon har sin första rast 10.35. Aldrig i helvete tänker jag att jag väntar så länge och frågar om hon inte bara kan komma ner lite snabbt och hämta boken, det kunde hon. Jag går tillbaka till skolan och Mille trippar snällt med med min vante i munnen som han har snott. Vi väntar 5 minuter...10 minuter...vad fan kommer hon inte för? Jag ringer upp henne och frågar om hon är på väg. Hon säger att hon står utanför skolan och väntar, då förstår jag att hon står utanför den andra skolan som ligger på andra sidan gatan så jag säger att vi ses där i stället. Och ÄNTLIGEN hittar vi på varandra och hon köper min bok, sen går Mille och jag en promenad genom stan och raka vägen hem. Mille bar min vante i munnen hela vägen till stan och hela vägen hem igen. Jag fick slita ut vanten ur munnen på honom när vi var hemma, den var genomblöt...
Nu sitter jag här och skriver och Mille ligger däckad i soffan och sover. (Ja, min hund FÅR ligga i soffan...so what? det är ändå jag som dammsuger sen.) :)
Nu ska jag också ta och vila lite.
Tjingeling.
Jag skulle sälja min Historiabok till en tjej idag och vi bestämde att vi skulle ses utanför skolan kl 9 för hennes lektion började då. Jag tog risken och tog med vårt lilla monster till hund han som äter människor till frukost. Fast jag tror att hans snipp snoppkastrering har gjort susen faktiskt, han var en riktigt snäll hund den här gången!
Mille och jag kom till skolan kvart i nio för jag tänkte att hon kanske ville ha lite gott om tid på sig innan lektionen. Klockan blev tio i....fem i.....nio....fem över nio......tio över nio....kvart över nio så började jag inse att hon nog inte skulle komma. Så sur som en citron började Mille och jag gå hemåt igen. Här hade man offrat sin sovmorgon och dessutom gått till skolan fast man inte hade någon lektion för att hon skulle få sin bok så fort som möjligt, och så kommer hon inte!
Vi hann bara gå en bit vidare på samma gata så ringer min mobiltelefon. Det är hon. Hon undrar om jag är på väg. Jag sa att jag trodde att vi hade bestämt att vi skulle ses klockan nio utanför skolan. Hon började svamla om att hon har sin första rast 10.35. Aldrig i helvete tänker jag att jag väntar så länge och frågar om hon inte bara kan komma ner lite snabbt och hämta boken, det kunde hon. Jag går tillbaka till skolan och Mille trippar snällt med med min vante i munnen som han har snott. Vi väntar 5 minuter...10 minuter...vad fan kommer hon inte för? Jag ringer upp henne och frågar om hon är på väg. Hon säger att hon står utanför skolan och väntar, då förstår jag att hon står utanför den andra skolan som ligger på andra sidan gatan så jag säger att vi ses där i stället. Och ÄNTLIGEN hittar vi på varandra och hon köper min bok, sen går Mille och jag en promenad genom stan och raka vägen hem. Mille bar min vante i munnen hela vägen till stan och hela vägen hem igen. Jag fick slita ut vanten ur munnen på honom när vi var hemma, den var genomblöt...
Nu sitter jag här och skriver och Mille ligger däckad i soffan och sover. (Ja, min hund FÅR ligga i soffan...so what? det är ändå jag som dammsuger sen.) :)
Nu ska jag också ta och vila lite.
Tjingeling.
Kommentarer
Trackback
