nijomisi

Fattar inte hur en del människor funkar.
Människor som man känner flyktigt men som nu när mamma är borta inte kan låta bli att lägga sina näsor i blöt och ställa de mest hänsynslösa frågor.
Som idag när jag kom gående med min yngsta systerdotter och när vi var precis vid syrrans trapphus mötte en person som är mamma till en gammal arbetskompis till min mamma och som vi "hejat" på i alla år men inte mer. Plötsligt vänder sig kärringen (jag kan inte komma på att kalla henne för något annat) och frågar högt "Har ni begravt mamma än?" samtidigt som hon står och bolmar på sin cigarrett och med en min som att hon egentligen inte bryr sig om vilket, hon vill bara stilla sin nyfikenhet. Och dum som man är så vänder man sig om och svarar på hennes fråga och hon fortsätter lika okänsligt "Det gick fort det där hörredu, men det var väl kanske lika bra."
Hade jag inte haft min systerdotter med mig där så hade jag brytit ihop i trapphuset.
Min fina systerdotter som var så stolt för att hon har vågat ta hål i öronen när vi varit nere på stan och ville springa lyckligt upp till sin mamma för att visa vad hon hade vågat och då ville jag inte förstöra det hela genom att ställa mig och gråta så jag bet ihop allt vad jag orkade.
Men fy fan för vissa människor!
Dumma frågor kräver inga svar, jag borde bara ha gått utan att ha svarat henne... fy fan för att man alltid ska vara så "efterklok".
Precis som syrrans chef som ringde syrran och frågade "Hörredu, när dog din mamma?" bara för att kunna fylla i några papper eller något för att syrran inte orkar jobba just nu.
Det är väl så att det finns människor till allt...vissa föds mer korkade än andra.