Barn
Då var det min lill-fredag igen, veckorna rusar iväg så himla fort.
Idag är det 15 veckor kvar till min 30-års dag, vet inte varför jag räknade ut det för det är ju ingen dag jag längtar efter direkt.
Den årstiden är det ju mörkt ute mer än halva dagarna, iskallt, en massa snö, livsfarligt ute för trasiga knän och så kan man inte kalla sig för 20 plusare längre. :)
Idag har jag jobbat inne på tre olika avdelningar så hela dagen har varit helstressig och förvirrande, kändes inte som man hade koll på nånting. Sen är det roligt att t.o.m de små blöjbarnen springer fortare än man själv kan gå just nu och dom är ju inte så snabba med sina små ben, så först har vi ett blöjbarn som stulit en leksak eller något och med upphetsad min försöker springa ifrån nästa blöjbarn som springer efter och gråter och efter det gråtande barnet har vi mig som haltar och inte hinner ikapp dom förrän vi rört oss runt halva gården, och försöker med så sträng röst man törs ha säga att det första blöjbarnet ska ge tillbaka leksaken. Men det barnet hör ju förstås inte vad jag säger, är ju alldeles för spännande att ha lyckats tagit en sak från sin kompis och dessutom springa snabbare än det.
Apropå inget men varför måste man förresten säga att man tycker om alla barn? "Barn är härliga" eller "barn är det bästa som finns" eller "barn är meningen med livet" för det är ju inte riktigt sant...vissa barn är ju jättejobbiga eller kan göra en helt vansinnig.
Men om man skulle säga det högt att man inte tycker om alla barn (utan att peka ut någon särskild förstås) så skulle ju folk höja på ögonbrynen (vilket kanske du också gör nu?)
Men man tycker ju inte om alla vuxna som finns heller så varför "måste" man då tycka om alla barn?
Jag svamlar bara nu men det är en tanke som slog mig nu bara.
Innan jag svamlar iväg så ska jag ta och avsluta inlägget nu.
Dags att nanna lite kudde.
Sov gott!
Idag är det 15 veckor kvar till min 30-års dag, vet inte varför jag räknade ut det för det är ju ingen dag jag längtar efter direkt.
Den årstiden är det ju mörkt ute mer än halva dagarna, iskallt, en massa snö, livsfarligt ute för trasiga knän och så kan man inte kalla sig för 20 plusare längre. :)
Idag har jag jobbat inne på tre olika avdelningar så hela dagen har varit helstressig och förvirrande, kändes inte som man hade koll på nånting. Sen är det roligt att t.o.m de små blöjbarnen springer fortare än man själv kan gå just nu och dom är ju inte så snabba med sina små ben, så först har vi ett blöjbarn som stulit en leksak eller något och med upphetsad min försöker springa ifrån nästa blöjbarn som springer efter och gråter och efter det gråtande barnet har vi mig som haltar och inte hinner ikapp dom förrän vi rört oss runt halva gården, och försöker med så sträng röst man törs ha säga att det första blöjbarnet ska ge tillbaka leksaken. Men det barnet hör ju förstås inte vad jag säger, är ju alldeles för spännande att ha lyckats tagit en sak från sin kompis och dessutom springa snabbare än det.
Apropå inget men varför måste man förresten säga att man tycker om alla barn? "Barn är härliga" eller "barn är det bästa som finns" eller "barn är meningen med livet" för det är ju inte riktigt sant...vissa barn är ju jättejobbiga eller kan göra en helt vansinnig.
Men om man skulle säga det högt att man inte tycker om alla barn (utan att peka ut någon särskild förstås) så skulle ju folk höja på ögonbrynen (vilket kanske du också gör nu?)
Men man tycker ju inte om alla vuxna som finns heller så varför "måste" man då tycka om alla barn?
Jag svamlar bara nu men det är en tanke som slog mig nu bara.
Innan jag svamlar iväg så ska jag ta och avsluta inlägget nu.
Dags att nanna lite kudde.
Sov gott!
Kommentarer
Trackback
