nijomisi

om allt mellan himmel och jord

30 år och julafton

Kom på häromdagen att min 30-års dag närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att fundera på vad man vill göra den dagen, så nu har jag börjat planera för en festdag i mitten av december.

Är väl kanske inte bästa läget att planera för fest när man gråter var o varannan dag men så får det bli i alla fall.

Så ni som känner mig på "riktigt", kolla era sidor på Facebook o skriv gärna om ni kan komma eller inte så jag vet. :)

På min själva födelsedag funderar jag också på om jag inte lika gärna bara kan jobba. Min arbetskompis fyller 50 år och ska vara bortrest i några veckor och då ska jag eventuellt få jobba som vikarie för henne och då kommer det nog även bli på min födelsedag men det gör mig faktiskt inget. Kanske känns minst jobbigt så att fira sin första födelsedag så utan mamma...

Jag vill verkligen inte att det ska bli julafton heller, den dagen kommer allt bara att vara så jobbigt så fy fan.

Kan inte människor också få gå i ide och vakna upp när julen är över?

Hur länge är det tillåtet att få gå och deppa egentligen innan folk börjar titta snett på en och tänka "men ge dig för fan, ryck upp dig nu!" ?

I bland får jag känslan av att folk redan tycker att jag borde ha deppat färdigt nu. Kan få frågan "varför ser du så ledsen ut?". Jaa, kanske för att min mamma gick bort för en månad sen och jag tänker på henne non-stop?

Vet att folk bara vill väl, men låt mig få deppa! Jag kommer att gå runt och hänga läpp i många månader till känns det som just nu. Är rätt säker på att ni hade reagerat likadant om det här hade hänt er...

Det är självklart att du får vara ledsen och deppa och gråta floder! Sorgen måste få ha sin tid. Sorgen och saknaden efter din älskade mamma kommer aldrig att gå över, men du kommer lära dig att leva med den så småningom och du kommer att skratta och känna glädje igen! Och glöm inte bort att hon alltid finns med dig. Hon finns i ditt hjärta och i dina minnen och hon vakar över dig var du än går. KRAM!

Vet hur det är med julen, ska fira jul i år för första gången på 8 år, vi brukar resa bort.

Cecilia: TACK för dina tröstande ord vännen.



Ida: Jo, vi har också funderat på att åka bort nånstans, men jag är ju så himla flygrädd... :)

Förstår att det tar tid innan man orkar sig igenom en jul utan att det känns jobbigt, vet inte hur man ska göra för att kunna undvika den.

Det finns ju bra tågcharter nuförtiden också : ) För min del har jag undvikit julen mest som en protest också, i alla fall i vuxen ålder. Protest mot att det är så hypat och att alla ska vara lyckliga och glada och umgås med släkten, men ute i stugorna sitter små ensamma gamlingar och skålar med sig själva framför tv:n. Så det är mer som en samhällsprotest snarare än brist på familj, fast det är ju också en realitet, jag har bara Eriks familj att fira med och det är ju inte alltid det funkat så fint. Resa bort är ett mycket bra alternativ...