nijomisi

Det vill säga jag orkar vara vaken längre stunder än vad jag har orkat de senaste 2 månaderna, och då hinner man och göra lite mer saker.

Och jag håller inte på att somna på jobbet, och sneglar inte på soffan som står inne i lekrummet på jobbet där alla barnen skriker och härjar som mest. Hade lätt kunnat lägga mig där för bara ett par veckor sen och somnat utan problem.

Vi är snart inne i andra trimestern och det är då många mår som bäst, sägs det.

**********************************************************************

I dag firade vi Eva på jobbet som fyller pensionär i dag. I morgon ska vi gå ut hela gänget och äta mat på Grekiska grillen, mumsfillibaba!

Samma ställe som en servitris förra gången spillde ut ett glas vitt vin över hela min jacka. Hade en polis stoppat mig då på hemvägen så hade det luktat vin om hela mig, men som tur var blev jag inte stoppad...bara lite snurrig av lukten.

**********************************************************************

Jonas är i väg på "konferensmöte" som det så fint heter och dom ska efter mötet äta middag.

Fick sen veta att den middagen skulle vara en catering som skulle komma förbi med ett gäng hamburgare till Jonas och hans 24 hungriga medarbetare.

Tänk er 25 kostymnissar som tassar runt på kontoret och mumsar varsin hamburgare, kanske man kan göra en rolig sång av?

"Och så var det bara 24 kostymnissar kvar...."

**********************************************************************

I går var det alla hjärtans dag. Vi tänkte först strunta i den dagen helt och hållet, förlovade och barn på väg...vi vet att vi älskar varandra. Men så tänkte vi att vi skulle göra en liten ansträngning ändå och kanske gå ut och äta nånstans.

-Restaurang Göken! tjoade Jonas. Hans favoritställe, så sagt och gjort vi gick dit.

När vi kommer dit så står en personal där bakom disk och ser förvirrad ut när vi säger att vi bokat bord. Men till slut så får vi sätta oss vid en bord i alla fall. Servitören säger att många av personalen på restaurangen har semester eller är sjuka den här kvällen, så han är ensam.

- Okej, det är lungt säger vi och beställer varsin förrätt.

Jag är i vanlig ordning väldigt illamående, och jag vet att det enda som hjälper mot illamåendet är att äta hur konstigt det än låter.

Vi sitter och pratar och märker att alla andra runtomkring oss fått in sin mat för länge sen, men han var ju ensam så vi säger inget utan fortsätter att sitta o snacka lite till.

Gissa hur lång tid det tog innan vi fick in våra förrätter (jag tog hummersoppa och Jonas tog nån toast..) 50 minuter! Och dessutom var soppan kall när jag fick in den, med en varm bit lax som låg och badade i mitten av tallriken.

Slurpade i mig den snåla mängden soppa på några minuter. Kall soppa för 95 kronor, första och sista gången man åt det!

Men sen kom maten in kanske 20 minuter senare och den var väl inte så jättegod den heller.

Så till den där restaurangen får nog Jonas dra med sig nån annan stackare som är villig att slänga ut 300 spänn för kall och halvgod mat.

På vägen hem skulle jag dessutom halka och slå i mitt knä som idag har gjort sig påmind om min lilla cirkusvurpa.

Men dagen kunde ju ha varit värre...kanske.