Brottskod försvunnen

Ofta när jag är ute och går så frågar folk mig om vägen vart de nu än ska och jag är långt ifrån säker varje gång de frågar, och de gånger jag inte har en aning så säger jag ju det såklart men vissa gånger har jag chansat lite så jag vet inte hur många stackars människor jag lurat iväg på villovägar.

En man frågade om närmaste vägen till ett ställe och undrade om han skulle gå rakt fram eller uppför trappen som låg i närheten. Gå uppför trappen sa jag och han tackade så vänligt och när jag gick vidare undrande "varför sa jag så?!, jag har ju ingen aning om vart den trappen leder ens!"
En annan frågade om det fanns någon kiosk i närheten av där vi stod och jag lurade iväg honom lååååångt bort och sa att det var närmaste kiosk när jag sen gick vidare kom jag på 2-3 stycken som låg närmare...
Och då känner man sig lite elak först, men sen så blir det nästan lite roligt...usch så jag är.

Kommentarer
Postat av: Ida

Åh vad skönt att veta att man inte är ensam! Jag gör exakt samma sak helt utan att tänka och kommer alltid på efteråt att jag inte alls vet vart jag skickat folk. Ibland kommer jag på att jag skickat dem åt helt fel håll. Måste vara någon konstig mekanism... man vill ju vara både kunnig och hjälpsam och så blir det så fel : )

2011-03-24 @ 07:20:01
URL: http://energida.se/wordpress
Postat av: Nina

Haha, jaa och så känner man sig elak efteråt när man skickat iväg en person fast man inte varit riktigt säker. Men det är väl som du säger att man vill vara hjälpsam o.s.v

2011-03-24 @ 13:21:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0