Panik
Den här morgonen BÖRJADE bra i alla fall.
Vi har en digitalvåg som jag brukar väga mig på (jag försöker gå ner i vikt, för att jag behöver det...) och den har stått brevid vår dusch och när jag duschar brukar jag flytta på den, men det gör inte Jonas för han menar att den är vattentät. Nu har den i alla fall gått sönder eftersom det kommit in vatten i batteriluckan....och vi har en våg till som är... en vanlig våg. Så jag vägde mig på den och jag vet att man får lägga till något kilo för den visar för lite, men här skilde det runt 3 kilo så jag blir skitglad och tänker att "äntligen!" och räknar ut att jag måste ha gått ner runt 10 kilo nu i alla fall om man lägger till lite. Så messar jag Jonas o är jätteglad, men får till svar att den vågen nog visar 3 kilo för lite i vikt. Så om han har rätt har jag inte gått ner någonting...men jag hoppas att han har fel...glädjedödaren.
I dag har jag varit i skolan igen. Nu börjar det verkligen dra ihop sig till provet på tisdag...usch, den dagen kommer jag nog inte vara människa. Brukar inte vara såhär nervös inför prov, men eftersom så himla mycket hänger på det här provet och jag verkligen MÅSTE klara det så är jag jättenervös.
Tänkte vara hemma från dagens lektion och bara råplugga, men Jonas tvingade iväg mig och jag ångrar nästan att jag gick dit! Jag hade börjat känna en litet uns hopp om att man kanske skulle kunna fixa detta ändå för nu började jag förstå lite. Men efter dagens lektion känner jag panik igen när jag kom på att jag faktiskt inte fattar nånting!!!
Ska bli så skönt när provet är över för jag tänker på det nästan non-stop just nu. Och så fort jag gör något annat en stund än att plugga så får jag dåligt samvete. Så jag både längtar till tisdag och inte längtar. Man får en chans....om man ändå fick göra omprov så skulle man ju ha en chans till, men nu är det verkligen bara en chans.
Hjälp!
Varför kan man inte vara ett mattegeni för? Eller geni i nånting överhuvudtaget?....
Hm.
Vi har en digitalvåg som jag brukar väga mig på (jag försöker gå ner i vikt, för att jag behöver det...) och den har stått brevid vår dusch och när jag duschar brukar jag flytta på den, men det gör inte Jonas för han menar att den är vattentät. Nu har den i alla fall gått sönder eftersom det kommit in vatten i batteriluckan....och vi har en våg till som är... en vanlig våg. Så jag vägde mig på den och jag vet att man får lägga till något kilo för den visar för lite, men här skilde det runt 3 kilo så jag blir skitglad och tänker att "äntligen!" och räknar ut att jag måste ha gått ner runt 10 kilo nu i alla fall om man lägger till lite. Så messar jag Jonas o är jätteglad, men får till svar att den vågen nog visar 3 kilo för lite i vikt. Så om han har rätt har jag inte gått ner någonting...men jag hoppas att han har fel...glädjedödaren.
I dag har jag varit i skolan igen. Nu börjar det verkligen dra ihop sig till provet på tisdag...usch, den dagen kommer jag nog inte vara människa. Brukar inte vara såhär nervös inför prov, men eftersom så himla mycket hänger på det här provet och jag verkligen MÅSTE klara det så är jag jättenervös.
Tänkte vara hemma från dagens lektion och bara råplugga, men Jonas tvingade iväg mig och jag ångrar nästan att jag gick dit! Jag hade börjat känna en litet uns hopp om att man kanske skulle kunna fixa detta ändå för nu började jag förstå lite. Men efter dagens lektion känner jag panik igen när jag kom på att jag faktiskt inte fattar nånting!!!
Ska bli så skönt när provet är över för jag tänker på det nästan non-stop just nu. Och så fort jag gör något annat en stund än att plugga så får jag dåligt samvete. Så jag både längtar till tisdag och inte längtar. Man får en chans....om man ändå fick göra omprov så skulle man ju ha en chans till, men nu är det verkligen bara en chans.
Hjälp!
Varför kan man inte vara ett mattegeni för? Eller geni i nånting överhuvudtaget?....
Hm.
Kommentarer
Trackback
