nijomisi

Nu har jag varit i skolan.
Gick hemifrån tidigt för jag klarade inte av att vänta hemma för det var så pirrigt.
När jag kom fram ca en halvtimme före utsatt tid, så satt en annan tjej från klassen också där och hade svårt att sitta still för nervositeten.
Hon trodde inte att hon skulle klara av provet och jag började också tro mer o mer att det nog inte gått vägen.
Till slut ville jag nästan inte att läraren skulle komma ut ur lärarrummet, för jag ville hellre ha kvar ovissheten än känna besvikelsen om jag inte klarat mig. Men läraren kom ju ut till slut...
Vi fick sätta oss vid ett bord och han skulle sitta några bord längre ner i korridoren och prata med oss en och en. Innan han gick bort till sin plats delade han ut proven...
Alla fick sina prov och så var det bara mitt prov kvar, jag fick givetvis sist bara för att jag höll på att svimma...
Blundade först men sen tittade jag snabbt på provet.
Jag klarade mig! 50 kilo sten lättade från mitt hjärta, och alla började fråga varandra hur det hade gått. Det verkade över lag ha gått bra för de flesta för nästan alla satt med ett lättat leende på läpparna när de tittade igenom sina prov. Även tjejen som först inte trodde att hon skulle klara sig.

Ska erkänna att på vägen till skolan när jag skulle göra provet när jag nästan spydde av nervositet, så gick jag och "pratade" genom tanken med min vän som nyligen gick bort. Jag tänkte: "Maria, jag vet inte om du är ett matteproffs, men snälla hjälp mig nu...då är vi två som hjälps åt med provet och då kanske det går vägen."
Tack vännen för hjälpen...

Nu är det två veckor sommarlov som väntar innan jobbet börjar.
Och i morgon kommer syrran och hennes kottar hit och på lördag bär det iväg hem till Stina på lite partaj. :)