Milton - the odåga
Idag var det min tur att få lite sovmorgon...trodde jag.
Strax innan klockan sju på morgonen går grannhunden ut på promenad och den hunden och Mille brukar turas om att bli upprörda på varandra när den ene är i trapphuset, så klockan sju på morgonen börjar Mille att skälla som en tok och Jonas ryter i åt honom och självklart så vaknar man ju då.
Hör att Jonas går upp och klär på sig för att gå ut och rasta Mille och när dom kommer in så har jag lyckats somna igen men vaknar av att en 14 kilo tung cocker spaniel hoppar rakt upp på min mage och sen går ner mot mina fötter och lägger sig med en suck.
-Varför måste du hoppa upp rakt på min mage för?! ryter jag surt till Mille som inte alls bryr sig utan blir glad när matte sätter sig upp i sängen och ska börja slicka mig i ansiktet.
Då kommer jag på att Mille gladeligen stod och mumsade i kattlådan igår kväll medans katten förskräckt tittade på. Och där tar morgongoset tvärt slut.
Mille får vara hemma från hunddagis idag och så ska vi nog ta en låååångpromenad.
Fast iofs...har tänkt många gånger att nu ska vi ta en långpromenad men det brukar alltid sluta med att Mille drar så mycket i kopplet och att hota honom med "slutar du inte att dra så går vi hem!" funkar inte på hundar (tydligen).
Så till slut så går jag surt hemåt igen med min odåga till hund och tror att nu straffar jag honom när han inte fick sin långpromenad, men Mille som inte har en aning om hur lång promenad vi hade tänkt ta från början är ju glad över promenaden han fått och viftar glatt på svansen hela tiden.
I bland får man tänka efter så man inte "förmänskligar" sina kära husdjur för djuren tänker ju inte alls så som vi gör, men det är lätt att trilla dit ibland. Eller är det bara jag som håller på såhär? :)
The odåga himself.
(Jo han HAR ett par ögon...dom finns där under nånstans.)
Strax innan klockan sju på morgonen går grannhunden ut på promenad och den hunden och Mille brukar turas om att bli upprörda på varandra när den ene är i trapphuset, så klockan sju på morgonen börjar Mille att skälla som en tok och Jonas ryter i åt honom och självklart så vaknar man ju då.
Hör att Jonas går upp och klär på sig för att gå ut och rasta Mille och när dom kommer in så har jag lyckats somna igen men vaknar av att en 14 kilo tung cocker spaniel hoppar rakt upp på min mage och sen går ner mot mina fötter och lägger sig med en suck.
-Varför måste du hoppa upp rakt på min mage för?! ryter jag surt till Mille som inte alls bryr sig utan blir glad när matte sätter sig upp i sängen och ska börja slicka mig i ansiktet.
Då kommer jag på att Mille gladeligen stod och mumsade i kattlådan igår kväll medans katten förskräckt tittade på. Och där tar morgongoset tvärt slut.
Mille får vara hemma från hunddagis idag och så ska vi nog ta en låååångpromenad.
Fast iofs...har tänkt många gånger att nu ska vi ta en långpromenad men det brukar alltid sluta med att Mille drar så mycket i kopplet och att hota honom med "slutar du inte att dra så går vi hem!" funkar inte på hundar (tydligen).
Så till slut så går jag surt hemåt igen med min odåga till hund och tror att nu straffar jag honom när han inte fick sin långpromenad, men Mille som inte har en aning om hur lång promenad vi hade tänkt ta från början är ju glad över promenaden han fått och viftar glatt på svansen hela tiden.
I bland får man tänka efter så man inte "förmänskligar" sina kära husdjur för djuren tänker ju inte alls så som vi gör, men det är lätt att trilla dit ibland. Eller är det bara jag som håller på såhär? :)
The odåga himself.
(Jo han HAR ett par ögon...dom finns där under nånstans.)
Kommentarer
Trackback
