Orkidé
Jag kommer t.e.x alltid att tänka på mamma när jag ser vita liljor, rosa rosor och orkidéer.
Minns när jag var hemma hos henne och satt hos henne inne bredvid hennes säng där hon alltid låg.
Hon sa: Du, jag kommer inte på det....vad heter blomman nu igen som jag har står där i fönstret?
Jag visste ju vad den hette men för tillfället så hade jag också tappat bort det. Vi funderade och funderade men kunde inte komma på det.
Någon dag senare skulle jag åka hem för jag hade varit hos henne i en vecka i sträck och kände att jag behövde hem och andas lite. Hade hjälpt henne dygnet runt med allt, t.o.m på nätterna ropade hon på mig i bland för att hon behövde hjälp med saker och det gjorde jag ju såklart för henne, men nu behövde jag lite paus.
Hon sa inget först, men när det var dags att gå och jag skulle krama henne så tittade hon på mig med tårfyllda ögon och kramade mina händer och sa:
- Snälla, du KAN väl stanna här en dag till?
Jag: Men mamma jag har redan beställt tågbiljett, jag kommer tillbaka till dig om några dagar, jag lovar!!
Hon hade aldrig reagerat så förut när jag skulle åka hem, men för stunden så tänkte jag inte på mer än att jag ville hem.
Men efteråt har jag tänkt så mycket på det där.
Kände hon på sig att hon inte hade så många dagar kvar??
Vad hade hänt om jag stannat?
Sen kommer det där samtalet från syrran 2 dagar senare som jag heller aldrig kommer att glömma, minns det ordagrant. Mamma hade gått bort. Och bara för att jag varit så självisk så var hon ensam när hon gick bort.
När vi kommer och ska ta farväl av henne så har hemtjänsten spridit ut bladen från samma orkidé som vi inte hade kommit på namnet på några dagar tidigare, och lagt dom på hennes kudde runtom henne och så höll hon några blommor i sina knäppta händer också.
Jag hade kommit på vad blomman hette och kände på något sjukt sätt att jag var tvungen att berätta det för henne, så jag viskade i hennes öra: Mamma, jag har kommit på det....den heter orkidé.
Nu står den blomman i vårt vardagsrumsfönster, den har inga blommor på sig men den har så många minnen så jag klarar inte att göra mig av med den än.
Och förhoppningvis så kommer den tillbaka med nya blommor när sommaren kommer. :)
Åh Nina!! Jag blir så ledsen när jag läser detta!
Jag kommer också ihåg. Minns inte exakt vad vi skulle göra, men jag vet att vi pratade i telefonen när du var i Mörby centrum, det var när du fått samtalet att din mamma var sjuk! Åh gumman! Jag förstår att du inte kan slänga orkidén, men va inte orolig, orkidéer kan blomma igen! Och va inte förvånad ifall den blommar när er son kommer! <3 Älskar dig vänner!
Åh Kramar om blir alldeles tårögd... vi kommer alltid att sakna henne. Jag vet inte varför men varenda kväll som jag står vid badrumsspegeln kommer jag att tänka på Christina...Har berättat det för mamma och vi kan inte komma på varför det dyker upp i skallen varenda kväll just i badrummet. Sakanr hennes skratt, finns ju ingen som man kan skratta så länge med som man kunde med henne:)
Och jag tänkte på orkidén du vet det säkert redan men för nåt år sedan googlade jag på hur man sköter dem och man ska tydligen klippa 2 "hack" ner efter blomning så blommar de igen, googla! *kram
Tack tjejer!!! <3<3<3
Jag ska göra allt jag kan för att försöka få den att blomma igen. Den känns som en present från mamma, att hon liksom "finns" i blomman på något sätt. Går inte att förklara alla konstiga tankar man får. Har nog gått och blivit lite knäpp efter alla händelser...
Mamma var verkligen expert på att få en på gott humör, hennes skratt smittade av sig även om man var vansinnig på henne i bland, så larvade hon sig tills man inte kunde hålla sig för skratt längre.
Jag är säker på att hon vakar över oss alla, så hon är nog med dig där i badrummet Carina. Jag känner samma sak varje gång jag är hemma hos Mia, då får jag en stark känsla av att hon är där. Glömmer ju aldrig när jag skulle sova över och jag låg i Albinas säng. Jag höll på att slumra in och hör då högt och tydligt mammas röst precis vid mitt öra som säger "Heeej gumman..." som att hon längtat. Det har kanske en naturlig förklaring men jag vill inte släppa henne utan tänker att hon vakar över oss. :) Oj, vilket långt svar det blev...sorry.
