Das moviestar

Börjar undra om jag råkat hypnotiserat mina husdjur.
Spelade luuugn musik instrumental musik på Spotify och båda djuren ligger som i djup dvala och har inte rört sig alls på säkert en timme. Jag gick ut till köket förut men ingen hund kom tassande efter så något är fel...

Det har snöat precis hela långa dagen idag!
Köpte ju nya vinterkängor när syrran och jag var på Ullared, och dom skorna hade så man kunde sätta dit små broddar under som tillhörde till skorna. Åh så bra tänkte jag och köpte dom. Idag när jag skulle hämta Mille från dagis så tänkte jag använda mina nya skor och lyckades inte komma på hur sjutton man skulle sätta på broddarna?!
Det slutade med att jag fick ge upp och ta på mig mina snorhala stövlar i stället med de fula broddarna på.
Blir ju galen om jag inte ska lyckas få på broddarna nu på de nya skorna! Var ju därför jag köpte dom! Morr...

När jag gick till Milles dagis förresten så på samma gata som dagiset ligger på var det en massa människor med gula västar och höga spotlights, och så hade de satt upp ett stort vitt tält och det var bilar runtomkring. Dom höll visst på med en filminspelning och där försökte jag tassa förbi så smidigt jag kunde för att inte störa. Området vi bor i verkar vara populärt att spela in film på, dom har t.o.m filmat den fula affären här uppe på vår gata (som Jonas och jag brukar kalla för "turkiska-grek-kiosken" för vi inte är säkra på vilken nationalitet mannen som äger kiosken har) och använt filmen i en reklamfilm som sänds ibland på bioreklamen.
Man kanske skulle ställa sig bakom skådespelarna i morgon när jag ska till dagis igen och vinka in i kameran..?
Kommer filmen på bio sen så vet ni att den konstiga statisten som vinkar in i kameran är jag. :)

Idag är det också 2 månader sen min lilla mamma somnade in för alltid. 2 månader och 3 dagar sen jag senast pratade med henne. Hade man då vetat det jag vet idag så hade jag ju aldrig lämnat henne.
Tiden fortsätter att gå och det gör olika ont dag för dag.
Varje morgon när jag vaknar så är det alltid samma tre ord som ploppar upp i huvudet på mig.
"Mamma är död". Det tar alltid 2-3 sekunder efter att jag slagit upp ögonen så kommer orden.

Och igår skulle min pappa ha fyllt 62 år.
Tiden bara går och det kommer alltid att vara så numera, "idag skulle mamma ha fyllt..." "idag skulle pappa ha fyllt" o.s.v
Det är bara så det är.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0