nijomisi

Mille och Jonas brors hund Bilbo och svärmors hund Loke har sprungit på gärdet utanför svärmors hus hela helgen och haft tokkul. Dom har sprungit och sprungit, fram å tillbaka och det är ju verkligen inte Milton van vid att röra sig SÅ mycket. Sen när vi skulle hem och på kvällen när vi var hemma så började han att halta mer och mer, vi kollade vänstra baktassen som gjorde ondast (han kunde inte ens stå på tassen) men vi hittade inget som kunde tänkas göra ont. Han låg och flämtade och verkade inte alls ligga skönt hur han än la sig, och när han försökte flytta på sig så stod han på tre tassar och man såg riktigt hur ont han hade. Då gjorde det rejält ont i mattehjärtat också och vi bestämde att var det likadant nästa dag var vi nog tvungna att göra ett besök hos farbror hunddoktorn.

I morse låg han helt orörlig och kom inte och hälsade på oss när väckarklockorna ringer som han alltid gör.

Han bara låg där och öppnade inte ens ögonen. Jag klappade och pussade lite på honom, och han bara låg där och tittade på mig. Vi tänkte att när vi varit ute på morgonrastningen så fick vi se hur hans tass mådde.

Jag åkte till jobbet och ringde sen till Jonas runt kl 8 för att höra hur det gått. Då hade Mille fortfarande inte rört sig från sängen...men sen senare fick jag ett sms att Mille inte längre haltade och dom hade gått till hunddagis.

Nu i kväll är han som vanligt igen och vandrar runt och pussar på katten och busar med sina leksaker och viftar på svansen.

Men shit vad han skrämde mig i går!

Han var väl helt enkelt så himla trött efter sitt lilla marathonlopp han gjorde på gärdet.

Han är jobbig i bland, men i går kände jag hur otroligt mycket jag älskar våran knäppa hund trots allt.