Dagarna som gått...
Jag vet att jag inte skriver här så ofta numera men ni vet ju vad som hänt så i stället för att älta samma sak här om och om igen så har jag underbara personer i min omgivning som jag kan prata och älta med.
En del vänner har ju "försvunnit" också och känner mig lite sur på dom men jag ska inte kasta sten i glashus, jag gjorde samma sak mot min dåvarande bästa vän när hon förlorade sin mamma. Jag ville finnas där men var rädd för att "störa" henne i hennes sorg och så var jag nog bara feg också och visste inte vad jag skulle säga mer än "tänker på dig, hör av dig om du vill prata" och åren gick och till slut var det försent...
Nu har jag fått min läxa och varit med om samma sak själv och du vet säkert vem du är, FÖRLÅT för att jag var så feg!
Ska jobba några dagar den här veckan också och det känns bara bra. På torsdag är det ju begravning så i stället för att bara gå hemma och bli galen så är det skönt att sysselsätta sig med något.
I söndags hade jag en riktigt pissig dag. Jag låg i flera timmar i min säng och bara grät och grät...Jonas hade försökt trösta mig genom att låta mig prata om det, bara hålla om mig, vi satte oss vid tv:n, spelade musik o.s.v men tårarna kom tillbaka hela tiden och huvudet höll nära på att explodera kändes det som av all spänning som blev när jag var så ledsen. Så till slut klev Jonas med bestämda steg mot mig som nu låg i sängen igen och drog upp mig och sa att nu skulle vi ut i friska luften! Mina ögon var nästan helt igenmurade så jag drog ner mössan långt ner och vågade inte möta folks blickar. Men det hjälpte faktiskt...det kom inga mer tårar den dagen.
I går var vi på bio och såg "Himlen är oskyldigt blå". Den får tummen upp! Var inte så länge sen syrran, syskonbarnen och jag såg "I rymden finns inga känslor" och Bill Skarsgård är med i båda filmerna så det var lite konstigt att se honom i en annan roll så snart inpå eftersom han spelar en kille med Asperger syndrom i "rymdenfilmen", då lever man sig in i filmen så man nästan tror att han HAR den sjukdomen...,bra skådespelare. :)
Ja...nu har jag inte så mycket mer att skriva.
Men en får tacka för att du ville läsa det jag skrivit.
*Bug o bock*
En del vänner har ju "försvunnit" också och känner mig lite sur på dom men jag ska inte kasta sten i glashus, jag gjorde samma sak mot min dåvarande bästa vän när hon förlorade sin mamma. Jag ville finnas där men var rädd för att "störa" henne i hennes sorg och så var jag nog bara feg också och visste inte vad jag skulle säga mer än "tänker på dig, hör av dig om du vill prata" och åren gick och till slut var det försent...
Nu har jag fått min läxa och varit med om samma sak själv och du vet säkert vem du är, FÖRLÅT för att jag var så feg!
Ska jobba några dagar den här veckan också och det känns bara bra. På torsdag är det ju begravning så i stället för att bara gå hemma och bli galen så är det skönt att sysselsätta sig med något.
I söndags hade jag en riktigt pissig dag. Jag låg i flera timmar i min säng och bara grät och grät...Jonas hade försökt trösta mig genom att låta mig prata om det, bara hålla om mig, vi satte oss vid tv:n, spelade musik o.s.v men tårarna kom tillbaka hela tiden och huvudet höll nära på att explodera kändes det som av all spänning som blev när jag var så ledsen. Så till slut klev Jonas med bestämda steg mot mig som nu låg i sängen igen och drog upp mig och sa att nu skulle vi ut i friska luften! Mina ögon var nästan helt igenmurade så jag drog ner mössan långt ner och vågade inte möta folks blickar. Men det hjälpte faktiskt...det kom inga mer tårar den dagen.
I går var vi på bio och såg "Himlen är oskyldigt blå". Den får tummen upp! Var inte så länge sen syrran, syskonbarnen och jag såg "I rymden finns inga känslor" och Bill Skarsgård är med i båda filmerna så det var lite konstigt att se honom i en annan roll så snart inpå eftersom han spelar en kille med Asperger syndrom i "rymdenfilmen", då lever man sig in i filmen så man nästan tror att han HAR den sjukdomen...,bra skådespelare. :)
Ja...nu har jag inte så mycket mer att skriva.
Men en får tacka för att du ville läsa det jag skrivit.
*Bug o bock*
Kommentarer
Trackback
