Otur
I går var Jonas och jag och tittade på Sofias fina tavlor som hon ställde ut.
När vi varit där en stund så åkte vi vidare, vi hade ingen aning om vart vi skulle men vi visste att vi inte hade någon lust att åka hem igen i alla fall.
Så till slut hamnade vi i Saltsjöbaden och magarna började att kurra på oss och vi kom till en hamn som verkade ha en massa mysiga restauranger, men det var ont om parkeringsplatser så vi åkte runt en stund innan vi hittade en parkeringsplats att ställa av bilen på. När vi väl hittar en plats och Jonas ska svänga in på den från höger så hamnar vi lite snett och vi måste backa vår bil lite för att komma in bättre på parkeringsfickan, så vår bil står snett bakom bilen som står parkerad till höger om oss. Och vi ser att människor sitter i den bilen och undertiden vi håller på och backar och grejar så börjar den bilen också att backa, rakt på oss! Pang sa det så hade den bilen kört in i sidan på vår bil.
Den chaffören kan inte ha tittat varken bakåt eller i sidospegeln för vår bil stod så den har helt klart synts i alla speglar.
Så Jonas tutar så chaffören ska sluta backa, och går ur bilen för att titta om det blev något märke. En ångerfull man kommer också och han gnuggar förtvivlat på vår bil för att se om det är smuts eller buckla. Samtidigt som hans lilla 4-5 åriga son storögt står bredvid och säger "Pappaaaa? Har du gjort något fel?" och han får ett suckande och mumlande till svar att "pappa har backat på en annan bil" samtidigt som pappan ser väldigt trött ut. (Verkar som att ungen snott hans uppmärksamhet i bilen.)
Jonas har konsten att vara väldigt tjurig mot folk som gör "dumma" saker var det nu än är och jag tycker att det sånt är väldigt pinsamt och även nu så jag sjunker ner lite i mitt säte och stirrar rakt fram och försöker ignoera det som händer utanför bilen.
Det blev en liten buckla på bilen, men man måste leta rätt så intensivt för att hitta den om man inte vet om att nån har backat på vår bil. Så nu måste vi ringa försäkringsbolaget och greja, tjoho...
Surt sa räven.
När vi varit där en stund så åkte vi vidare, vi hade ingen aning om vart vi skulle men vi visste att vi inte hade någon lust att åka hem igen i alla fall.
Så till slut hamnade vi i Saltsjöbaden och magarna började att kurra på oss och vi kom till en hamn som verkade ha en massa mysiga restauranger, men det var ont om parkeringsplatser så vi åkte runt en stund innan vi hittade en parkeringsplats att ställa av bilen på. När vi väl hittar en plats och Jonas ska svänga in på den från höger så hamnar vi lite snett och vi måste backa vår bil lite för att komma in bättre på parkeringsfickan, så vår bil står snett bakom bilen som står parkerad till höger om oss. Och vi ser att människor sitter i den bilen och undertiden vi håller på och backar och grejar så börjar den bilen också att backa, rakt på oss! Pang sa det så hade den bilen kört in i sidan på vår bil.
Den chaffören kan inte ha tittat varken bakåt eller i sidospegeln för vår bil stod så den har helt klart synts i alla speglar.
Så Jonas tutar så chaffören ska sluta backa, och går ur bilen för att titta om det blev något märke. En ångerfull man kommer också och han gnuggar förtvivlat på vår bil för att se om det är smuts eller buckla. Samtidigt som hans lilla 4-5 åriga son storögt står bredvid och säger "Pappaaaa? Har du gjort något fel?" och han får ett suckande och mumlande till svar att "pappa har backat på en annan bil" samtidigt som pappan ser väldigt trött ut. (Verkar som att ungen snott hans uppmärksamhet i bilen.)
Jonas har konsten att vara väldigt tjurig mot folk som gör "dumma" saker var det nu än är och jag tycker att det sånt är väldigt pinsamt och även nu så jag sjunker ner lite i mitt säte och stirrar rakt fram och försöker ignoera det som händer utanför bilen.
Det blev en liten buckla på bilen, men man måste leta rätt så intensivt för att hitta den om man inte vet om att nån har backat på vår bil. Så nu måste vi ringa försäkringsbolaget och greja, tjoho...
Surt sa räven.
Kommentarer
Trackback
