nijomisi

Jag klickade mig in på Aftonbladets hemsida och den ena rubriken efter den andra står det om någon som har dött, och då kom jag av någon konstig anledning i håg en sak.

När jag var 11 år och hade svårt att sova en natt så låg jag bredvid mamma på natten och vi låg och pratade, vi pratade om döden. Pappa hade dött bara några år innan och jag tror att jag frågade mamma var han var nånstans. Mamma sa att hon inte visste vad som hände efter döden men att han säkert såg oss och vakade över oss. Sen försökte hon skoja lite och sa att han kanske blir min katt eller kanske min farfar i nästa liv.
Jag minns att jag låg och fnissade åt henne för jag tyckte att hon och själva tanken att pappa skulle bli min katt var så knasig.
Vi låg där och skojade en stund och fnissade tillsammans.
Sen sa hon att när hon dör så kanske hon också skulle bli något knasigt. Men då blev jag plötsligt ledsen och sa att "Nej mamma du får inte dö!" och hon försökte trösta mig och sa "Men Nina...inte behöver du bli ledsen gumman, jag som är så envis jag kommer att bli 123 år och ha krokig näsa" sen minns jag inte ordagrant vad hon sa men hon sa något roligt så jag började att skratta under alla tårarna.
Det var ungefär 19 år sen och hon blev inte någon gammal tant.
Min underbara mamma.