Bilpaj med vaniljsås
Som vissa av er kanske läst på min Facebook-sida så gick bilen sönder på väg hem från jobbet idag.
Klart att det ska hända MIG när jag haft körkort i 2 månader och det inte har hänt något sånt här under åren Jonas tutat runt i den. Morr!
Kände redan när jag svängde ut på vägen från parkeringen utanför jobbet att det ryckte lite i bilen, men jag tänkte att motorn kanske var kall och att ryckningarna skulle minska när bilen blev varm.
Och jag hann hela vägen upp till E18 och började öka farten, då började motorlampan att blinka men så slocknade den och blinkade lite osammanhängande, och bilen ryckte som när man har för hög växel i till för låg fart.
Så jag provade att sänka farten till 60 (på 70 väg) och lägga i 4:ans växel och tänkte att jag kanske skulle klara mig hela vägen hem om jag åkte sakta, för vart tar man vägen mitt på motorvägen mitt bland jäktade Stockholmare liksom?
Först trodde jag att däcken höll på att lossna för Jonas bytte till vinterdäck härom helgen, men inga däck lossnade och kom åkande framför bilen. Och eftersom oljelampan blinkade mer och mer intensivt så fanns det inget annat än att svänga av vid första avfart och hoppas att det fanns en bensinmack nånstans i närheten.
Jag hann inte till någon mack även om jag bönade och bad bilen "snälla bilen, orka dig fram till macken här framme". Direkt efter en busshållplats stannade jag och satte igång varningsblinkers och ringde ett hysteriskt telefonsamtal till Jonas.
Han i sin tur ringde bilbärgaren som i sin tur ringde mig och så skulle jag försöka beskriva vart jag stod. Jag som aldrig hade varit där förut och såklart så fanns det inga gatuskyltar i närheten. Bilbärgaren pratade på BRED Stockholmska så man fick upp en bild att en ovårdad gubbe med snusprillan under läppen och snickarbyxorna skulle komma och hämta min bil.
Och det var en gubbe som kom 1 timme senare (en som ställde sig med sitt ansikte 20 cm från mitt ansikte när han pratade) men annars så stämde inte bilden riktigt. :)
Så nu är vår bil på verkstad och Jonas och jag sitter här och suckar o stånkar över hur jobbigt allting är utan bilen.
Vi måste ju lämna djuren på landet i morgon eftersom vi ska åka båt tors-lör. Och jag har lite ärenden tidigare på torsdagen, och då hade jag gärna brummat runt i bilen...men det blir till å ta bussen.
Vad snabbt man blir bortskämd och bekväm.
Klart att det ska hända MIG när jag haft körkort i 2 månader och det inte har hänt något sånt här under åren Jonas tutat runt i den. Morr!
Kände redan när jag svängde ut på vägen från parkeringen utanför jobbet att det ryckte lite i bilen, men jag tänkte att motorn kanske var kall och att ryckningarna skulle minska när bilen blev varm.
Och jag hann hela vägen upp till E18 och började öka farten, då började motorlampan att blinka men så slocknade den och blinkade lite osammanhängande, och bilen ryckte som när man har för hög växel i till för låg fart.
Så jag provade att sänka farten till 60 (på 70 väg) och lägga i 4:ans växel och tänkte att jag kanske skulle klara mig hela vägen hem om jag åkte sakta, för vart tar man vägen mitt på motorvägen mitt bland jäktade Stockholmare liksom?
Först trodde jag att däcken höll på att lossna för Jonas bytte till vinterdäck härom helgen, men inga däck lossnade och kom åkande framför bilen. Och eftersom oljelampan blinkade mer och mer intensivt så fanns det inget annat än att svänga av vid första avfart och hoppas att det fanns en bensinmack nånstans i närheten.
Jag hann inte till någon mack även om jag bönade och bad bilen "snälla bilen, orka dig fram till macken här framme". Direkt efter en busshållplats stannade jag och satte igång varningsblinkers och ringde ett hysteriskt telefonsamtal till Jonas.
Han i sin tur ringde bilbärgaren som i sin tur ringde mig och så skulle jag försöka beskriva vart jag stod. Jag som aldrig hade varit där förut och såklart så fanns det inga gatuskyltar i närheten. Bilbärgaren pratade på BRED Stockholmska så man fick upp en bild att en ovårdad gubbe med snusprillan under läppen och snickarbyxorna skulle komma och hämta min bil.
Och det var en gubbe som kom 1 timme senare (en som ställde sig med sitt ansikte 20 cm från mitt ansikte när han pratade) men annars så stämde inte bilden riktigt. :)
Så nu är vår bil på verkstad och Jonas och jag sitter här och suckar o stånkar över hur jobbigt allting är utan bilen.
Vi måste ju lämna djuren på landet i morgon eftersom vi ska åka båt tors-lör. Och jag har lite ärenden tidigare på torsdagen, och då hade jag gärna brummat runt i bilen...men det blir till å ta bussen.
Vad snabbt man blir bortskämd och bekväm.
Kommentarer
Trackback
