nijomisi

om allt mellan himmel och jord

Åsikter

Nu tuffar vi vidare mot de 10 sista veckorna innan 2 blir 3.

Vad jag har förstått sen innan jag blev gravid så är ju varje graviditet olika, men ändå så har jag fått höra flera gånger att det jag känner inte kan vara riktigt. :)

Inget jag tar illa åt mig av, men lite lustigt är det. Det började redan innan vi fått plus på stickan. Jag stod och hulkade i slasken i badrummet på jobbet och sa att jag mådde illa, och genast gick ju mina tankar till om jag var gravid.

Men nej det kunde jag inte vara fick jag höra, man känner inte illamående SÅHÄR tidigt i såfall.

Några dagar senare fick vi vårt plus...

Några veckor senare började det att ömma i brösten, men den känslan var också fel enligt vissa för man kunde inte ha ont i brösten SÅHÄR tidigt. Likt förbannat HADE jag ömma bröst och fick det bekräftat när fler tjejer lika långt gångna som jag klagade på samma sak på ett forum jag gått med i.

Sen i runt vecka 18 började jag känna riktiga sparkar, men NEJ det kunde jag inte göra sa en barnmorska, Jo det kunde jag visst göra sa en annan barnmorska. Tja inte vet jag...nånting rörde sig där inne som jag aldrig känt förut...

Sen i vecka 19 skulle vi på UL och det stod på kallelsen att vi kunde om det gick,  få veta vilket kön barnet har.

Men NEJ det kunde vi ju inte få reda på REDAN tyckte en utomstående person. Men jodå...det gick...vi skulle få en pojke.

Hoppas att Jonas tror på mig i allafall sen när värkarna sätter i gång.

-Jag har värkar!

-Nej! Det kan du inte ha redan...!

********************************************************

Och sen alla under färden som frågat om magen vuxit något när man suttit där med en bula till mage, och man frågar sig själv hur jäkla fet folk omkring en uppfattade mig som innan graviditeten egentligen?

Nu senast häromveckan så var det en pappa på jobbet som försiktigt frågade vad jag skulle hitta på i sommar.

Jag sa att vi hade varit ute och rest under våren för i sommar kommer jag bara bli större o större och inte ha sån lust att göra så mycket.

-Ah! Jahaa...ja, jag vågade inte fråga...men grattis! sa han.

Han vågade inte fråga?

Glöm hur frugan såg ut för 4 år sen när hon väntade deras tjej?

Herregud.

***********************************************************

Här är första bilden vi tog i vecka 15 och under den senaste bilden från vecka 29.

Snälla SÄG att det syns nån skillnad annars gräver jag ner mig nånstans.

inte ska du gräva ner dig:-) det är klart det är skillnad. ser väl vem som helst. du har ju en jättefin bebismage:-) va stolt:-)

Jag ÄR stolt, älskar min mage!!

Men man blir ju lite konfunderad när det verkar som att vissa fortfarande är osäkra om jag är gravid eller inte...

Kan tjejer som är överviktiga ens få en sån mage? Är det inte mer gubbar i nätbrynja som har sån ölkagge? :)

Tycker det är mycket uppenbart i båda fallen. Har man bara "mage" så hänger den ju trots allt neråt och pekar inte rakt ut från naveln... tycker dessutom det är en väldigt välformad mage, sån där som gravidmodellerna brukar ha : )

Ida, du kan då konsten att göra en glad! :)

Tack så mycket för din gulliga komplimang.

Nina! Kom ihåg att jag inte ens vågade fråga min förra granne som var gravid i 8 mÅnaden!:) det var ju galet tydligt att hon var gravid men ÄNDÅ vågar man inte fråga... Inte jag i af!:) En annan grej som gjort att jag blivit osäker att fråga är att jag såg en dokumentär om en sjuk tjej som fick en "bebismage" av alla mediciner hon åt. Och tänk att fråga en sån tjej. Nej nina du ska inte tänka att det inte syns att du har bebis i magen! För det gör det! Men det kan finnas andra själ till att man inte vågar fråga....:)

Ja jag har två fall jag tänker på. Det ena var Milles "dagisfröken", hon har alltid haft stor mage som stått rätt ut så hon såg typ alltid gravid ut. Men nu hade mage börjat bli ÄNNU större månad efter månad, och hon är en av dom som jag inte vågade säga "grattis" till förrän barnet var fött!

Den andra var en mamma som har sitt barn på mitt jobb. Hon var kraftigt överviktig och det syntes inte alls på henne att hon var gravid, hon själv visste inte om det förrän det var typ 4 veckor kvar till förlossning.

Och det är dessa två fall jag tänker på när folk nu är så osäkra på om jag är gravid eller inte, för i MINA ögon så var jag inte så stor innan graviditeten som dessa tjejer är/var innan de blev gravida. Därav min förtvivlan och mina tankar... :)