nijomisi

I dag är en sån där jobbig dag då alla minnena kommer tillbaka.
Klockan 12 i dag är det 1 år sen vi begravde vår lilla älskade mamma.
Och jag kan lova att det inte gör mindre ont idag än vad det gjorde för 1 år sen.
Saknaden är större och jobbigare än någonsin!

Vissa nätter så vaknar jag men hamnar liksom mellan medvetande och sömn men jag blundar fortfarande, och så ser jag mamma jättetydligt framför mig (hon ler oftast mot mig) och jag kan bara få fram ett "åh mamma..." sen känner jag hur tårarna rinner på kinden (är fortfarande mellan sömn och medvetande och blundar) sen somnar jag om.
Vet inte varför jag hamnar i såna  här "dvalor" i bland. Och att jag ser en så himla klar bild av henne framför mig. Annars när man tänker tillbaka så vet man ju hur personen ser ut, men bilden är ändå lite oklar. Men när jag hamnar i dom här situationerna är det som att jag skulle ha ett foto av henne framför mig.

Skulle ge vad som helst för att få se henne på riktigt en gång till...


For all those times you stood by me
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I'll be forever thankful baby
You're the one who held me up
Never let me fall
You're the one who saw me through through it all


You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
Because you loved me