Driving one of your cars...
Var på tjejernas skolavslutning i fredags och dom var så fina. Vita klänningar, fina i håret och fulla med förväntan. Minnena kom tillbaka från när man själv skulle till sin skolavslutning. Spänningen och förväntan man kände i luften hela morgonen ända tills någon lärare eller om det var prästen sa de gyllende orden "nu börjar erat sommarloooov!" och alla tjoade. :) Känslan av frihet.
Minns faktiskt när jag själv slutade i 4:an och 6:an och nu var det syrrans tjejers tur. Med risk för att låta som en pensionär men inte klokt vad åren GÅR i alla fall!
Jag fick komma till äldsta tjejens skolavslutning och skulle låna syrrans bil dit. Gick ju bra att starta bilen och köra en sisådär 20 meter, sen tog det stopp. Startade om bilen och bråkade med växelspaken och försökte på nytt, bilen ryckte till sen tvärdog den igen. Likadant resterande 5-6 gångerna jag försökte...
Vad göra nu? Jag stod i en uppförsbacke och när som helst kunde en bil komma och vilja åka ner till bakgården och parkera och där stod jag mitt i. Ringde i panik till syrran och sa att jag inte kom loss från uppförsbacken och hon sa att jag skulle ringa hennes kille, och det gjorde jag men han svarade inte. Var bara att torka svetten från pannan och försöka på nytt några gånger, och till SLUT kom det underbara ljudet av en bil som funkade och orkade rulla sig hela vägen uppför backen.
Har ju åkt där flera gånger med vår bil utan problem så jag vet inte vad jag gjorde för fel...
Sen lyckades jag prutta mig i väg hela vägen till skolan ända tills nästa problem kom.
Syrran hade förvarnat mig om att det var svårt att få i backen på växelspaken och det fick jag ju fint erfara när jag skulle parkera. Skulle svänga in bredvid en bil men kom för nära så jag var tvungen att backa, la i backen (trodde jag) och släppte försiktigt upp kopplingen, då rullade jag framåt. Försökte återigen att lägga in backen men rullade framåt igen, nu hade jag ett försök kvar på mig innan jag skulle vara fast med bilens nos i sidan på bilen jag försökte parkera bredvid. La i backen, blundade och sa för mig själv "snälla, snälla rulla bakåt nuuuu!" och bilen rullade bakåt. Jag parkerade, stängde av bilen och drog en lättnadens suck. Nu hade vi kommit såhär långt i alla fall och jag hann i tid till skolavslutningen!
Melinda mötte upp mig med en stor kram och sa: "heeeej Nina.....hej Wilmer" sa hon sen och tittade på min mage. Vi har NÄMNT för släkten att vi funderar på det namnet, och nu kallar ALLA magen för Wilmer och säger att vi inte får döpa honom till något annat för då blir det fel. ;)
Jonas river sitt hår och jag bara myser för jag gillar nog det namnet mer än vad han gör. :)
Men som vi bestämt, vi håller det "öppet" med namn och ser vad bebisen är för filur innan vi bestämmer namn.
I dag gick vi in i vecka 31 (30+0).
:)
Minns faktiskt när jag själv slutade i 4:an och 6:an och nu var det syrrans tjejers tur. Med risk för att låta som en pensionär men inte klokt vad åren GÅR i alla fall!
Jag fick komma till äldsta tjejens skolavslutning och skulle låna syrrans bil dit. Gick ju bra att starta bilen och köra en sisådär 20 meter, sen tog det stopp. Startade om bilen och bråkade med växelspaken och försökte på nytt, bilen ryckte till sen tvärdog den igen. Likadant resterande 5-6 gångerna jag försökte...
Vad göra nu? Jag stod i en uppförsbacke och när som helst kunde en bil komma och vilja åka ner till bakgården och parkera och där stod jag mitt i. Ringde i panik till syrran och sa att jag inte kom loss från uppförsbacken och hon sa att jag skulle ringa hennes kille, och det gjorde jag men han svarade inte. Var bara att torka svetten från pannan och försöka på nytt några gånger, och till SLUT kom det underbara ljudet av en bil som funkade och orkade rulla sig hela vägen uppför backen.
Har ju åkt där flera gånger med vår bil utan problem så jag vet inte vad jag gjorde för fel...
Sen lyckades jag prutta mig i väg hela vägen till skolan ända tills nästa problem kom.
Syrran hade förvarnat mig om att det var svårt att få i backen på växelspaken och det fick jag ju fint erfara när jag skulle parkera. Skulle svänga in bredvid en bil men kom för nära så jag var tvungen att backa, la i backen (trodde jag) och släppte försiktigt upp kopplingen, då rullade jag framåt. Försökte återigen att lägga in backen men rullade framåt igen, nu hade jag ett försök kvar på mig innan jag skulle vara fast med bilens nos i sidan på bilen jag försökte parkera bredvid. La i backen, blundade och sa för mig själv "snälla, snälla rulla bakåt nuuuu!" och bilen rullade bakåt. Jag parkerade, stängde av bilen och drog en lättnadens suck. Nu hade vi kommit såhär långt i alla fall och jag hann i tid till skolavslutningen!
Melinda mötte upp mig med en stor kram och sa: "heeeej Nina.....hej Wilmer" sa hon sen och tittade på min mage. Vi har NÄMNT för släkten att vi funderar på det namnet, och nu kallar ALLA magen för Wilmer och säger att vi inte får döpa honom till något annat för då blir det fel. ;)
Jonas river sitt hår och jag bara myser för jag gillar nog det namnet mer än vad han gör. :)
Men som vi bestämt, vi håller det "öppet" med namn och ser vad bebisen är för filur innan vi bestämmer namn.
I dag gick vi in i vecka 31 (30+0).
:)
Kommentarer
Trackback
