nijomisi

Sitter här i sängen i mörkret med en sovande Jonas bredvid mig och velar fram och tillbaka om jag ska göra Högskoleprovet som börjar om ca en timme eller inte.
I går var det en hemsk dag...det var lite som att man stoppade sina känslor på begravningen och inte ville gråta så mycket inför alla som jag kanske skulle ha behövt, för i går grät jag hela långa dagen så det var som att det kom igår i stället. Det hade varit likadant för syrran. Man ville liksom inte vara så egoistisk och bara gråta och hålla sig för sig själv utan man höll tillbaka lite ibland när man tröstade mormor, morfar och alla.
Vi åkte hem från K-holm igår och innan vi åkte ville jag se mammas grav en gång till och det var lika fint där även denna dag med alla blommor, det hade snöat lite över dom men jag borstade bort snön på den hjärtaformade kransen av röda rosor så den syntes. Och så började man titta på korset som är där tills stenen är klar och att se hennes namn där på korset fick hela hjärtat att vrida sig i kroppen på mig och då gick det bara inte att stoppa tårarna.  Sen rann dom hela bilresan hem och när vi var hemma och tills jag gick och la mig sent på kvällen.
Och idag har jag inte hunnit känna efter hur den här dagen kommer att bli, törs inte riktigt känna efter.
Så därför velar jag...jag mår skit...men samtidigt behöver jag nog göra provet....men samtidigt har den här händelsen gjort att jag inte riktigt vill plugga till sjuksköterska längre, bara tanken att gå i sjukhuskorridorer hela dagarna får mig att rysa. Nästan hela barndomen gick man till sjukhusen och hälsade på pappa som alltid låg inne på olika sjukhus och nu mamma så nä...jobba på sjukhus vill jag nog inte göra.
Men jag vet ingenting just nu, allt bara snurrar i huvudet på mig så jag tar dessa beslut en annan dag.
Nu ska jag fortsätta att vela...