nijomisi

Nyligen hemkommen från bion. Anna och jag har varit och sett "Kvarteret Skatan åker till Laholm".
Hade inte så höga förhoppningar på den filmen, trodde att den nog skulle vara lite i Stig-Helmer stilen...sådär töntigt svensk. Ja, Stig-Helmer filmen vägrar jag se.
Men "Kvarteret..." var faktiskt grymt rolig, så har ni inte sett den - gör det!

Sista jobbardagen i morgon innan semestern börjar! Så-himla-underbart!!!
Fast jag har lyckats gömma undan mina sommarkläder på ett väldigt bra ställe för jag hittar dom inte nu.
Har bara två svarta mammaklänningar som jag har lagt fram...och dom kan ju inte vandra runt i en hel vecka.
Får leta vidare helt enkelt.
Sen måste jag hinna ge utväxten på huvet en färgomgång, och raka varulvsbenen.
Att håret växer snabbare när man är gravid är ingen myt! Rakar man sig under armarna så är där nästan en cm hår redan nästa dag.
Och då överdriver jag faktiskt bara liiite. :O
Har märkt en massa saker som är nya sen jag blev gravid:

*Sover jag för länge på rygg så vaknar jag till slut av att hela rummet snurrar. Har fått den fina förklaringen att livmodern tynger på kroppspulsådern och gör det svårare för blodet att pumpa i kroppen - vips man blir yr.
Men hur lätt är det att kontrollera när man sover...? Och att gömma kuddar under madrassen hjälper inte, jag hoppar bara närmare Jonas i sömnen och vips sover jag på rygg igen.

*Det blir svårare och svårare att sitta och ta på sig skorna utan att få en nära döden upplevelse.

*Gör man en hastig rörelse (ställer sig upp från sittande, hostar eller vänder sig i sängen) kan man få som ett knivhugg långt nere i magen. Men det är "baaaaraaaa normalt". Det är ligamenten (vad nu DET är för något??)...men det gör så helvetes ont i bland!

*Rätt som det är så har man andras händer på magen. Sitter jag och äter på jobbet med barnen så kan deras händer plötsligt ligga på min mage samtidigt som man får komplimangen "vad TJOCK du är, fröken!"
Står jag och torkar händerna så har det hänt ett en kollega i förbifarten har strykt på min mage.
Hjälper jag barnen i hallen att klä på sig så kan jag plötsligt i nästa sekund stå och få magen knådad av en kollega. Det verkar vara den spontana reaktionen när man tar på magen att först försiktigt strykande för att sen gå över i ett knådande, gärna med kommentaren "men magen är ju helt hård nu.." *knåda* knåda*
Har i bland vaknat av att Jonas mitt i natten ligger och stryker mig på magen.
Det sista känns ju bara mysigt, men dom andra situationerna känns fortfarande lite ovant. :) Undrar om man någonsin vänjer sig?

*Har fått frågan av vissa barn på jobbet
"-Har du bebis i magen?
-Ja, svarar jag.
-Nääääää, det har du inte alls det, svarar ungen skrattande.
-Jo, det har jag. I augusti ska jag få en bebis.
Barnet tittar storögt på mig i några sekunder innan det skrattande utbrister -Näääääää, du skojar ha ha ha..."
Jaha?

Och det bästa är väl att jag bara är halvvägs så allt kommer att bli roligare och roligare........ :)