nijomisi

God fortsättning!
Nu är vi inne i årets tråkigaste och "längsta" månad som aldrig brukar vilja ta slut.
Börjar bli jobbigt med detta mörker och jag sover mig igenom kvällarna för jag är helt slut, har precis vaknat efter att ha sovit 2-3 timmar i soffan (igen).
Om det nu inte ska komma nån snö som lyser upp naturen lite så kan vi väl åtminstonde få lite sol?
Som om inte det vore tillräckligt depp så har jag ju inte berättat att jag fick min mobil stulen när vi var i Paris.

Jonas och jag hade ätit frukost på hotellet och gick till vårat rum igen för att göra oss i ordning det sista innan vi skulle ge oss ut på stan. Eftersom det är så dyrt att ringa utomlands så tänkte jag att jag lämnar mobilen "hemma" på hotellrummet, för det kändes säkrare att lämna den där än att bära med den i väskan för DÅ kunde ju nån ta den med tanke på att det bor flera miljoner människor i Paris.
Så jag lägger mobilen i vår stora resväska väl gömd bland våra kläder, alltså man får rota djupt om man ska hitta den. Sen stänger jag väskan och allt är frid o fröjd.

Vi går på stan och när vi kommer tillbaka så vilar vi en stund och jag somnar i vanlig ordning och sover ett par timmar. När jag vaknar kommer jag tänka på mobilen och ska plocka fram den, då är den borta.
Jag tar ut alla kläder ur väskan och verkligen skakar på allt för att se att inte telefonen hamnat i något klädesplagg och vänder upp och ner på väskan, kollar alla fack men ingen mobil.
Jonas tittar också igenom alla kläder för säkerthets skull. Vi tittar i väskan vi haft med oss om jag mindes fel och tog med mig telefonen i alla fall men den är inte där heller.
Vi t.o.m lyfter på sängen för att se att den inte hamnat där och tittar ÖVERALLT t.o.m i papperskorgen, men ingen telefon. Genast börjar det kännas obehagligt, för det är ju uppenbart att nån har varit i vårt rum och rotat igenom våra grejor och hittat min mobil och tagit den.
Vi går ner till receptionen och dom tittar bara på oss och säger att dom haft samma städpersonal i 10 års tid och dom skulle aaaaaldrig sno någon mobil, och börjar ifrågasätta oss om vi verkligen inte förlagt telefonen nånstans. Men vi säger att vi letat överallt och den är verkligen borta.
Nästa dag får vi berätta för ytterligare en person i receptionen vad som hänt och han är lite mer ursäktande och beklagar verkligen den som hänt och skickar upp en champagneflaska till vårt rum som plåster på såren.
Vi går till polisstationen och jag får på min knackiga engelska berätta allt igen vad som hänt och så fick vi med oss en fransk polisrapport som vi ska skicka in och förhoppningsvis få lite försäkringspengar på.
Men det är så jäkla trist att telefonen är borta. Fick ha min iphone i en månad...och jag fick två julklappar i år och den sitter ena sitter på min stulna telefon. Mitt fina rosa, glittrande skal som Jonas köpte till mig. :(
Surt sa räven...
Tur att ingen kan sno min andra julklapp i alla fall. ;)